Projektledaren Anders Elfving klädd för en dag på Mars.

Under hösten var jag nere och besökte Anders Elfving som är projektledare för Rovern. Han arbetar på Estec utanför Amsterdam, där man byggt upp ett litet Marslandskap.

Hela artikeln läser du i tidningen Populär Astronomis nya, fullmatade decembernummer. Tidningen rapporterar om astronomi och rymdfart från en svensk horisont och är ett måste för rymdintresserade.

Här finns artikeln som pdf.

För TT urskuldar sig hennes pressekreterare Frank Nilsson:

Finanskrisen och bilindustrin har tagit det mesta av vår tid de senaste veckorna. Då fick rymdmötet i Haag stå tillbaka.

Finanskrisen slår över hela världen men de andra ländernas ministrar hade ändå tid att närvara. Maud skickade inte ens sin statssekreterare Jöran Hägglund utan sänkte sig till en anonym enhetschef. Både Maud Olofsson och Jöran Hägglund satt istället av tiden på Industrins branschdagar.

Är det regeringens uppgift att hålla svensk storindustri på gott humör genom att hålla ett tal på Berns i Stockholm? Eller är det regeringens uppgift att åka till Haag och bevaka vårt lands intressen i en globaliserad värld?

Världens största rymdsimulator på ESTEC i Nederländerna.

Det handlar om en bubbla rymd i ståltankar där man simulerar både vacuum, rymdens kyla och solens strålar. Genom att placera satelliter och sonder i bubblan testas de inför resan.

Estec är centrum för Europas rymdverksamhet. Nästan alla missioner har planlagts och utvecklats i denna jätteanläggning i Noordwijk vid den holländska kusten. Jag var där i egenskap av frilansande vetenskapsjournalist och blev ytterst väl bemött. Resultatet av mitt besök kommer ni förhoppningsvis att få se i några olika medier framöver.

Mötet skedde i asteroidbältet bortom Mars – därav tidskillnaden. Det tog nämligen 20 minuter för signalerna att i ljusets hastighet nå fram till jorden. Bilderna från ESA visar förbiflygningen och just nu pågår utvärderingen av mötet. Bad Astronomy har en bra genomgång här.

2010 gör Rosetta en liknande förbiflygning av den betydligt större asteroiden Lutetia. Sedan är det dags för det stora målet med resan, kometen Churyumov-Gerasimenko. Rosetta närmars sig kometen i Jupiters bana 2014 efter att ha kalibrerat sin hastighet genom tre förbiflygningar av Jorden och en av Mars. Då blir det ingen förbiflygning utan Rosetta går in i kometens bana och följer den runt solen (och antagligen i evighet). En liten landare kommer dessutom att sjunka ner i den isiga kometkroppen.

Här kan du se var Rosetta är nu och hur vägen genom solsystemet ser ut.

Speciellt om ESA bestämmer sig för att satsa på en egen farkost som kan ta människor till rymden. Då slipper de europeiska astronauterna vara gäster på ryska och amerikanska farkoster. Då kommer antalet antagningar också att öka dramatiskt. Därför kan det vara värt att visa intresse redan nu.

Efter att tidigare ha funderat på att gå ihop med ryssarna om ett gemensamt projekt kallat Kliper verkar det som om ESA just nu diskuterar att gå vidare med ATV som just nu har transporterat förnödenheter till rymdstationen. Genom att modifiera den skulle Europa kunna börja transportera även människor.

Det är ett logiskt steg. Vi har egna raketer i form av Ariane, vi har en redan till viss del trycksatt transportfarkost i form av ATV, vi har astronauter. Klart vi ska använda det vi har. Sedan ska förstås allt koordineras med våra samarbetspartner. Det vore ju kul om en framtida Astronaut-ATV kunde få en roll i framtida expeditioner bortom omloppsbana och inte bara dubblera Soyuz.

I november beslutar ESA om man ska gå vidare och på vilket sätt.

Den glade ESA-chefen Jean-Jacques Dordain kunde konstatera att ESA nu går vidare från framgångarna med Columbusobservatoriet och ATV.

”Nu när ATV är uppe och rullar så är jag glad att kunna meddela att ESA inom några veckor ska presentera en kampanj för att rekrytera nya europeiska astronauter.”

Mer hos ESA

Denna första ATV som skjuts upp har fått namnet Jules Verne och med ombord på den spännande premiärflygningen finns originalteckningar från Jules Verne, den franske författare som redan 1865 skrev om månlandningen i ‘From the earth to the moon” och som anses vara science-fiction-genrens föregångare.

Uppskjutningen kan du följa direkt på webben om du är vaken klockan 05. Att följa den på plats är svårare eftersom du måste ta dig ända till Västindien och franska Guyuana. Anledningen till varför man skjuter från Kourou-atollen är främst närheten till ekvatorn, men kanske också det faktum att fransmännen vill ha det så. Nog hade det varit roligare om Europas raketer hade kunnat lyfta från kontinenten – varför inte längst ner på italienska östkusten, klacken? Å andra sidan gör detta att svenska Esrange är en unik uppskjutningsplats i Europa.

Orkar du inte se uppskjutningen liv i morgon kan du satsa på följa rymdfärjan Endeavour. Klockan 08.38 svensk tid på tisdag morgon mullrar den mot skyarna i en spektakulär nattlig uppskjutning.

Kolla den här videon från ESA som ger dig hela bakgrunden till ATV:

Tyske astronauten Hans Schlegel visar mig och annan media Columbusmodulen medan den förvarades i Space Station Processing Facility på Kennedy Space Center.

Det ser ut som en byggvagn i plåtburksformat, men den knappt sju meter långa modulen har kostat miljarder. Jag hade förmånen att bli förevisad Columbus av den tyske astronauten Hans Schlegel i samband med Fuglesangs resa. Schlegel kommer att följa med Columbus upp på rymdfärjan Atlantis och se till att Europas forskare äntligen får en plats i tyngdlöshet som de kontrollerar helt själva. Europa slipper vara beroende av andra nationer för att genomföra experiment och utveckla nya material och metoder.

Modulen har ett avancerat gränssnitt mot ett kontrollcenter i tyska Oberpfaffenhofen där forskarna kan sitta och övervaka och styra sina experiment och vid behov ta hjälp av astronauterna uppe på ISS. Så småningom kommer stationen att vara permanent bemannad av en europeisk medborgare.

Kontrollcentret i Tyskland som ska styra Columbusmodulen. Foto: ESA

Hans Schlegel är inte sen att för New Scientist betona vilken stor betydelse uppskjutningen klockan 22.31 på torsdag har för Europa:

- Vi får rätt att göra experiment dygnet runt. När vi får en ny idé kan vi helt enkelt ta och undersöka den i vårt eget labb.

Läs mer på Esas Columbus-blogg. Och Popast-Robert har hittat ytterligare rymdkopplingar i Kents låtskatt i och med nya singeln Columbus.

FOTO: ESA

På andra sidan klotet har en ny UFO-hysteri växt fram. Larry Kings senaste show med högt uppsatta vittnen har samlats upp av Jack Hansen.
Jag frågar mig dock hur UFO:na når ända fram till jordatmosfären. Asteroidjägare har ju till och med upptäckt den lilla Rosetta-sondens inflygning mot vårt klot. De slog larm i tron att det var en asteroid på kollisionskurs, rapporterar Populär Astronomi.

Kommissionen lovar högtidligen att detta är början till fokusering och förstärkning av Europas rymdverksamhet. Samarbetet inom ESA fungerar konstaterar man, men Europa riskerar att hamna i bakvattnet samtidigt som den ekonomiska betydelsen av rymdverksamhet ökar.

- Rymden har alltid varit en källa till inspiration, som hjälpt människor att tänka utanför och bortom gränserna och skapa innovationer. Dagens förslag är en milstolpe som garanterar att Europa inte missar de viktiga möjligheter som rymdtekniken erbjuder, säger den ansvarige kommissionären Günter Verheugen.

Återstår att se resultat, men det kan ju inte vara fel att lyfta rymdverksamheten högre upp på dagordningen, vilket jag uppfattar att man gör nu. Och kanske kan så småningom en del av de 50 miljarder euro vi betalar varje år för att hålla Europas bönder på gott humör förstärka ESA istället (som bara får 3 miljarder för att flytta fram gränserna i rymden).

Läs om nyheten på Europeiska kommissionens svenska nyhetssidor.

Svenskbyggda månsonden SMART 1 kraschade precis enligt planerna på månen på söndagmorgonen.

Kraschen var omöjlig att se från Sverige eftersom månen låg bakom horisonten vid tillfället, men från Hawaii kommer bilder från det fransk-kanadensiska teleskopet. En blixt visar nedslaget. SMART höll en hastighet av 7200 kilometer i timmen och kom ner mot ytan mycket flackt. Forskare har observerat kraschen och i framtiden kommer kraftfulla månsonder att titta ner på den krater SMART-1 åstadkom för att göra ännu flera observationer.

SMART 1 var en ESA-sond som Sverige fick ansvaret att bygga. Det var Europas första månfarkost. Primärt var det framdrivningssystemet som skulle testas, men sonden har fördjupat vår kunskap om månen.

Fullskalemodell av ExoMars. Foto: ESA

På Europas största rymd- och flygmässa ILA i Berlin visade ESA upp en modell av ExoMars. Roboten som ska ta Europa till Mars.

En av mässans huvudattraktioner är en fullskalemodell av roboten ExoMars och en nyproducerad film som visar hur det kommer att se ut på Marsytan 2013 då den beräknas landa.

ExoMars är väldigt lik de amerikanska marsrobotarna Spirit och Oppurtunity. ESA bygger klokt nog vidare på något som man vet fungerar. Nasas ”Mars Rovers” är geologer. ExoMars är snarare en astrobiolog, med geologisk kompetens men framför allt med inriktningen att hitta liv eller spår av liv.

Mest utmärkande för roboten är borren. Ur en mindre box kan en borr arbeta sig två meter ner i sedimenten på Mars. Sedan kan instrumentuppsättningen som fått namnet Pasteur analysera material från borrhålet.

Hela missionen beräknas allt som allt kosta runt fem miljarder kronor. Nu vidtar en process där företag runt om i Europa får i uppdrag att bidra med olika delar till projektet. Huvudkontraktor är Alcatel Alenia Space i Italien.

Före ExoMars kommer ett antal andra farkoster från jorden att landa på Mars.
USA kommer redan nästa år att skjuta iväg Phoenix, en statisk landare som ska undersöka polartrakterna och de förhoppningar som finns kring vattenförekomster där. 2009 är det dags för Mars Science Laboratory – en rejält mycket större ”Rover” som kanske kan karakteriseras som en liten kemist med inriktning på att hitta organiska ämnen och i förlängningen bevis på liv. På denna farkost kommer spanska, ryska och kanadensiska instrument att monteras, så Europa är egentligen på Mars redan 2010 då Mars Science Laboratory landar.

Se den nya flashproduktionen från ESA

Berlin Air Show – ILA2006

Venus Express ska lära oss mer om mystiska Venus

Den europeisk prestigesonden Venus Express har angjort jordens grannplanet. Det krävdes en kritisk inbromsning för att gå in i omloppsbana, men allt avlöpte som planerat. Nu väntar alla på att utforskningen ska börja – och den första bilden har redan skickats.

Vi kommer att få 100 gånger bättre upplösning när vi kommer närmare planete och då kommer vi att kunna studera Venus på ett sätt som aldrig gjorts förr, säger svenske projektledaren för Venus Express Håkan Svedhem till esa.int.

Bilden visar en förutsedd men aldrig tidigare observerad molnspiral runt Venus sydpol. Den vänstra bilden är tagen i ”dagsljus”, den högra med en speciell kamera som studerar hur atmosfären beter sig.

Nu väntar flera inbromsningar och i maj är banan runt Venus stabiliserad. Sonden kommer att gå i en elliptisk bana och som närmast ligga 400 kilometer från planetens yta. Den vetenskapliga fasen påbörjas enligt plan 2 juni, men instrumenten är redan aktiverade.

Många frågor
Venus Express är en mycket välutrustad sond som ska titta närmare på den mystiska beslöjade dam som är vår granne i rymden. Jordens systerplanet är nästan exakt lika stor, men har haft det tuffare. Atmosfären består nästan helt av koldioxid och en extrem växthuseffekt har skapat temperaturer på hundratals grader på planetens yta. Men hur såg det ut innan växthuseffekten satte in? Kan det ha funnits flytande vatten under en längre tid? Vad orsakde växthuseffekten? Kan samma sak hända här på jorden?

Ryska Venera 13 tog den här färgbilden på Venusytan 1 mars 1982. Temperaturen var 457 grader och trycket 84 gånger det på Jorden.

Det finns mycket kvar att lära, kartläggningen av Mars har gått betydligt längre. Under 70- och 80-talet var ryssarna mest ambitiösa och lyckades landa flera sonder på den stekheta planetytan (se bild). Sedan dess har den amerikanska Magellansonden kartlagt Venus yta med radar.

Europeiska Venus Express handlar framförallt om atmosfären. Hur bildades den? Vad gör att den är så tjock? Vad orsakar de kraftiga stormarna? Även om atmosfären är sondens huvudsakliga uppgift tittar man också på ytan med sina instrument. Vad kan ha legat bakom de massiva vulkanutbrott som helt omskapade planeten för 500 miljoner år sedan? Finns det någon seismisk aktivitet i dag?

- Det vore fantastiskt att upptäcka en aktiv vulkan, säger svenske Håkan Svedhem, vetenskaplig ledare för expeditionen på ESA i Darmstadt till esa.int.

Liv i atmosfären
Ett av instrumenten på Venus Express är också svenskt och kommer från Institutet för rymdfysik. Aspera 4 ska studera hur solvinden påverkar atmosfären. Ett liknande instrument finns på systersonden Mars Express och Saturnuskretsaren Cassini.

Mycket tyder på att Venus och Jorden hade en liknande barndom, men att man sedan gick olika vägar. Uppstod liv på Venus? Om det gjorde det, så spekulerar vissa astrobiologer i att det säkerligen inte överlevt på ytan – däremot i den förhållandevis stabila atmosfären. Det kan alltså finnas mikroorganismer där som anpassat sig, men det är ingenting som Venus Express kan undersöka.

NASA-forskaren Geoffrey Landis har till och med föreslagit Venus atmosfär som en plats för människor. På 50 kilometers höjd är gravitationen 90 procent av jordens, lufttrycket samma som här och temperaturen mellan 0 och 50 grader plus. Rena paradiset alltså. Allt som behövs är en gigantisk ”bubbla” fylld med luft. Eftersom en jordlik atmosfär stiger som en heliumballong i den tunga Venusatmosfären är ”flytstaden” teoretiskt möjlig.

Hemsida för Venus Express

Landis idé om kolonier på Venus (pdf)

CryoSat skulle utföra mycket angelägen forskning. Polarisarnas smältning är dramatisk, men följderna är svårbedömda och svårmätta. ESA:s forskningssatellit skulle ge värdefull ny kunskap, men den ryska Rockot-raketen som bygger på den gamla kärnvapenbäraren SS-19, lyckades inte frigöra sig från jordens dragningskraft och CryoSat kraschade i de ismassor den skulle studera.

CryoSat 2 kommer att skjutas upp om tre år – i mars 2009.

Läs mer om CryoSat och haveriet

ESO-illustratörs tolkning

Med hjälp av bland annat det europeiska ESO-observatoriet i Chile har forskare för första gången påvisat en planet av jordens typ i ett annat solsystem.

- För första gången har vi sett en planet som stämmer med teorierna för hur ett solsystem uppkommer, säger den danske astronomen Uffe Gråe Jörgenssen.

Det är över tio år sedan man först observerade planeter i andra solsystem, men det har tills nu handlat om gasplaneter större än Jupiter eller planeter ytterst nära den andra stjärnan. Den nyupptäckta planeten består av fast materia och är ”bara” är runt fem gånger större än jorden. Den kretsar tre gånger så långt bort från sin sol, på ett avstånd som motsvarar det som asteroiderna mellan Mars och Jupiter håller till i. Den är alltså förhållandevis lik jorden.

Inget liv
Planetens sol är en svag röd dvärgstjärna som befinner sig 28000 ljusår härifrån. Det är alldeles för kallt på planeten för att den ska kunna härbärgera några jordlika livsbetingelser som exempelvis flytande vatten.

Den teknik man använt för att hitta planeten bygger på att himlakroppar kan böja stjärnors ljus genom sin enorma gravitation. När den röda dvärgstjärnan passerar framför en annan stjärna uppstår en effekt i ljuset från den bakomliggande stjärnan. Även en kretsande planet ger utslag på de känsliga instrumenten. Med hjälp av utslagen kan man räkna ut planetens massa och avstånd till sin stjärna.

Även om mätningarna kräver mycket speciella omständigheter kommer vi med den nya metoden antagligen att upptäcka allt mer jordlika platser på andra ställen i universum.

Om upptäckten i tidskriften Nature

Se en video från ESO som närmare förklarar upptäckten och metoden

Vid ett avgörande möte i Berlin i veckan enades ESA:s medlemsländer, däribland Sverige, om vilka satsningar man ska göra för att hålla rymdprogrammet på en hög nivå. Det blir en robot till Mars, men än så länge inget eget transportsystem för att ta människor till rymden.

Sveriges representerades av näringsminister Thomas Östros. Han var nöjd efter mötet.

– Europa har visat att man kan ta svåra beslut i full enighet inom rymdområdet, säger han i ett pressmeddelande.

Sverige har industriella intressen i en levande europeisk rymdverksamhet genom till exempel Volvo Aero och Saab Ericsson Space. Enligt Östros är det självklart att fortsätta satsa.

- Utfallet av ministermötet visar att Sverige upprätthåller sina höga ambitioner inom Europa-samarbetet.

Egna raketer

ESA fick i princip vad man ville ha i form av pengar från de europeiska medlemsstaterna plus Kanada. De betalar nu tillsammans runt 80 miljarder kronor fram till 2010 för att Europa ska hänga med i rymdutforskningen. Det enda som fick stryka på foten var planerna på att utveckla den nya rymdfarkosten Cliper tillsammans med Ryssland.

Cliper (Klipper) skulle ge Europa egna möjligheter att skicka människor till rymden. Nu tyder mycket på att man får fortsätta vara beroende av USA, Ryssland (eller Kina för den delen) om man vill skicka upp astronauter. Anledningen till nejet var att något måste bort och att samarbetet med Ryssland ansågs ge Europa för dåliga möjligheter att styra projektet.

Istället satsar ESA på att befästa det egna raketprogrammet där Ariane och Vega-raketerna ska användas för att skicka upp satelliter och sonder. Man kom överens om att använda dessa även om ryska Soyuz till exempel skulle vara billigare.

Klart för Mars

ESA kommer också att fortsätta satsa på övervakningssatelliter (miljö och säkerhet) och på den internationella rymdstationen. Högst profil fick redan nu den europeiska robotexpeditionen till Mars. Medlemsländerna anslog mer än vad ESA hade begärt. ExoMars är det första steget i utforskningsprogrammet Aurora.

ESA:s satsning uppmärksammades även i USA, som lägger fyra gånger så mycket pengar på rymden. Nasa-chefen Michael Griffin sade under en konferens att Europa tydligt visar att de satsar på rymden, men han noterade också att det bara är USA, Ryssland och Kina som kan sända människor till rymden.

Uppskjutningen av Venus Express lyckades. Fartkosten är nu på väg mot Venus. I April 2006 kommer bilder och forskningsresultat från den heta grannplaneten.

Här kan du se en film från uppskjutningen som laddas från ESA:s webbplats (du behöver quicktime).

Svenska instrument

På Venus Express flyger även det svenska instrumentet Aspera 4. Instrumentet mäter hur solvinden påverkar atmosfären. Samma typ av instrument finns på Mars Express och där har datan hjälpt forskarna förstå hur vattnet har försvunnit från Mars och hur planeten kan ha sett ut för en miljard år sedan. I fallet Venus kan instrumentet få oss att förstå varför just Venus är så totaldrabbat av växthuseffekten.

- Vi vet inte varför växthuseffekten har utvecklats så starkt på Venus. Vi hoppas att instrumentet ska hjälpa oss att förstå hur plasmamiljön omkring planeten har bidragit till utvecklingen. Sådana studier är viktiga för att förstå hur växthuseffekten fungerar på jorden, säger Stas Barabash, som är forskningsledare för Aspera 4 till TT.

En annan svensk produkt som just nu stävar mot Venus är styrdatorn ombord som kontrolleras från jorden via radiolänk. Datorn och antennen tillverkas av Saab Ericsson Space.

Färden mot Venus kommer nu att vara relativt odramatiskt. I april däremot måste sonden bromsas in och hitta rätt position i omloppsbanan. Det kommer att kräva ett halvt ton raketbränsle. Sedan gäller det att all instrumentering håller. Närheten till solen och värmen som planeten alstrar sätter sonden under hårt tryck.

Några länkar:

Aspera 4

Saab Ericsson Space-datorn

ESA.int om uppskjutningen

Det spektrometer på sonden Mars Express som tidigare har uppmätt metan i atmosfären fungerar igen efter några månaders felsökning. Det visar att reparationer på 100 miljoner kilometers avstånd är fullt möjliga.

Tekniska problem som uppstår utanför jordatmosfären är svårhanterliga. Det har de europeiska studenter som sände upp satelliten Sseti Express förra veckan fått erfara. Satelliten har drabbats av elförsörjningsproblem, men man har inte gett upp hoppet om att få igång den.

Instrumentet PFS på Mars Express (bilden) slutade leverera data i början av sommaren. Med hjälp av instrumentet kunde man mäta temperatur, tryck och kemisk sammansättning, främst i atmosfären, men även på marken. Genom flera månaders tester fick man fram att det var en motor som drev den komplicerade optiken som hade slutat fungera. Tack vare en back-up-motor lyckades man få igång instrumentet igen.

PFS (Planetary Fourier Spectrometer) har bland annat uppmätt metan och formaldehyd i Mars atmosfär. Man behöver långa serier av kontinuerliga mätningar för att få fram bra resultat och det blir extra viktigt när det handlar om uppseendeväckande upptäckter som metan i atmosfären. Det triggar direkt spekulationer om liv alternativt vulkanisk aktivitet. Därför är det en stor framgång för forskarna och ingenjörerna på ESA att ha fått igång PFS igen.

Läs mer om instrumentet (esa.int)

Läs mer om problemen med Sseti Express (esa.int)

På torsdagmorgonen lyfte Sseti Express. Världens första satellit byggd av studenter.

Hundratals studenter från 23 universitet i 13 länder i Europa var med om att konstruera satelliten. Från Sverige deltog bland annat studenter från Luleå. Utvecklingsteamen höll kontakt med varandra med hjälp av internet och trots bristen på erfarenhet och avstånden var satelliten klar på 18 månader.

- Det är helt otroligt. Vi har jobbat hårt de här 18 månaderna och att komma så här långt, att se vår satellit fastsatt på raketen, det är en fantastisk känsla, sa projektledaren Neil Melville till BBC strax före start.

Satelliten kallas för mikrosatellit och är bara 52 kilo tung. I den får tre experiment och en kamera plats. Dessutom kommer den att användas för att hantera radioamatörers signaler. Radioamatörer får också delta i tävlingar och till exempel visa att de har bättre koll på satelliten än ledningscentralen i danska Ålborg.

Sseti kommer att fortsätta. Flera mikrosatelliter planeras. Genom att starta motorn på Sseti Express och ge den en liten skjuts mot månen övar man också för framtidsdrömmen. Att inom några år konstruera en månlandare.

SSETI (Student Space Exploration and Technology Initiative) är ett projekt som leds av ESA. under överinseende av ESAs utbildningssektion.

Nytt datum för Venus Express: nionde november

Den europeiska farkosten Venus Express skulle skjutas upp denna vecka. Tekniska problem gjorde dock att färden mot Venus kommer att försenas med ett antal dagar.

Det var föroreningar i farkostens kapsel som gjorde att ESA tog det säkra före det osäkra och väntade med uppskjutningen.

Det så kallade ”fönstret” – den tid som uppskjutning är möjlig – räcker fram till 24:e november. Innan dess kommer kapseln med Venus Express att vara klar försäkrar ESA.

Den här resan till Venus kommer att ge skarpa bilder och ny förståelse av hur Venus utvecklade sig till ett svavelosande helvete med temperaturer på över 400 grader. Framförallt kan nya rön om Venus kombinerat med rönen från Mars ge en tydligare bild av hur planeterna utvecklas. Venus-Jorden-Mars är tre systrar som gått olika vägar.

I väntan på att Venus Express ska komma i väg finns det mycket fakta om resan att fördjupa sig i.

ESA:s Venus Express-sidor

DN:s artikel – missa inte länken till TT:s nyhetsinslag i rörliga bilder

Magellan – Den senaste expeditionen till Venus avslutades 1994. Magellans hemsida är en av de första på webben och har de klassiska attributen som sidor från den tiden hade. Kul sida och intressant info och bilder.

ESA:s forskningssatellit CryoSat lyckades inte nå upp till omloppsbana vid uppskjutningen för knappt en vecka sedan. Den ryska raketen drabbades av ett fel och CryoSat föll ned i havet. Men projektet kan få en ny chans.

Den här animationen från ESA visar hur dramatisk avsmältningen i Arktis är. CryoSat skulle hålla ett skarpt öga på utvecklingen.

- ESA har sagt oss att de kommer att undersöka på vilket sätt man kan bygga en CryoSat 2, säger projektledaren för CryoSat Duncan Wingham till BBC.

ESA-satelliten CryoSat skulle kontrollera hur istäcket i polartrakterna påverkas av det varmare klimatet. Eftersom satelliten aldrig nådde omloppsbana går den angelägna forskningen om intet.

- Man måste se kostnaderna för en ersättningssatellit i perspektiv. Om vi inte vet vad som händer vid polerna kan kostnaderna i slutändan bli mycket högre, säger Duncan Wingham.

December

CryoSat kostade 136 miljoner euro att utveckla. Kostnaden för att bygga själva satelliten var 70 miljoner Euro, resten handlar om utveckling och alla system runt satelliten. Enligt ESA:s chef för jordobservationer Volker Liebig skulle en ny satellit kosta mindre än 70 miljoner.

- Designfasten är redan gjord och det som återstår är ”bara” tillverkning och testning.

Klart är dock att om en CryoSat 2 byggs så måste något annat stryka på foten. Bland annat är ESA:s Marsprogram och planerna på att skicka dit landaren ExoMars oerhört resurskrävande. I december tas beslutet om CryoSat och Marslandaren.

CryoSat sköts upp av en Rockot-raket. Det är en Europeisk-rysk ”samproduktion” som bygger på gamla ryska SS-19-missilerna. Det var när det andra raketsteget skulle separeras från det översta som något klickade. Det separerade aldrig och CryoSat föll ned i havet norr om ryska fastlandet.

Rockot har gjort sex lyckade uppskjutningar innan denna misslyckade. Haveriutredningen pågår fortfarande.

Mer om CryoSats forskning på ESA:s webbplats

Den europeiska sonden Mars Express är i full gång med mätningar under Mars yta. Med hjälp av radarinstrumentet MARSIS ledar man till exempel efter grundvatten.

Resultaten från Mars Express strömmar till jorden, men ännu har inga slutsatser presenterats. Däremot säger forskaren Jeffrey Plaut på JPL till Planetary Society att ”resultaten är väldigt spännande”, men att det än så länge är för tidigt att gå ut med något.

MARSIS kan mäta underjordiska strukturer upp till drygt sju kilometers djup. Den nya sonden MRO har ett liknande instrument ombord som koncentrerar sig på mer ytliga strukturer.

Tyskland har beslutat att gå med i projekt ”Aurora”. Det är ett välkommet tillskott till programmet som innebär att länder som Norge, Danmark och Finland kommer närmare en uppslutning kring målen för Aurora.

Aurora är ESA:s program för utforskning av i första hand Månen och Mars och syftar till att sätta människor på de båda himlakropparna. Sverige är med nio andra europeiska länder såsom Frankrike, Italien och Storbrittannien. Dessutom är Kanada med i Aurora. Att var en medlem av ESA innebär inte automatiskt att man är med och bidrar till Aurora.

Fördelarna med att bekosta Aurora är att de deltagande ländernas industrier har möjlighet att konkurrera om kontrakt. Något som uppenbarligen har lockat Tyskland och med denna stora nations inträde stärks Auroras aktier.

- Länder som Danmark, Norge och Finland har visat intresse för Auroraprogrammet och vi tror att fler ESA-medlemmar kommer att gå med, säger Daniel Sacotte, ESA:s chef för mänsklig utforskning av rymden.

Sveriges deltagande bygger på Rymdstyrelsens bedömning att ”rymdtransportprogrammen på sikt kan komma att förskjutas mot ESA:s nästa stora utforskningsprojekt, Aurora, som i hög grad bygger på tillkomsten av nya tekniska möjligheter och där svensk rymdindustri kan spela en viktig roll.”

Det första stora steget i Aurora är ”ExoMars”. En robot som ska leta liv och undersöka Mars i andra avseenden.

Läs mer på ESA:s webbplats

Mer om svenska rymdstrategi – vilket berör Aurora (pdf)

Det kallas ELT – Extremely Large Telescope – och det är ett monster som nu ligger på ritbordet. Om allt går som det ska kan vi om tio år se detaljer på månen som ligger 2 meter från varandra. Rymdteleskopet Hubble ser i dag detaljer på 95 meters avstånd.

Till skillnad från Hubble ska dock detta ELT – med arbetsnamn OWL (OverWhelmingly Large) – vara markbaserat. Detta kräver ett avancerat system för att motverka de atomosfäriska störningarna som uppstår. Hubble har betydligt klarare sikt och dess 2,4 meter stora spegel motsvarar runt 25 meter på jorden. Om ELT blir verklighet kommer det dock att betyda enormt mycket för astronomin.

- En 100 meter stor spegel skulle förändra vår förståelse av universum och flera grundläggande frågor. Till exempel om ”jordar” i andra solsystem och om hur de första stjärnorna och galaxerna bildades, säger astronomen Isobel Hook vid Oxford University.

Arbetet med ELT har hittills hållit på i tre år och involverat över 100 europeiska astronomer. När man nu bestämmer sig för att gå vidare är tidslinjen att man inom fem år ska ha löst alla tekniska problem det innebär att bygga en spegel av detta jättemått. Därefter vidtar en konstruktionsfas och i bästa fall kan teleskopet stå färdigt 2015.

- Det kommer att kännas som att vara där när de första teleskopen pekades mot himlen, säger Isobel Hook.

Efter månader av försiktigt arbete och många tester har rymdfarkosten Mars Express lyckats fälla ut de radarbommar som gör att instrumentet MARSIS kan börja jobba.

I vintras blev forskarna nervösa för att bommarna skulle kunna förstöra farkosten vid utfällningen. Det tog månader att lösa det problemet. När sedan den första bommen fälldes ut höll de olika lederna på att frysa fast och inte kunna fällas ut. När den andra bommen som är hela 20 meter lång skulle fällas ut fick man därför sätta Mars Express i rotation så att solen skulle värma de olika lederna.

Nu kan Mars Express ”se” 5-10 kilometer under ytan på planeten med en upplösning på 50-100 meter. Därmed hoppas man kunna underjordiska källor och reservoarer. Man leter helt enkelt efter grundvatten.

Om det visar sig att det finns sådana källor är det mycket intressanta platser att leta liv i.

Mars-radarns hemsida MARSIS.com

Genom att delta i det ryska Kliper-projektet kan Europa själva styra över när européer ska skickas upp i rymden. Hittills har ESA fått tigga på USA eller Ryssland om att få ”följa med”. I slutet av året tar ESA beslut i frågan.

Det är brittiska tidningen Observer som skriver att ESA överväger att anta ett erbjudande från Ryssland om att vara med och utveckla ett nytt uppskjutningssystem för människor. Kliper eller Clipper skulle ersätta Soyuz-kapseln och kunna ta människor till rymdstationen. I framtiden även till farkoster som utvecklas i omloppsbana runt jorden och som sedan tar astronauter vidare mot Månen och Mars.

Den nya rymdfarkosten skulle skickas upp med en vanlig raket, docka och sedan glidflyga tillbaka till jorden. Enligt Daniel Sacotte, Chef på ESA’s avdelning för rymdfärder med människor, kommer Europa troligen att tacka ja till samarbete.

- Det är inte bara det att Clipper är ett bra projekt rent politiskt och tekniskt. Det kommer också att ge oss en vision, ett vetenskapligt mål som unga europeer verkligen behöver i dag.

Ryssland vill även att Japan, Kanada och Indien ska vara med och dela på kostnaderna. Det handlar för Europas del om cirka 10 miljarder under ett tio-årigt utvecklingsprojekt.

Artikeln i Observer

Russian Spaceweb om Kliper

I slutet av 2005 ska ESA besluta om nästa stora expedition. Forskarsamfundet rekommenderar nu en Marsresa med en utforskningsrobot.

Det var vid ett möte i England som rekommendationen las fram. Den innebär uppskjutning med en Soyuzraket i juni 2011. Två år senare ska roboten rulla på Mars och landningen ska gå till ungefär som de amerikanska Rover-landningarna.

Syftet med expeditionen ska vara att leta liv, bland annat med hjälp av en borr som ska kunna nå två meter djupt. Man vill också utrusta roboten med instrument för att mäta seismisk aktivitet och kunna påvisa vulkanism eller hydrotermisk aktivitet.

Expeditionen ingår i ESA:s Auroraprogram som i slutänden syftar till att sätta människor på Mars. ESA har redan tidigare anslutit sig till planer på en internationell expedition till Mars 2016 vars mål är att forsla hem prover från planeten till jorden.

Läs mer på ESA:s webbplats

Ser du isflaken på bilden? De ligger några decimeter under Mars karakteristiskt röda stoft, vid planetens ekvator och inte vid polerna. I normala fall skulle solvinden ha kastat vattnet ut i rymden, men nu är det skyddat.

ESA:s rymdsond Mars Express kretsat kring Mars i ett år, kanske något i skuggan av de amerikanska marsbilarna. Förra veckan samlades forskare i Nederländerna för att diskutera resultaten från Mars Express och det är mycket värdefull ny kunskap som har skickats till jorden. Här är en kort sammanfattning.

Vatten

Glaciärer vid polerna, geologiska formationer som tyder på floder, vattenfall och hav och så bilderna på ett underjordiskt istäcke vid ekvatorn. Bevisen för vatten på Mars är ovedersägliga och nu riktar forskarna in sig på att kartlägga var vattnet finns i dag och i vilken form.

Metan

Mars Express har genomfört mätningar som gör att forskarna tror att det produceras 150 ton Metan om dagen på Mars. Är det från vulkaner? Eller handlar det om biologiskt liv?

Solvinden

Det svenskledda experimentet ASPERA 3 som liftat med Mars Express har påvisat att hela 100 000 kilo av Mars och dess atmosfär försvinner ut i rymden – varje dag. Detta gör det allt svårare för eventuellt liv på Mars, men om man räknar bakåt visar siffrorna var allt vatten har tagit vägen och fram träder en planet med flödande floder.

Av de forskare som befann sig på presskonferensen sade sig 75 procent tro att det funnits liv på Mars. 25 procent vågade visa att de tror att det finns även i dag – begravt under marsytan.

Mars Express fortsätter att kretsa kring den röda planeten. I maj aktiveras ett radarinstrument som förhoppningsvis ska kunna påvisa underjordiska reservoarer av flytande vatten.

Läs mer på ESA:s rapport från konferensen (engelska)

Läs mer om den frusna sjön på den mycket trevliga NASA-tjänsten Astronomy Picture of the Day