Bilder av framtiden

Stigen ner mot vattnet är knastertorr och runt den hukar växtligheten i solgasset. Värmediset sveper in över sommarhimlen och lägger sjön spegelblank. Kanske är det vätskebrist, men när barndomens sommarställe vid Mälaren får medelhavsklimat förändras det. Veckor av dallrande hetta får landskapet att kännas annorlunda. Det är välbekant, men samtidigt främmande.

sverige_år_2000Ungefär samma upplevelse får jag vid läsningen av årets sommarfynd i torpets gamla bokhylla. En häftad skrift från 1969, ”Sverige år 2000”, som bygger på en artikelserie i Svenska Dagbladet. I den intervjuas 24 svenska lärda män om framtiden och journalisten Tom Selander har utifrån intervjuerna målat upp en bild av ett tänkbart Sverige år 2000.

”En kväll tar ni bilen till ert lantställe. Vägen är fri från trafik och ni kör fortare än tillåtet. Efter någon dag får ni ett meddelande om att ett bötesbelopp debiterats ert bankkonto. Det är en datamaskin, kopplad till en radaranläggning och ett bilidentifikationsinstrument som skött om detta.”

Formuleringarna är främmande, men fartkameran står där. En del annat i boken är också förvånansvärt korrekt. Framförallt ” datamaskinens” möjligheter. Att handla online fick 1969 detta uttryck:

”En mor som vill köpa ett par byxor åt sin pojke behöver inte gå till något varuhus. Hon slår ett nummer på telefonen och anger sin bankidentifikation… På bildskärmen får hon omedelbart besked om vad detaljisterna inom hennes köpräjong har att erbjuda. När hon bestämt sig kommer orderbekräftesle på bildskärmen från affären, som debiterar hennes bankkonto och sänder hem byxorna.”

Någon vidare beskrivning av internet annat än i form av ”datamaskiner” och ”terminaler” lyckades man inte fånga, men det som antagligen var svårt att föreställa sig då känns med lite tolkning igen i dag. Andra områden där det blev rätt är antibiotikaresistens, medellivslängd över 80, robotisering av industrin, utbildningsbehoven (”nästan alla fortsätter studera efter 18 års ålder”) och värderingsskiften där kön och yrke spelar mindre roll.

Det mesta blev förstås fel, såsom robotisering av hushållen, tre månaders semester, gigantiska summor i u-hjälp, och farhågan att ljudbangar från det nya Concorde-projektet skulle rasera Europas katedraler(!). Tyvärr fick framtidsteamet inte heller rätt om elbilar, total jämställdhet mellan könen och en räddad miljö i Östersjön.

”Sverige år 2000” är förstås mycket underhållande att läsa. Och bättre att göra det 2014 än 2000, eftersom vissa förändringar som boken förutspår var svårare att se 2000. Det som ändå ger mest är bilden av hur man levde och tänkte i Sverige 1969. Förhoppningarna och farhågorna gör att människorna och den tiden får kött och blod.

Att använda sig av ett urval experter för att skapa en bild av framtiden är ett av flera sätt att bedriva framtidsstudier. Vid sidan av forskarna har vissa författare fått stämpeln futurister, eftersom de extrapolerar nutiden och fantiserar fram bilder av framtiden.

existence_brinEn sådan författare är amerikanen David Brin som började som rymdfysiker, men började skriva uppskattade science fiction-romaner och som även lägger mycket tid på att försöka gestalta en möjlig framtid utifrån mönster i nutiden. I sin senaste roman Existence kokar han ihop en nära framtid där vi plötsligt får kontakt med utomjordiskt liv via upptäckten av en kristallsfär i omloppsbana. Alla som är fascinerade av Fermi-paradoxen får sitt lystmäte och sfäridén är fascinerande (speciellt om man ser likheterna med virus).

Mycket i Brins framtidsbygge känns realistiskt och bara några få år bort. I världen han målar upp är verkligheten sammanvävd med internet via Augmented Reality och med Google Glass snart i butik blir det en ögonöppnare. Annat känns inte färdigtänkt, men han har helt klart plöjt igenom forskarnas scenarier och fantiserat ihop en värld kring dessa.

Tyvärr tyngs själva berättelsen ner av alla meningslösa karaktärer och actionscener. Som om det inte var nog med att försöka gestalta hela den nutida futurulogin väljer nämligen Brin att låta den speglas genom en hel kader människor som inte engagerar. Den här boken är fascinerande överspäckad och lämnar inte mycket till läsarens egen tolkning, men är ändå värd att bläddra i.

kinesiska_rummetEn bättre läsning under parasollet var svenske Sam Ghazi som går den motsatta vägen. I nyutkomna Sången ur det kinesiska rummet gestaltar han framväxten av en artificiell intelligens i poetiska och koncentrerade bilder. Det är en resa in i en framtid som snart kan vara här och det utspelar sig i ett förändrat Stockholm, men lyckligtvis står beskrivningarna av en framtida stad tillbaka till förmån för en gestaltning av hur en AI växer fram.

Det handlar om roboten Cepheus, en av de första i en ny självlärande generation som arbetar med att diagnosticera cancer. Så småningom upptäcker den poesin och börjar använda språket på nya sätt. Den skriver dikter. Den reflekterar kring sig själv och undersöker sin relation till forskarassistenterna som styr den. Den lär sig allt mer. Det hela blir riktigt besvärligt. För människorna.

Boken ställer frågor som mycket väl kan komma att bränna till om några decennier. Hur ska vi handskas med en AI som börjar kommunicera, förstå? Som underkänner människornas motiv? Vi är inte där ännu, men stegen tas. Till exempel arbetar futuristen Ray Kurzweil nu med Google för att göra sökmotorn intelligent, baserat på de mönster våra hjärnor använder för att bearbeta verkligheten.

Läkaren och poeten Ghazi gör i sin debutroman skapandet av abstrakta dikter till självmedvetandets nyckel, Cepheus säger: ”Jag vet inte vem i mig som skriver”. Det hela ställer förstås frågor om vårt eget självmedvetande. Hur undflyende är det inte? Hur bedrägliga kan inte sinnen vara? Speciellt i stickande sol.

Publicerat i Rymden | 1 Respons

Skräckviruset som dödar i medieskugga

Samtidigt som världen oroar sig över nästa stora pandemi får vi inte bukt med en mycket smärtsam dödssmitta som framförallt drabbar många barn. Rabies skördar 50.000-70.000 liv om året. Forskarna försöker nu få världen att förstå att det är massvaccinering av djur som är rätt väg att gå.

Rabies är som hämtat ur en skräckfilm. Viruset har utvecklats till att attackera nervsystemet hos däggdjur. När det har tagit sig in i ett djur letar det sig sakta upp till hjärnan vilket så småningom orsakar ett allt mer förvirrat beteende hos bäraren som sedan ofta övergår i aggressivitet. När detta stadium är nått har viruset lämpligt nog även nått spottkörtlarna vilket leder till att när det svårt påverkade djuret biter andra, så sprider sig viruset.

Rabies måste sägas vara det närmaste vi kommit ett Zombie-virus. Hittills. (Bild ur filmen Worls War Z).

Rabies är det närmaste vi kommit ett Zombie-virus. Hittills.

Hundar, fladdermöss och katter är exempel på djur som sprider smitta. Mest mellan varandra, men i bland också till människor. Det tragiska är att det är de mest fattiga och utsatta människorna som dör av smittan. De har inte möjlighet att skaffa vaccin vid ett hundbett. Många barn beräknas avlida i rabies utan att någon förstår vilken smitta som tog deras liv.

Även om riskerna att smittas och dö i rabies är små relativt sett, är virusets existens något som du bör ha i bakhuvudet vid resor till framförallt Asien och Afrika. Alla bett från däggdjur måste leda till besök på sjukhus och behandling med rabiesvaccin. Låt inte barn leka med herrelösa hundar eller katter eftersom de kan bita utan att barnet sedan berättar om det.

När symptomen uppstår hos en människa är det nästan alltid för sent. Viruset är lömskt för att det sprider sig lugnt och försiktigt i början och undgår immunsystemets radar. Knappt några symptom uppstår hos värden. När det däremot har nått nervsystemet blir det mycket aggressivt och immunförsvaret hänger inte med. Då går det fort.

Med en nyutvecklad behandlingsform har man lyckats rädda några barn och tonåringar i USA trots fullt utvecklad rabies. Metoden är nedsövning och antiviral behandling och hos några kan immunförsvaret till slut vinna över viruset. Något som tidigare ansågs omöjligt.

I Sverige och stora delar av Europa är rabies mycket ovanligt. Det beror dels på vaccinationsprogram av husdjur, men också på utläggning av bete med ett oralt vaccin i områden med mycket rabies. På detta sätt har vi i Sverige kraftigt begränsat rabiesvirus i rävar. Däremot är östra Europa och framförallt Rumänien fortfarande drabbat. Där har man reflexmässigt inlett slaktkampanjer på herrelösa hundar efter varje utbrott av rabies. Till detta har EU-pengar används vilket har lett till protester eftersom dödandet har varit inhumant. Dessutom anser många forskare att dessa kampanjer riskerar att förvärra situationen då hundarna blir oroliga och aggressiva av att jagas hårt i perioder.

Den metod som forskarna förordar är att lägga ut bete med ett oralt vaccin i drabbade områden. Då förhindras smittspridning mellan djuren och viruset kan helt försvinna från området. Kanske finns det ett motstånd i många fattiga länder mot att lägga ut preparerat foder när befolkningen svälter, men det är vad som i princip har utrotat rabies i Sverige. Samma sak skulle kunna göras världen över till en kostnad som bara uppgår till 10 procent av det som vi i dag lägger på att behandla bitna och insjuknade mmänniskor, enligt forskaren Bernard Vallat på World animal health organisation. Han jämför satsningen på att kontrollera mindre influensautbrott såsom Mers med alla som dagligen dör i den fruktansvärda virussjukdomen Rabies.

”Rabies is mainly in a small number of countries, it is not visible. We have up to 70,000 children dying every year in terrible pain, and the media don’t take that, they take Mers with 200 very old people dying,” säger Bernard Vallat till BBC.

Publicerat i Livet | Taggat , , | Lämna en kommentar

Ny journalistik?

Eftersom mediebranschen är i kris (blygsamt uttryckt) så behövs nya kanaler och nya samarbeten. Här är ett försök jag kallar livebevakning som jag tror tilltalar vårt behov av ständiga uppdateringar samtidigt som det har potential att tillfredsställa behovet av analys från olika håll. Det senare fungerar bättre ju mer aktiva journalister och forskare blir på sociala medier.

Som ett test livebevakade jag SciLifeLab Day - ett stort seminarium om Life Science i Stockholm. Se nedan och kommentera gärna vad du tycker funkar/inte funkar.

 

Publicerat i Livet | Taggat , , , | 3 Responser
  • Fler inlägg

  •