James Cameron har skapat Pandora, en måne runt en Jupiterlik gasjätte. Miljöerna är visserligen kalkerade på vår regnskog, djuren på vår urtidszoologi och humanoiderna i Na’avi-folket på oss människor, men för att kommersiellt gestalta en exobiologisk fantasi måste man börja någonstans.

Cameron började redan 1994 att fundera kring miljöerna på en planet utanför solsystemet och placerade Pandora i Alpha Centauri-systemet, solsystemets närmaste granne. Troligen har inte Alpha Centauri några gasjättar, vi borde ha upptäckt dessa i så fall. Däremot kan det mycket väl finnas mindre exoplaneter där. Läs mer på Centauri Dreams.

2009 blev året då jakten på exoplaneter började ge mängder av resultat och det lär bara bli fler under det nya året. Kanske 2010 bjuder på exoplaneter i vår ”närhet”? Det borde stimulera intresset för både astronomi, vårt eget klot och rymdfart.

Men egentligen har Avatar inte mycket med riktiga exoplaneter att göra. Avatar förebådar något annat, nämligen simuleringar, virtuella miljöer, fantastiska världar som kommer att bli tillgängliga parallellt med vår värld. Dessa kommer att ha en enorm dragningskraft som får dagens tv-vanor att blekna. Förhoppningsvis dödar den inte vår nyfikenhet på vad som finns därute utan stimulerar den, som Avatar gör.

Andra recensioner: Aftonbladet, SvD, Expressen, DN, GP, Sydsvenskan

Det är baserat på en intervju med den svenska exoplanetforskaren Malcolm Fridlund och du får följa med till kontoret där han sitter och studerar ljuskurvorna från tusentals stjärnor, du får veta mer om hur jakten på nya jordar går till och du får veta vad Malcolm Fridlund tror om liv på andra planeter.

Länk till mp3-filen eller lyssna direkt:

Medan du lyssnar på denna 12 minuters rymdfärd kan du surfa runt på följande sidor som beskriver jakten på exoplaneter, det europeiska rymdteleskopet Corot, dess storasyster Kepler och framtida jättesatsningar som Darwin.

DN: Kepler på plats

Aftonbladet: Här börjar jakten på andra jordar

Nasa: Kepler – a search for habitable planets

Esa:s Corot-sida

Esa:s Darwin-sida

Svenska Prisma-satelliterna

Är reportaget slut? Lyssna på mer radio och Populär Astronomis Robert Cummings podcast i 365 days of Astronomy.

COROT-Exo-7b heter den och den är mindre än två gånger jordens storlek. Den kretsar ytterst nära sin sol 390 ljusår härifrån och därför är den förstås extremt varm. Exakt vad den består av är oklart, men det är iallafall ingen gasjätte som många av de andra upptäckta exoplaneterna.

Tills vidare får fantasin spela upp miljöerna. Kanske reflekteras stjärnans protuberanser av en immig vattenocean på planetytan? Eller så är det en öde jättejord av glödande sten. Det viktiga med upptäckten är att småplaneter kan ligga nära andra stjärnor än solen.

Operatörerna av Corot-teleskopet fick indikationer på planeten redan i slutet av sommaren 2008, men först nu offentliggör man upptäckten efter att ha lagt ner mycket jobb på att verifiera signalerna.

I höstas fick jag en pratstund med Malcolm Fridlund nere på Estec i Nederländerna. Han var mitt uppe i de första analyserna och jaktinstinkterna var påkopplade. Fridlund gör nämligen allt för att hitta en jord, alltså en stenplanet på ett avstånd från sin stjärna som matchar avståndet mellan jorden och solen. Upptäckten av den här planeten är ytterligare ett steg på vägen dit.

Så här lät Malcolm Fridlund efter att de första indikationerna på planeten kommit:

Men jag minns att ”den första bilden” kom för tre år sedan. Det är den till höger. Och jag skrev om det här.

Lösningen på gåtan är antagligen att observatoriet som tagit den nya bilden kallar det ”Den första bilden på en planet runt en sol-liknande stjärna”. SvD har missat den lilla skillnaden.  Stjärnan till höger, GQ Lupi, har ‘bara’ 70 procent av solens massa.

Men all heder för att man lyfter upp nyheten. Det enda jag vet är att man ska ta ord som ”unika” och ”första” med en nya salt och att det är oändligt spännande att följa upptäckterna av planeter runt andra stjärnor.

Missade du programmet på SVT:s Vetenskapens Värld i går om Exoplaneter kan du se om det här (endast under en vecka).

Illustration: Nasa

I den gröna, ”beboeliga” zonen runt 55 Cancri-systemet har en ny jätteplanet upptäckts. Den är ungefär hälften så stor som Saturnus. Om den har månar kan det finnas förutsättningar för liv på dem och man kan ju kontemplera över utsikten på himlavalvet. Undrar hur en gasjätte som granne skulle påverka eventuella intelligenta arters kulturella mönster – ständigt skymmande solen, kanske med oregelbundna skrämmande virvelstormar på sin yta. Vilket monster. Och så läckert.

Du läser mer om upptäckten på Popast, Centauri Dreams och Cosmic Log.

Metoden går ut på att mäta skillnader i ljusstyrka när en liten planet passerar framför en avlägsen stjärna. Corot sändes upp för ett halvår sedan och överraskar nu forskare över hela världen. Europa har nämligen lyckats sända upp ett instrument där allt fungerar så perfekt att vi för första gången kan observera nya jordar. Den ansvarige forskaren svenske Malcolm Fridlund pratar om att man vid observationer av potentiella ”jordar” är nere i ”fotonbruset”, att det inte går att komma längre.

Läs den spännande historien på ESA:s svenska sidor.
DN har också haft ett reportage

Exakt hur vattnet beter sig går bara att spekulera i. Antagligen vänder planeten samma sida mot stjärnan hela tiden vilket borde skapa kaotiska vädersystem mellan natt- och dagsidan, men troligen finns vattnet bara i ångform.

Mer på ESA.
Populär Astronomi om hur du själv kan se den aktuella stjärnan.

DN, SvD med flera rapporterar detaljerna. Här är lite spekulationer:

ESO:s konstnärliga vision av planeten.

Det mesta tyder på att planeten är drabbad av samma fenomen som till exempel månen som visar samma sida mot jorden hela tiden. Effekten av att Gliese 581c cirklar så nära sin sol är ett en sida ständigt är belyst. Ett hav eller en atmosfär skulle kunna distribuera värmen jämnare över planeten, men skulle liv finnas är det antagligen på solsidan. Sol förresten – det är nog inte soligt på det sätt vi känner det. Den röda dvärgen Gliese 581 bäddar snarare in solsidan i ett svagt rödaktigt sken.

Liv? Gliese 581 är bara drygt 4 miljarder år gammal. Det krävdes nästan lika lång tid för att de första tecknen på liv skulle uppstå runt vår sol. Vad som däremot gör de röda dvärgarna intressanta är den tid de lyser. De kan hålla på i hundra miljarder år. Det faktum att vi nu hittat en planet som skulle kunna härbärgera flytande vatten runt en röd dvärg retar fantasin. Borde inte något till slut utvecklas i ett sådant system eftersom stjärnan lyser och lyser efter att vår sol sedan länge dött?

Mer fakta om Gliese 581c lär komma. Och till slut kanske människor beger sig dit. 20 ljusår är ofattbart långt, men med kosmiska mått mätt är det precis dit vi ska nå, om vi nu någonsin klarar språnget till stjärnorna.

Vad skulle det bli för värld? En mänsklig boplats på solsidan, på en ö i ett hav med ständig solnedgång? Människorna lär bli muskulösa på grund av tyngdkraften som är större än jordens. Är världen tom? Finns det ett begynnande ekosystem som vi gör om till vårt? Det kanske helt enkelt inte går att leva där, men Gliese 581 c kommer att bli ihågkommen som den först upptäckta världen runt en annan stjärna som hade kunnat erbjuda livsbetingelser som på jorden.

Mer spekulationer på expertbloggar som Centauri Dreams

De världar som analyserats är två ”heta Jupiter”, alltså stora gasjättar som kretsar nära sin sol. Det är bland annat det infraröda ljuset från planeten HD 209458b som man tittat på. Genom att använda spektral-teknik kan man få fram vilka molekyler planetens yta består av.

Mest överraskande är att man inte har upptäckt något vatten i atmosfärerna. Vattnet kan eventuellt vara gömt. Till exempel under moln av silikater, som kan uppträda i form av små, små sandkorn.

I så fall är det helt olikt något vi kan se i vårt solsystem.

Läs mer om upptäckten på Spitzers webbplats

Hubbleteleskopet har analyserat det ljus som en stjärna i bilden Pegasus sände ut för 150 år sedan. Runt stjärnan kretsar jätteplaneten HD 209458b tio gånger så nära som Merkurius kretsar runt solen. HD 209458b gör ett varv på dryga tre dygn och det ger många möjligheter att se hur stjärnans ljus påverkas av planeten.

Man har kunnat konstatera att gasplaneten förlorar massa i hög hastighet på grund av närheten till sin sol. Atmosfären kokar bort och var vi där skulle planeten se ut som en jättekomet. Eftersom planeten är så stor är det dock ingen risk att den försvinner i första taget.

Studien av en exo-planet kan läggas till alla andra historiska observationer Hubble har givit. Nu har Hubbles huvudkamera gått sönder och vi får hoppas att den planerade service-expeditionen 2008 kan laga den.

Läs mer på HubbleSite

Amatörerna konstruerade ett eget teleskop med ”vanlig” kommersiellt tillgänglig utrustning 2003, rapporterar space.com. Man ställde upp det på en vulkantopp på Hawaii och scannade universum under två år. Med hjälp av ett datorprogram gick man vidare med en grupp intressanta stjärnor. Runt en av dem, XO-1, fann man den nya planeten: XO-1b.

Det var genom att stjärnans ljus var fjärde dygn blev lite svagare som man kom fram till att en planet av Jupiters storlek kretsar runt den. Omloppstiden tyder dock på att planeten befinner sig extremt mycket närmare sin sol än vår egen Jupiter.

Detta är den första exo-planet som upptäckts av amatörer – till en kostnad betydlig under priset för den professionella utrustning som annars används.

Hubblesite.org rapporterar att Amatörastronomerna nu går vidare. Genom att mäta XO-1b:s rörelser försöker man lista ut om det kan finnas ytterligare planeter runt stjärnan – exempelvis en jordlik planet.

ESO-illustratörs tolkning

Med hjälp av bland annat det europeiska ESO-observatoriet i Chile har forskare för första gången påvisat en planet av jordens typ i ett annat solsystem.

- För första gången har vi sett en planet som stämmer med teorierna för hur ett solsystem uppkommer, säger den danske astronomen Uffe Gråe Jörgenssen.

Det är över tio år sedan man först observerade planeter i andra solsystem, men det har tills nu handlat om gasplaneter större än Jupiter eller planeter ytterst nära den andra stjärnan. Den nyupptäckta planeten består av fast materia och är ”bara” är runt fem gånger större än jorden. Den kretsar tre gånger så långt bort från sin sol, på ett avstånd som motsvarar det som asteroiderna mellan Mars och Jupiter håller till i. Den är alltså förhållandevis lik jorden.

Inget liv
Planetens sol är en svag röd dvärgstjärna som befinner sig 28000 ljusår härifrån. Det är alldeles för kallt på planeten för att den ska kunna härbärgera några jordlika livsbetingelser som exempelvis flytande vatten.

Den teknik man använt för att hitta planeten bygger på att himlakroppar kan böja stjärnors ljus genom sin enorma gravitation. När den röda dvärgstjärnan passerar framför en annan stjärna uppstår en effekt i ljuset från den bakomliggande stjärnan. Även en kretsande planet ger utslag på de känsliga instrumenten. Med hjälp av utslagen kan man räkna ut planetens massa och avstånd till sin stjärna.

Även om mätningarna kräver mycket speciella omständigheter kommer vi med den nya metoden antagligen att upptäcka allt mer jordlika platser på andra ställen i universum.

Om upptäckten i tidskriften Nature

Se en video från ESO som närmare förklarar upptäckten och metoden

Kuiperbältet är det stora område bortom Pluto som består av stenar och småplaneter. Det är mycket svårstuderat från jorden och upptäckten av liknande bälten runt andra stjärnor kan lära oss mycket om vårt eget solsystem och om hur våra planeter uppkom. Samtidigt som de visar att vårt solsystems utveckling inte är unik.

”Guldlock-zonen” kallas det område runt en stjärna där värmen tillåter flytande vatten. I dag känner vi till hundratals stjärnor som har planeter runt sig. Frågan är om där också finns planeter i ”Guldlock-zonen”? Svaret är ja, iallafall enligt engelska forskare.

De presenterade sina resultat på en konferens anordnad av engelska astronomiorganisationen RAS. De har utvecklat matematiska modeller för att beräkna sannolikheten för att en planet kan existera på samma villkor som jorden i andra solsystem.

Man har koncentrerat sig på de system där planeter har upptäckts. De som man kunnat detektera är dock jätteplaneter av Juptiters typ som befinner sig mycket långt bort från sin ”sol”. Småplaneter närmare jorden är helt omöjliga att se. Genom avancerad simulation har man dock kunnat visa att det i teorin finns möjlighet för jordlika planeter att existera under mycket lång tid runt över hälften av de studerade stjärnorna. I andra fall räknar forskarna med att de stora planeterna stör ut småplaneternas banor.

Läs pressmeddelandet från RAS

Den lilla planeten runt sjärnan GQ Lupi är inte så liten. En till två gånger Jupiters massa, tippar astronomerna bakom bilden. Dessutom är den tämligen nybildad och utstrålar egen värme, samt befinner sig tre gånger så långt från sin stjärna som Neptunus är från vår sol. Därför har man lyckats ta en bild på den.

Det är en grupp europeiska astronomer som studerat det främmande solsystemet på ungefär 400 ljusårs avstånd i över fem år med hjälp av bland annat VLT-teleskopet i Chile.

- Vi är säkra på att detta är en planet som kretsar runt stjärnan, säger astronomen och projektledaren Ralph Neuhaeuser till space.com.

Tidigare har andra bilder presenterats som har ifrågasatts. För två veckor sedan presenterade Nasa en bild av en planet utanför solsystemet som fångats med teleskop som opererar utanför det synliga ljusspektrat. Nu verkar det alltså som att det första fotot tagits.

Nyheten kommer att presenteras i den europeiska tidskriften Astronomy & Astrophysics.