Avatar och 2010 års exoplaneter

Liksom Fredrik Strage var jag mycket skeptisk till storfilmen Avatar efter att ha sett trailern, men efter att ha sett filmen är motståndet borta. Visserligen är storyn förutsägbar, men formen är revolutionerande för att inte säga sensationell.

James Cameron har skapat Pandora, en måne runt en Jupiterlik gasjätte. Miljöerna är visserligen kalkerade på vår regnskog, djuren på vår urtidszoologi och humanoiderna i Na’avi-folket på oss människor, men för att kommersiellt gestalta en exobiologisk fantasi måste man börja någonstans.

Cameron började redan 1994 att fundera kring miljöerna på en planet utanför solsystemet och placerade Pandora i Alpha Centauri-systemet, solsystemets närmaste granne. Troligen har inte Alpha Centauri några gasjättar, vi borde ha upptäckt dessa i så fall. Däremot kan det mycket väl finnas mindre exoplaneter där. Läs mer på Centauri Dreams.

2009 blev året då jakten på exoplaneter började ge mängder av resultat och det lär bara bli fler under det nya året. Kanske 2010 bjuder på exoplaneter i vår ”närhet”? Det borde stimulera intresset för både astronomi, vårt eget klot och rymdfart.

Men egentligen har Avatar inte mycket med riktiga exoplaneter att göra. Avatar förebådar något annat, nämligen simuleringar, virtuella miljöer, fantastiska världar som kommer att bli tillgängliga parallellt med vår värld. Dessa kommer att ha en enorm dragningskraft som får dagens tv-vanor att blekna. Förhoppningsvis dödar den inte vår nyfikenhet på vad som finns därute utan stimulerar den, som Avatar gör.

Andra recensioner: AftonbladetSvD, Expressen, DN, GP, Sydsvenskan

Författare: Dag Kättström

Vetenskapsjournalist