klicka för mer info om bilden
Deadline för att kolonisera Mars: 2053

Vår generation kan ha hela jordelivets öde i sina händer. Det menar filosofen J. Richard Gott III. Han förutspår att om vi inte lyckas etablera en självförsörjande koloni på Mars inom 46 år blir livet för alltid bundet till jorden.

Gotts tankar tas upp i en intressant artikel i New York Times i helgen. Han har utarbetat ett sätt att förutspå framtiden där han utgår från att något som funnits i en vecka har 2.5 procents risk att försvinna nästa vecka. Chansen att det finns kvar mer än 39 veckor är också 2.5 procent. Däremellan kan man spela med andra procentsatser. En förutsättning för dess användande är att vi inte vet något om ett fenomenens livslängd. Många håller inte med Gott, vissa gör det. Det låter ju inte riktigt logiskt, men när Gott la fram sina teorier 1993 tog han de dåvarande Broadwaypjäserna som exempel. Han förutspådde hur länge de skulle finnas kvar på repertoaren. 14 år senare visar det sig att han haft rätt om samtliga 40 pjäser som lagts ner. Fyra går fortfarande - helt enligt hans förutsägelse.



Rymdsonden Voyager ser tillbaka på jorden och månen på sin väg ut i universum 1977. Kommer människor någonsin att se något liknande med egna ögon?

Gott förutspår att människan, baserat på vetskapen att vi funnits till i 200.000 år, kommer att fortsätta finnas i minst 5000 år och max sju miljoner år till. Han har också räknat på rymdprogrammet och menar att det är 50 procents chans att vi nu befinner oss i den andra halvan av den tid då det är möjligt för människan att ge sig ut i rymden. Det är med andra ord 50 procents chans att vi tappar förmågan om 46 år. Om vi då inte skapat en självförsörjande koloni på Mars eller någon annanstans har vi lyckats stänga in allt liv på den sårbara jorden.

Vilken överdriven Dyster-Pelle den där Gott, kanske du tänker. Men det finns indikationer som pekar på att han har rätt. Han tar själv den historiska högstående kinesiska civilisationen som exempel. Den kröp självgott in i sitt skal när den stod på sin höjdpunkt, den övergav utforskning och nyfikenhet och stagnerade.

Varför skulle rymdprogrammet ta slut när det känns som om det bara börjat? Ja, varför inte. Vi såg en snabb höjdpunkt där människan gick från en första satellit till en månlandning på dryga tio år. På 70-talet var alla övertygade om att människan skulle komma till Mars innan decenniet var slut. Var står vi nu, över 30 år senare? Vi har problem med att nå månen igen. Vad säger det om viljan och prioriteringarna inom den mänskliga samhällsorganismen? Vad säger att vi ska hämta igen det vi tappat i framåtrörelse? Materiellt rusar mänskligheten framåt och är mer avancerad än någonsin - mentalt är en ny platt-tv viktigare än någonsin. Rymdfart ligger extremt långt ner på listan.

Gotts teori ger också en förklaring till Fermis paradox: om det nu statistiskt finns så mycket liv i Universum, var är alla? Gotts svar: fast på sina hemplaneter. Liknande tankar finns på andra håll. Astronomen Fred Hoyle drar samma slutsatser utifrån de sinande oljetillgångarna.

With coal gone, oil gone, high-grade metallic ores gone, no species however competent can make the long climb from primitive conditions to high-level technology. This is a one-shot affair. If we fail, this planetary system fails so far as intelligence is concerned. The same is true of other planetary systems. On each of them, there will be one chance, and one chance only.

I dag känns det osäkert om vi lyckas sätta en människa på Mars inom 30 år. Skulle vi ha etablerat en självförsörjande koloni om 46? Nej, inte med denna Zeitgeist. Vi måste skifta synsätt, låna lite jävlar anamma från 60-talet då man landsatte människor på månen med bara åtta års varsel, sätta nya höga mål och inte drunkna i samhällets tilltagande entropi. Allt annat är hopplöst.

av Rymden i dag
Publicerad 20 juli 2007

Kommentarer

Postad av: daniel | 21 jul 16:17

Det där med att vi har funnits i 200.000, menas det att "dagens" människa har funnits så länge? För jag menar, människoliknande (från Lucy och framåt) har väl funnits i ett par miljoner år?


Postad av: Erik | 22 jul 10:53

Det låter (inte helt) galet, men matematiska formler i all ära, det vore intressant att höra även sociologers och historikers perspektiv på vår nutida civilisations hållbarhet och risken för att vi går in i en lång katakonisk fas. En del talar för det, som vår upptagenhet av nuet, vårt beroende av "ekonomin", vår annalkande resursbrist, annat talar emot det, som den stora mångfalden av människor som blickar utåt, behovet av att finna nya råvarukällor och astronomins utveckling med allt kraftfullare teleskop. När vi väl upptäckt den första extrasolära verkligt jordliknande planeten kommer ingenting kunna stoppa rymdutforskandet.

Utvecklingen har helt enkelt kommit att ske i en annan ordning än vad man föreställde sig på 60-talet, då företogs rymdfärderna med mekaniska styrsystem och jämförelsevis simpel datorteknik. Då var också den vanliga föreställningen inom SF att vi först skulle ta oss ut i rymden och först efter det utvecklas datorkraften, biogenetik och andra vetenskaper. Nu verkar det bli tvärtom, men när vi väl kommer igång med expansionen i solsytemet är våra system så oerhört mycket mer sofistikerade och lämpade att klara uppgiften.


Postad av: Linnar | 24 jul 03:32

De flesta anser inte att utforskning av rymden skall kallas framåtskridande. Möjligtvis kan man kalla det framskridande slöseri.
Att flytta ut i rymden är inte bara slöseri utan dess like utan också helt idiotiskt.
De flesta människor jag pratat med tycker man skall göra livet på Jorden drägligare före all annan verksamhet.
Ovanstående är om vad andra tycker alltså.

Gotts teorier stämmer säkert bra i en utveckling där saker och ting får rå sig själva. Dvs spontant.
Om vi väntar några hundra år med att flytta till Mars (en koloni) och då beslutar att detta måste göras börjar Gotts teorier från början igen. Alltså gäller inte Gotts teorier så länge människan beslutar sig för att besluta om ett mål.


Postad av: Johan | 27 jul 11:04

Förhoppningsvis innebär Kinas insteg i Marskapplöpningen att nationerna ökar på hastigheten för att ta sig dit och etablera en varaktig Marsbas.

De verkar på sistonde ha tagit sig ur dvalan och på allvar börjat ge USA konkurrens i rymden. Ryssarna lär också kunna komma ikapp - om de bara tar sig i kragen lite.

Verkar som enskilda stater når större framgångar än sammanslutningar som t.ex. ESA.


Postad av: Daniel | 4 aug 21:36

Verkar som enskilda stater når större framgångar än sammanslutningar som t.ex. ESA., Japp håller med utalande frå Johan,, För övrigt de som kommit längst i rymdkaplöpningen är ju Ryssland "Rymd turism" nä hoppas att Ryssland & Kina Vaknar ur dvalan och sätter lite fart, och ja det är mycket dyrt men vi kanske kan sattsa lite i 15-20år för att åtmistånde till att börja med ta oss till mars och kolonisera, allt behöver inte vara avancerad spjutspets teknologi titta på ryssarna, och pen exemplet blyerts, rymddräktan osv,, och satsa pengarna på de viktiga bitarna i stället,, på detta vis kanske vi i förlängningen kan lösa resursch och befolknings problematiken, men framföralt ge oss som ras en möjlighet att överleva,,,


Postad av: viktor | 12 aug 23:19

Det känns lite som USA har varit den mest framgångskraftiga partnern i början på 60-talet att utveckla ett stort rymdintresse, men jag tror inte det räcker med att ESA eller NASA kämpar på, det behövs nog en kraftfull förändring i hela politiska hållningen, både i USA, även om nu Bush tappert försökte säga att vi ska landsätta oss på Mars (fast det nu blir osäkert om detta håller när det kommer en ny president, och det är ju det som är det nerviga. Politik är nog det enda som sätter käppar mer än engagemanget för rymden.

Större prioritet för rymden, inte bara från USA sida utan även andra.
Man behöver nog lära sig samarbeta mycket mer och hålla sams på alla sidor.

Jag kan också förstå att man i dessa dager, hällre ändå vill satsa på sådana åtgärder för betydligt mer påtaliga frågor som klimatet, som nu verkar trappas upp mot en förändring runt hela världen.


Postad av: Rymdkadett | 28 aug 12:33

Det som Linnar skriver är just det som är Gott teori. "göra livet på Jorden drägligare före all annan verksamhet".
Det är sådana tankegångar som kommer att sätta käppar i hjulet för en expansion ut i rymden. Vi kommer att stå där en dag (som för varje dag kryper närmare) när vi har tömt alla resuers av olja och viktiga metaller.
Den dagen är det för sent att ta oss ut då vi inte kommer ha kapaciteten längre. Befolkningen på jorden kommer då att gå tillbaka. Fattigdommen kommer att sprida sig igen, svält och en deciminering av befolkningen på jorden.
Jorden kommer åter att vara öde igen tack vare människan. Men med rymdfart så kan vi nå ut till våra grannplaneter hitta nya råvaror och därmed fortsätta utvecklingen av mänskligheten.

Rymdturismen är bra för fortsatt utveckling av rymdprogramet. Det kommer att dyka upp fler företag som kommer att ta oss ut i rymden. Ju fler som haka på desto större kapplöpning. Kostnaden sjunker per uppskjutning och nästa steg är ett nå bortom jorden till nästa planet.

Tyvärr efter slutet av 70 talet så avstannade allt och fokus riktades mot annat istället. Vi tappade tempo. Risken är stor att detta sker igen nu när vi har fått igång hjulen igen. Våra ledare ser endast till kortsikiga lösningar och kan inte se bortom nästa val.


Postad av: Anonymous | 18 jan 11:28

sweet, hell yea


Postad av: Kurre | 24 jan 05:54

Jag håller med.. Allt verkar handla om pengar (politik). Men jag tycker att det handlar om våran framtid att existera.
Om vi nu skulle kolonisera Mars, vad händer sen. Finns det tillgångar där, så som olja, gas, metaller osv. Vad är det som säger att vi "räddar" oss bara för att vi kommer till Mars.
Tiden är kanske inte knapp, men vi måste använda den rätt.


Postad av: Hasse | 4 feb 09:25

Det verkar faktiskt som om Europa likt Kina, krypit in i sitt "självgoda skal". Och de som bromsar värst är de som tidigare varit ruggigt expansiva nämligen England


Kommentera här!



» Till startsidan
  SÖK RYMDENIDAG


SENASTE INLÄGGEN
» Stormkantad väg mot Hubble 2 sep
» Följer Eliza med till Mars? 26 aug
» Oort - väldigt långt bort 19 aug
» OS-invigningen en spinoff från Kinas rymdprogram 11 aug
» Svårt bakslag för SpaceX 3 aug
» Vad skulle du odla på Mars? 2 aug
» En premiär som lovar mer 28 jul
» Fuglesang tar bladet från munnen 18 jul
» Rymdkarneval nr 5 15 jul
» Nu sätter vi segel 1 jul