Nasas bild av de områden på Mars där metan läcker ut i atmosfären.

Är det geologisk aktivitet eller ett tecken på levande varelsers ämnesomsättning?

Vi får åka dit och titta efter!

Om upptäckten på Nasa.gov och i DN, AB.

Jag vill redan nu rekommendera Bad Astronomys ”Årets 10 bästa astronomibilder”.

Phil Plait har gått igenom visualiseringarna av världen utanför vårt klot och satt ihop en lista. Det är fascinerande bilder. Det är ett bra urval. Det är bra skrivet. Kanske behöver du inte fler listor i år.

På första plats har han valt bilden av hur rymdsonden Phoenix seglar ner i den tunna Marsatmosfären. Bilden är verkligen Saw Kool. Den är nämligen tagen av en annan rymdsond som vi skickat till Mars – MRO (Mars Reconnaissance Orbiter).  Det är som Phil Plait konstaterar: Bilden visar att vi har blivit en multiplanetär art.

Och vi fick vara med om det i år.

Det borde bli årets bild alla kategorier. 

Rymdsonden Phoenix hänger i sin fallskärm på väg ner mot Marsytan. Efter flera månaders lyckosam forskning har Phoenix nu tystats av istäcket över den marsianska nordpolen. Bild:Nasa

Projektledaren Anders Elfving klädd för en dag på Mars.

Under hösten var jag nere och besökte Anders Elfving som är projektledare för Rovern. Han arbetar på Estec utanför Amsterdam, där man byggt upp ett litet Marslandskap.

Hela artikeln läser du i tidningen Populär Astronomis nya, fullmatade decembernummer. Tidningen rapporterar om astronomi och rymdfart från en svensk horisont och är ett måste för rymdintresserade.

Här finns artikeln som pdf.

En av de stora utmaningarna med rymdfart är att anpassa även det mänskliga psyket till ett liv i rymden. Fysiken går att lösa med trycksatta utrymmen, syrsatt luft och andra livsuppehållande åtgärder. Psyket är svårt. Resorna till månen på några dagar ska jämföras med årslånga Marsmissioner.

När månfarana vittnar om hur häftigt det vara att befinna sig mittemellan jorden och månen, i en svart rymd där de upplevde att tiden försvann, då kan man tänka sig att ett halvår i samma miljö möjligen kan bli påfrestande. Lägg till det trånga utrymmen och medresenärer som inte skulle ha befunnit sig där om de inte var mycket prestationsinriktade.

Eftersom en terapeut inte kan följa med och direktkontakt visserligen är möjlig men inte alldeles okomplicerad, blir självhjälpsinsatser viktiga. Det är där dataprogrammet kommer in. Läs mer om det på NewScientist och Technovelgy. Jag har själv jobbat med så kallad e-learning och det finns en stor potential i sådana här program.

Förhoppningsvis kan psykologisk hjälp till rymdfarare spilla över på hjälpprogram till ensamma och psykologiskt utsatta människor på jorden. Det är ju redan så att antalet terapeuter inte räcker till. Även om levande samtalspartner säkerligen är mycket bättre kan en automatisk coachning säkerligen sätta igång vettiga processer. Ett exempel på de är den första ”automatiska” psykologen ”Eliza” som konstruerades redan 1966. Ta en egen terapisession med ELIZA här.

Ingen vet exakt hur psykiskt påfrestande långa perioder i rymden är, men man samlar på sig erfarenheter från rymdstationen och från simulationer på jorden. Mars500 är ett samarbete mellan Ryssland och ESA som börjar redan i oktober. Sex personer ska låsas in i några moduler under 500 dagar och studeras i detalj. Frågan är om det är meningsfullt. För vad man inte kan simulera är kraften som kommer av att på riktigt vara på väg till en annan planet.

Förra månaden konstaterade forskarna att ”jorden” på Mars nordpol är fullt möjlig att odla jordiska växter i. Marsrobotarna Opportunity och Spirit på planetens ekvator har tidigare har mätt upp sura, salta ytor som inte skulle gå att odla något på, men där Phoenix står är marken utmärkt för odling av exempelvis sparris eller tulpaner.

Vi har alltså jorden och vi har vattnet. Vi behöver ta med oss näring, kväve och skapa en atmosfär och skydda plantorna från strålning, något som borde vara fullt möjligt. Vad skulle du odla? Själv skulle jag satsa på sparris, de vita sorten, som är god att koka. Att grilla de gröna i en känslig atmosfär under plastkupoler är nog inte att rekommendera initialt i alla fall. Skulle man sedan kunna få fart på några tyska vinstockar och framställa en egen riesling därtill, så skulle vistelsen på den karga planeten omedelbart bli riktigt njutbar.

Phoenix har nu smakat på vatten, men det var å andra sidan ingen överraskning att det fanns där. Det mest spännande är nu om Phoenix kan hitta organiska molekyler, dvs kolföreningar. Det är förutsättningen för liv. Hittills har man inte hittat något. Nu gräver man djupare och det finns tid fram till hösten att leta. Sedan börjar den marsianska vintern och snart kommer Phoenix att vara begravd under is.

En resa till Mars skulle gå betydligt snabbare med ett bra solsegel än med klassisk raketframdrivning. I början halkar solseglet långt långt efter, men på stora distanser har raketmotorerna ingen chans.

När de första stapplande testerna nu görs är det Nasa:s lilla Nanosail-D som kommer att färdas med Falcon 1-raketen från SpaceX senare i sommar. För några år sedan gjorde frivilligorganisationen Planetary Society gjort ett försök med Cosmos 1 som misslyckades eftersom den ryska bärraketen havererade. Nu blir det spännande. Förutom att det är viktigt att SpaceX lyckas skjuta upp sin privat bekostade raket till omloppsbana kan solseglet från Nasa kanske bli början på något stort.

Nedanstående avsnitt av BBC-serien Space med Sam Neill från 2000 handlar om hur vi kan komma att färdas i rymden och solsegel är ett av alternativen som beskrivs.

Nu väntar analysen i laboratorieugnen ombord.

Titta på bilderna här nere! Medan kontrollrummet höll tummarna i blindo lyckades MRO ta bilder av systerfarkostens nedstigning i den marsianska atmosfären med fallskärmen utfälld. Efter den lyckade automatiska landningen tar MRO bilder av Phoenix med utfällda solpaneler. 300 meter därifrån ligger fallskärm och skalet till själva landaren.

Phoenix landar. Bilden är tagen av Nasas Mars Reconnaissance Orbiter.

Phoneix har landat. Värmeskölden är synlig motsvarande 300 meter från Phoenix. Bilden är tagen av Nasas MRO.

Under tisdagen sändes ett kommando till robotarmen på Phoenix som har en grävskopa och tänker gräva upp Marsytan, men det nådde inte fram och man kommer att försöka under onsdagen igen. Det vore ju himla synd om robotarmen inte skulle fungera nu när allt annat har gått så bra. Den kan ju ha fastnat. Tyvärr finns ingen där som kan ta bort gruskornen. Just därför behövs människor på Mars och när de väl kommer finns en DVD-skiva på farkostens skrov med en uppmaning: ”Attention Astronauts: Take This with You”.

Skivan är fylld med visioner av Mars från en mängd kulturer, författare och vetenskapsmän. Dessutom finns 250.000 namn från rymdentusiaster världen över inskrivna. Bilden är tagen av Phoenix.

Positivt nog är de inte låsta i tyckande positioner. Det var inte ett sånt möte. Flera uttryckte tvärtom att de tar intryck av Nasa-chefen Griffins förklaringar till varför månen är en bra destination att träna på.

Icke desto mindre anser många i rymdsamfundet att Mars som destination för människor håller på att försvinna i fjärran i en dimma av tekniska och budgetmässigar restriktioner. En väg framåt är att starta ett samarbete med Kina.

”Vi har sett värdet av samarbete på den internationella rymdstationen. Personligen tycker jag att det vore toppen om Kina kunde engageras i de här diskussionerna”, sa Nasa-forskaren Scott Hubbard till New Scientist.

Visst har han rätt. Samarbete måste vara bättre än kapplöpning. Frågan är vems kille eller tjej som ska ta första steget på Mars. Kanske kan de enas om ett mellanting. En svensk?

För 20 år sedan varnade de för växthuseffekten. Först i dag har det slagit sig in i det allmänna medvetandet, någonstans mellan Bingolotto och nästa charter.

Samtidigt går forskningen vidare. I Centauri Dreams läser jag att de nu talar om en ny geologisk tidsålder: Antropocen, som beskriver en tid där jorden radikalt förändrats – nutiden alltså. Samtidigt refererar Universe Today forskningen som pågår på mikrober och hur dessa kanske kan stoppa en skenande växthuseffekt.

Helt säkert är det forskarna som står emellan oss och den smärtsamt påtagliga lösningen av Fermis paradox som våra barn annars tvingas uppleva (personligen och utan att vara forskare tror jag att lösningen på Fermis paradox är att det är extremt svårt för civilisationer att ta sig ur sin biologiska vagga innan de har förstört vaggan).

Därför är det forskarna och inga andra som borde vara våra hjältar. Så förlåt Charlotte Kalla, Sanna Kallur och Therese Alshammar, men Marsforskaren Ella Carlsson borde få mer ovationer än vad ni får. Populär Astronomi skriver mer om hennes doktorsavhandling och det faktum att hon nu går vidare och som läkare ska hjälpa människan att anpassa sig till ett liv i rymden.

Apropå frontlinjer och Fermis paradox. Tänk om det är så att vi lever i en Matrix-liknande simulation där reglerna för Fermis paradox är satta ur spel? För att uppnå helgens ”sense of wonder” – kolla på ett avsnitt av välgjorda BBC-dokumentären ”What we still don’t know” (fem delar):

Den senaste uppdateringen från Space X visar att det händer otroligt mycket. Samtidigt som Falcon 9-motorerna provskjuts i Texas förbereder man uppskjutningsplattan i Florida och konstruerar rymdkapseln i Kalifornien. Elon Musk tar stora steg mot målet som är att bidra till att människan koloniserar Mars. I en intervju med inc.com jämför han sin verksamhet med tidigare stora steg i mänsklighetens historia.

”På 4.5 miljarder år har vi haft tillkommelsen av encelligt liv, flercelligt liv, utvecklingen av plantoroch av djur. På den här tidsskalan sätter jag spridandet av liv till en annan planet aningens högre än övergången från liv i haven till liv på land.”

Sådana uttalanden kan låta snudd på hädiska i mångas öron. Själv kommer jag att tänka på sci-fi-klassikern 2001, som handlar om dessa övergångar i livets utveckling. Jag tycker det är fascinerande att få vara med i en tidsperiod när historia håller på att skrivas på den riktigt stora tidsskalan.

Apan upptäcker verktygen i den klassiska scenen från filmen 2001 (1968).

Kort inslag om Elon Musk och Space X. (2006)

När ni beundrar skådespelet kan det vara värt att tänka på de mänskliga aktiviteterna som pågår. Runt månen har den japanska Kaguya-sonden precis fått sällskap av den kinesiska Chang´e, som har skickat hem sina första bilder. På Mars rullar fortfarande robotfarkosterna Opportunity och Spirit. Tyvärr har Spirit kört fast, men man har gott hopp om att komma loss.

Himlakropparna må ligga långt borta, men de håller på att inkorporeras som en del av vår värld.

Filmen kommer från japanska Kaguya och visar en jorduppgång sedd från månens omloppsbana.

Med väsande vingslag och ett avmätt chippande konjungerar de två varelserna med himlakropparna. En fantastisk syn. Himlakropparna är tydliga och svanarna skiner vita. Det hade de faktiskt aldrig gjort utan stadsljus.

I Race to Mars får vi under fyra timmar följa en dramatisering av de första människornas resa mot Mars. Det är en amerikan, en ryss, en japan, en fransman och – eftersom Discovery Canada gjort serien – en kanadensare som reser tillsammans för att hinna före kineserna. Trailern som du kan se nedan sätter an tonen, med swisch från farkoster som rör sig i ljudlöst vacuum och allt.

Till serien hör också dokumentärserien Mars Rising om hur vetenskapen i dag ser på planeten och en expedition dit.

Ovan: Ella Carlsson framför en bäckravin på Svalbard (Foto: Expedition Svalbard 07). Nedan: En liknande formation på Mars tagen av kretsaren Mars Global Surveyor. Formationen är bara några år gammal (Foto: Nasa).

Expeditionen leddes av Ella Carlsson som är Sveriges mest kända Marsforskare. Hon är van vid miljöer som Svalbards eftersom hon tidigare tillbringat tid på Mars Societys simuleringsanläggningar där man tränar inför framtida expeditioner.

På det Mars-lika Svalbard var svenskarna på jakt efter bäckraviner. Man studerade dem på plats och samma raviner kommer dessutom att studeras via satellit. Nästa år återkommer man för att undersöka bäckravinernas utveckling. Tanken är att resultaten sedan ska jämföras med bilder som tagits av satelliter runt Mars och som överraskande visar nybildade bäckraviner.

Kan flytande vatten ha medverkat till bildandet även på Mars? Det är detta svenskarnas forskning handlar om och eftersom flytande vatten är en förutsättning för liv så är deras expeditionen så pass spännande att en av världens mest kända planetforskare, amerikanske Chris McKay ville följa med, även om han till slut fick förhinder.

Läs mer om expeditionen på Ella Carlssons egen sida.
ESA har en intervju liksom Norrbottenskuriren.

Nasas nya mission till Mars startar på lördag förmiddag. Följ med direkt när Phoenix lyfter från Florida på en Delta II-raket och efter 90 minuter i omloppsbana drar iväg mot Mars.

Phoenix består av gamla delar till missioner som aldrig blev av. Efter misslyckade försök är förhoppningen av människan ska kunna sätta ner en landare på Mars polarområden.

I maj 2008 gäller det att hålla tummarna för Phoenix. Då ska den landa som första farkost sedan 2004. Phoenix är på många sätt annorlunda från geolog-robotarna Spirit och Oppurtunity. Den största skillnaden är att Phoenix inte kommer att röra sig. Den står på sina stadiga ben, gräver med en robotarm och analyserar sedan den sand och is som armen gräver upp.

Analyserna ska ge aldrig förut inhämtad information om Marssandens sammansättning, vattnets historia och förekomst i området. En stor fråga är om det finns eller har funnits förutsättningar för liv. Polarområdena är intressanta på grund av de stora isförekomsterna och landningen ska ske på en breddgrad motsvarande norra Norge. Just där rör sig isen fram och tillbaka. Kanske finns förutsättningar för korta perioder av flytande vatten strax under ytan?

Landningen sker inte med luftkuddar, utan med hjälp av raketmotorer som bromsar farten. Detta sätt att landa på Mars har inte lyckats sedan 1976 då Vikinglandarna gjorde det. En annan koppling till Viking är att Phoenix ska kunna leta efter organiska (kol-) föreningar. 1976 gjorde Vikinglandarna det i experiment som visade på så märkliga resultat att de dömdes ut av forskarvärlden – utom av några som ansåg att det visade på liv i provet. Debatten om experimentet har fortsatt sedan dess.

Sändningen från starten börjar 09.30 svensk tid. Raketen dundrar iväg 11.36. Du följer allt på Nasa-tv.

Läs mer om Phoenix här.

Egentligen tänkte man köra ner i den stora Victoriakratern denna vecka, men gigantiska sandstormar gör att man avvaktar. Sandstormarna på Mars kan svepa in hela planeten i ett rött töcken och den energi som roboten Opportunity får av solcellerna har minskat med hälften under den period av dåligt väder man nu är inne i. Forskarna räknar med att bevhöva vänta åtminstone till mitten av månaden. När man väl kommer ner i den djupa Victoriakraterna kommer vi även djupt ner i Mars historia och vi kan säkert vänta oss nya spännande avslöjanden om planeten.

Samtidigt gör åskväder i Florida att den spännande Dawn-expeditionen till asteroiderna Ceres och Vesta får vänta ett dygn. Nytt datum för uppskjutning på en Delta 2-raket är satt till 8:e, på söndag, men även denna dag är osäker. Vi får hoppas att den problemdrabbade Dawn får lite lugn och ro väl framme på de väderlösa bumlingarna mellan Mars och Jupiter.

Man ”reser” i 250 dagar. Därefter simulerar man att man är framme på Mars. Sedan är det 250 dagar hem också. Simuleringen är rejäl. Maten är ransonerad, kontakten med yttervärlden begränsad och det tar upp till 20 minuter innan någon svarar på anrop, eftersom det är den tid det kan ta för signaler att röra sig i ljusets hastighet mellan Mars och Jorden och tillbaka.

Man vill i första hand titta på hur deltagarna reagerar psykolgiskt. Urvalet ska ske ungefär på samma sätt som när man rekryterar astronauter i dag.

Det låter hårt. Och det blir nog hårdare än det låter. Speciellt som det är ryssarna som har hand om nyckeln till ståltankarna.

Rapporterna om grottor gör det hela än mer spännande. Grottorna är heta platser att söka efter liv i. Dessutom vore ett habitat i grottor det mest naturliga för en expedition. Människan har ju levt i grottor förr om man säger så.

Faktum är att det var just Mars som var Elon Musk på SpaceX första mål. För internetmiljonerna från PayPal tänkte han skicka ett biologiskt experiment till Mars. När han hörde sig för om kostnaderna insåg han att det stora problemet var priset för att lämna jordatmosfären och att Mars fick vänta. Istället gav han sig på att bygga en egen billigare raket. Han är ju inte lastgammal och hinner säkert med att skicka något till Mars. Om hans raket fungerar.

- Vi talar om enorma mängder vatten som kräver riktigt stora underjordiska reservoarer, säger Stas Barabash, ledare för det team på IRF som skötte det svenska Aspera-instrumentet på Mars Express till tidningen New Scientist.

Enligt deras mätningar är solvinden inte tillräcklig för att blåsa bort det vatten som en gång funnits där från ytan. Kosmiska kollissioner kan ha orsakat torkan på Mars, men också det faktum att vattnet kan finnas under jorden. En tolkning som fått viss stöd av de nybildade strömfåror som fångats på bild.

- Om vattnet finns där i så stora mängder, så tror jag att det helt kommer att förändra förutsättningarna för kommande mänskliga expeditioner till Mars. Det finns inte bara vatten för astronauterna att dricka utan också vatten vars väte och syre kan användas till bränsle.

Läs mer i New Scientist

När ditt barnbarnsbarnbarn besöker friluftsmuséet Exploratorium på Mars 2107 och tittar närmare på autentiska och hundra år gamla Phoenix-landaren, kanske hon får ett infall att bläddra bland alla namn som ligger på en DVD i landaren. Hon lär bli nöjd när hon hittar sitt gamla släktnamn – ditt.

För att hon ska hitta ditt namn måste du dock skicka in det via Planetary Societys hemsida. Det är helt gratis. Namnet kommer att skrivas på en DVD-skiva som följer med Phoenix hela vägen till Mars. Phoenix är en landare som inte kommer att röra sig utan stå där den landar och utföra experiment.

Du kan också skicka både ditt namn och en hälsning med den japanska månkretsaren SELENE. Även det arrangeras av Planetary Society som är en stor ideell intresseorganisation för rymdintresserade.

Esa-sonden Mars Express har nu avslöjat vad de skimrande höga moln som Nasa-landaren Pathfinder fick på bild redan 1997 består av.

Enligt Esa:s SPICAM-instrument är det små kristaller av fryst koldioxid som bildar molnen på tio mils höjd. Det är genom att titta på stjärnor som skyms av molnen som man avslöjat molnens beståndsdelar. Koldioxid-kristallerna bildas kring små dammpartiklar. Om dessa kommer från planeten eller om det handlar om mikrometeoriter från den omkringliggande rymden är ännu oklart.

Jorden har liknande formationer av vattenkristall som man kan se i skymning och gryning när solen ligger under horisonten men lyser upp de höga molnen. Även om de blir allt fler så krävs det lite tur för att se dem.

Pathfinder-landaren hade också tur när den 1997 lyckades ta en bild på fenomenet. Pathfinder överlevde tre månader på Marsytan innan den tystnade. Nedan får Pathfinder och den lilla Sojourner-roboten som kröp omkring på ytan besök av Marsresenärer.

På film alltså. Bild från inspelningen av Red Planet från 2000. (nej, de behöver inga masker för i filmen har en kombination av alger och insekter omvandlat koldioxiden till syre.) Red Planet var åtminstone bättre än Mission to Mars, men börjar det inte bli dags för en ny, bra, Mars-produktion snart?

Fullskalemodell av ExoMars. Foto: ESA

På Europas största rymd- och flygmässa ILA i Berlin visade ESA upp en modell av ExoMars. Roboten som ska ta Europa till Mars.

En av mässans huvudattraktioner är en fullskalemodell av roboten ExoMars och en nyproducerad film som visar hur det kommer att se ut på Marsytan 2013 då den beräknas landa.

ExoMars är väldigt lik de amerikanska marsrobotarna Spirit och Oppurtunity. ESA bygger klokt nog vidare på något som man vet fungerar. Nasas ”Mars Rovers” är geologer. ExoMars är snarare en astrobiolog, med geologisk kompetens men framför allt med inriktningen att hitta liv eller spår av liv.

Mest utmärkande för roboten är borren. Ur en mindre box kan en borr arbeta sig två meter ner i sedimenten på Mars. Sedan kan instrumentuppsättningen som fått namnet Pasteur analysera material från borrhålet.

Hela missionen beräknas allt som allt kosta runt fem miljarder kronor. Nu vidtar en process där företag runt om i Europa får i uppdrag att bidra med olika delar till projektet. Huvudkontraktor är Alcatel Alenia Space i Italien.

Före ExoMars kommer ett antal andra farkoster från jorden att landa på Mars.
USA kommer redan nästa år att skjuta iväg Phoenix, en statisk landare som ska undersöka polartrakterna och de förhoppningar som finns kring vattenförekomster där. 2009 är det dags för Mars Science Laboratory – en rejält mycket större ”Rover” som kanske kan karakteriseras som en liten kemist med inriktning på att hitta organiska ämnen och i förlängningen bevis på liv. På denna farkost kommer spanska, ryska och kanadensiska instrument att monteras, så Europa är egentligen på Mars redan 2010 då Mars Science Laboratory landar.

Se den nya flashproduktionen från ESA

Berlin Air Show – ILA2006

Genom att kartlägga mineralfördelningen på Mars med hjälp av spektrometern OMEGA på Mars Express kan forskarna peka ut platser som domineras av den första, blöta, erans sammansättning.

- Där skulle man kunna börja söka efter spår av liv, påpekar forskaren Ray Arvidson för New Scientist.

Resultaten från spektrometern har också givit ett internationellt forskarteam möjlighet att i större detalj än tidigare mejsla fram en bild av planetens historia.

Den första åldern utmärks av lerhaltiga mineraler som formas i fuktig miljö. Strax efter att planeten bildats för 4.5 miljarder år sedan skapades dessa bergarter. Det visar att flytande vatten och värme omfamnade den unga planeten Mars, men troligen ”bara” i en halv miljard år.

Den andra ålderns mineraler är rika på sulfater och vulkaniskt material. Vulkanutbrott orsakade lavaströmmar och sura regn och under några hundra miljoner år omformades planeten.

När infernot upphörde la sig lugnet och kylan och Mars blev den öde planet vi känner i dag. Under tre och en halv miljarder år har ytan endast påverkats av den tunna atmosfären som till exempel skapar järnoxiden som ger Mars sin röda färg.

Och nu har något nytt precis hänt – farkoster från grannplanetens biosfär lämnar spår på planetytan.

Mer om OMEGA på esa.int

I höst hoppas forskarna att bilderna ska kunna bli 10 gånger så detaljrika. De som nu kommer är ändå oöverträffade i sin upplösning. De täcker stora områden med olika geologiska fenomen, samtidigt som det går att zooma in på enskildheter. HIRISE-teamet producerar också 3D-bilder av datan som strömmar in.

Europeiska Mars Express visade helt nya sidor av planeten när den gick in i omloppsbana för tre år sedan, bland annat tog den de första egentliga bildbevisen på förekomsten av glaciärer. MRO kommer att ta forskarna ännu närmare planeten och avslöja fler hemligheter.

HIRISE-teamets bilder.

Kommer en svensk satellit att nå Mars?

Den amerikanska rymdmyndigheten NASA har erbjudit gratis skjuts och kommunikationer för en svensk forskningssatellit till Mars. De svenska forskarna och satellitbyggarna letar nu febrilt pengar för att kunna bygga satelliten och ta chansen till lift.

Hittills är det bara NASA och europeiska rymdorganisationen ESA som har kunnat skicka satelliter till Mars. Sammanlagt har endast fyra satellitexpeditioner genom världshistorien lyckats.

- Att få dit en helsvensk satellit skulle vara något alldeles unikt i rymdsammanhang. Håret står rakt upp på armen bara jag tänker på det, säger Ella Carlsson som forskar om Mars på Institutet för rymdfysik, IRF, i Kiruna.

Även om NASA skulle stå för transporten är pengarna ett problem. För att satelliten ska kunna byggas krävs resurser utöver de som Rymdstyrelsen i dag fördelar.

- Rymdstyrelsen har inga pengar till någon ny svensk forskningssatellit. IRF måste själva hitta en finansiering, säger Johan Marcopoulos på Rymdstyrelsen.

Unik chans
Rymdbolaget i Solna, som skulle kunna bygga den svenska satelliten, sätter sin förhoppning till en extra resurstilldelning.

- Det finns inga andra möjligheter än nya statliga pengar i det här fallet, säger Anne Ytterskog på Rymdbolaget.

Det finns i nuläget ingen siffra på vad det skulle kosta att bygga den lilla satelliten som endast blir runt 50 kilo tung, men enligt Ella Carlsson på IRF är det förhållandevis lite pengar i rymdsammanhang.

- Det är småpotatis. Man måste tänka på hur mycket det ger tillbaka och vilken unik chans det är att sätta lilla Sverige på rymdkartan. Vi har ritningarna och vi är redo att sända en svensk satellit till Mars.

På IRF i Kiruna har man tagit fram en instrumentuppsättning med arbetsnamn SOLARIS (Solar Wind Interaction Surveyor) som kan ge svar på hur atmosfären på Mars har förändrats under årmiljonerna.

- Vi skulle få veta under hur lång tid Marsatmosfären var tillräckligt tjock för att hav och floder kunde existera på planeten. Om vattnet flöt under lång tid ökar chansen att liv kan ha uppstått, säger Ella Carlsson.

Själva satelliten kan byggas av svenska Rymdbolaget. De har tidigare byggt ESA-sonden SMART-1 som just nu kretsar kring månen. Dess låga vikt, korta utvecklingstid och låga kostnader har uppmärksammats i USA. Transporten till Mars skulle ske med en NASA-expedition 2011.

- Varför vill Nasa bjuda på transporten till Mars?

- Våra framgångar med rymdsonden SMART-1 är välkända och jag tror att de vill visa sin uppskattning för svensk rymdverksamhet. Sverige har också ett avtal om vetenskapligt utbyte med USA där det här projektet passar, säger Ella Carlsson.

Även IRF har jobbat mycket med NASA och deras instrument sitter på NASA:s Saturnus-kretsare Cassini.

Gå till mars.google.com

Missa inte heller Google Earth och Google Moon.

En av de mest spektakulära platserna man då upptäckte var ett system av djupa sprickor som är 4000 km långt (från Sverige till Kanarieöarna). Det är djupare än vad Mount Everest är högt och den jordiska motsvarigheten Grand Canyon är myrlik i jämförelse. Platsen fick namnet Valles Marineris som en hyllning till sonden Mariner 9.

Nu har NASA producerat en animation baserad på bilder från den nu aktiva kretsaren Mars Odyssey. Det är en fascinerande resa i landskapet.

Se den här

Mer info