Du kan följa Wimmers väg mot rymden på WimmerSpace.com och läsa mer om Lynx på Rymdturism.se.

Wimmers stora slutmål är att placera en dansk flagga på månens yta och med hans driv är det kanske inte alldeles omöjligt att han lyckas. Vill vi inte bli omkörda av dansken får vi inte vila på lagrarna.

Därför är det bra att Västeråskonstnären Mikael Genberg driver projektet med en svensk liten stuga på månen vidare. Om inte annat så bara för visionens skull. Han är för närvarande i USA och pratar med Nasa. I vår kommer vi att få se stugan på Globens tak och Fuglesang har lovat att ta upp en modell av den till ISS nästa höst. Samtidigt håller Rymdbolaget på att utreda landningsplatser. Missa inte lägesrapporten hos Radio Västmanland.

Per Wimmer gäst i studion hos Reuters.

Gänget på SpaceX jublar på videon nedan och det förstår man. Man har övervunnit stora svårigheter, men den första helt privat utvecklade rymdraketen som kan nå omloppsbana från marken fungerar nu.

Nu kommer SpaceX antagligen att försöka ta stora och snabba kliv framåt. Nästa år skjuter man en Falcon 9 och om några år hoppas man låta Nasa slippa sin huvudbry med vad man ska använda till bemannad rymdfart efter rymdfärjan, eftersom man också jobbar med rymdkapseln Dragon.

Så här skrev SpaceX vd och chefsutvecklare Elon Musk efter den lyckade uppskjutningen:

Wow, this is a great day for SpaceX and the culmination of an enormous amount of work by a great team. The data shows we achieved a super precise orbit insertion — middle of the bullseye — and then went on to coast and restart the second stage, which was icing on the cake.

I will have a more complete post launch statement tomorrow, as right now I’m in a bit of a daze and need to go celebrate

Mer från flygningen och om SpaceX:

Läs mer:

Space.com

Rysslands allt skarpare profil mot omvärlden och invasionen av Georgien gör att USA inte längre självklart kan luta sig mot ryska Soyuzraketer under åren mellan 2010 och 2015 då rymdfärjan är pensionerad och nya raketen Ares är under utveckling.

”About five minutes after I heard the news of the Russian invasion of Georgia, I became concerned that our policy of depending upon them for crew transport might be in jeopardy”, säger Nasacehefen Mike Griffin till Orlando Sentinel. Detta efter att ett internt mail från honom läckt ut där han i princip förebådar katastrof för hela det amerikanska systemet för rymdfart med människor.

Samtidigt förbereder sig Kina för att i slutet av månaden skicka upp tre taikonauter i omloppsbana. Man placerar den i Kina gigantiska happeningen mellan slutet av paralympics och nationaldagen. Denna gång ska rymdfararna göra en rymdpromenad.

Trots att det är trist med motsättningar går det inte att bortse från den energiinjektion som rymdfarten får av politisk kamp. Månlandningen är det yttersta exemplet. När nu USA vill göra om samma sak lär de få tampas med Kina. Det inser till och med Griffin.

En stilla önskan om samarbete lär klinga ohörd, men det finns en joker på banan och det är den kommersiella sektorn. Om SpaceX får ordning på sina Falcon-raketer kan de mycket väl vara bryggan för Nasa mellan rymdfärjan och Ares. Och vem vet. Ett internationellt privat konsortium som använder Falcon 9 kanske slår både USA och Kina. Och lämnar politiken bakom sig.

En resa till Mars skulle gå betydligt snabbare med ett bra solsegel än med klassisk raketframdrivning. I början halkar solseglet långt långt efter, men på stora distanser har raketmotorerna ingen chans.

När de första stapplande testerna nu görs är det Nasa:s lilla Nanosail-D som kommer att färdas med Falcon 1-raketen från SpaceX senare i sommar. För några år sedan gjorde frivilligorganisationen Planetary Society gjort ett försök med Cosmos 1 som misslyckades eftersom den ryska bärraketen havererade. Nu blir det spännande. Förutom att det är viktigt att SpaceX lyckas skjuta upp sin privat bekostade raket till omloppsbana kan solseglet från Nasa kanske bli början på något stort.

Nedanstående avsnitt av BBC-serien Space med Sam Neill från 2000 handlar om hur vi kan komma att färdas i rymden och solsegel är ett av alternativen som beskrivs.

Lynx är enkel. Ett privatjet-liknande plan tänder sin raketmotor på en vanlig flygplats och så bär det av. XCOR räknar med att Lynx når 61 kilometer upp. Det kommer nog många inte tycka vara tillräckligt eftersom gränsen för rymden i allmänhet sägs ligga på 100 kilometer, men man får svart himmel, man får jordklotets rundning och man får tyngdlöshet – en person i taget. XCOR riktar sig till forskarvärlden lika mycket som till rymdturister. Det blir nämligen mycket billiga uppskjutningar och planet/raketen kan lyfta flera gånger om dagen.

Visst är det kul med konkurrens, med alternativ, med olika farkoster som står i startramperna. Mycket tyder på att vi inom några år får en liten explosion av verksamhet i rymden. När rymdfärjan Endevour landar på jorden i natt återstår bara 11 uppskjutningar med den farkosten. Lagom till den sista färden har många privata projekt mognat.

Därför är det så spännande att alla alternativ, att se om en firma som SpaceX verkligen kommer att lyckas med sin ambitiösa plan att kunna erbjuda rymdfart med männskor bara något år efter rymdfärjans pensionering och flera år innan Nasa själva har utvecklat en ny farkost.

Vi tar det engagemang som läsarna visar och överför detta på dagens mer handfasta nyhet inom rymdsektorn, nämligen visningen av SpaceShipTwo. Virgin Galactics rymdfarkost som ska transportera turister till rymden visades för första gången upp som en fullskalemodell.

I samband med det berättade konstruktören Burt Rutan att de planerar att bygga 15 bärflygplan och 40 rymdskyttlar. Om tolv år räknar de med att ha skeppat 100.000 människor till rymden – där kan man snacka om liv i rymden.

Så många människor kommer att sätta avtryck. På vilka sätt är svårt att säga, men man kan ju hoppas att alla dessa människors upplevelse av hur tunn atmosfären är gör att det sprids medvetenhet om vad vi gör med den. Och kanske det öppnar för de ”freaks” som satsar på rymden utan att ha nationer och opinioner i ryggen.

Modellen av SpaceShipTwo. I mitten hänger den raketdrivna skytteln. Jetplanet som lyfter skytteln har identiska kapslar där rymdturisterna får träna och även känna lite på tyngdlösheten genom så kallade parabolflygningar.

UPPDATERING 0124: De senaste dagarna har bjudit på en hel del dålig rymdjournalistik från tongivande svenska medier (popast håller räkningen). I dag misslyckas SvD igen och skriver att Virgin Galactics farkost består av ”ett huvudskepp och två bogserplan”. Eeh? Titta på bilden. DN gör det däremot mycket bra och intervjuar svenskar på plats. /

Många svarar nej med ryggmärgen, men vad händer om man tittar djupare ner i problematiken? En av förra årets mest uppmärksammade böcker i Sverige var Freakonomics där en amerikansk ekonom och en journlist undersökte allehanda samhällsfrågor med hjälp av statistik. Utgångspunkten var följande: Om moralen handlar om hur vi skulle vilja att världen fungerade, handlar ekonomin om hur den faktiskt fungerar.

När de nu vänder blicken mot rymden i New York Times-bloggen Freakonomics blir det förstås intressant. De ställer frågan: Är rymdfart med människor värt kostnaderna? För att hitta ett svar har man vänt sig till sex experter.

Svaret är ett rungande ja

Visserligen har alla personer en bakgrund inom rymdverksamhet, men jag har ingen anledning att tvivla på faktauppgifterna. För varje dollar USA lägger på rymdprogrammet genereras åtta. Tankefelet många gör är att tro att pengarna försvinner upp i rymden, men det är på jorden allting byggs, det är här nya tekniker tas fram. Ovanpå detta tillkommer en massa andra småsaker såsom mänsklighetens överlevnad och jordklotets klimat. Läs inlägget!

Utifrån resonemangen i det får jag en annan tanke. Jag är tyvärr övertygad om att minst hälften av alla människor för alltid kommer att vara döva och blinda för alla argument. De väljer bort pengar till rymdfart eftersom de kan och i förlängningen leder det till allt större svårigheter att få till riktigt stora nationella satsningar på rymden. Det kommer antagligen att märkas även i länder som Kina och Indien.

Därför misstänker jag att det blir privata sammanslutningar, oberoende av nation, drivna av ekonomi och kanske lite vision – som kommer att ta steget och skapa permanenta boplatser för människor på Månen eller Mars. Om livet inte för alltid missar möjligheten vill säga.

Men visst. Det är svårt att sia om.

Pressvisningen går av stapeln i New York och även representanter från svenska Esrange kommer att finnas på plats för att ta en titt på hur den första farkosten i serien – VSS Enterprise – verkligen kommer att se ut.

Senare i vår kommer man att börja testflyga och nästa år transportera de första turisterna från amerikansk mark. Ytterligare några år senare från svensk mark. Om allt går som det ska.

Rymdfart är som bekant inte lätt. Olyckan som förra året dödade tre av skeppets ingenjörer är ännu inte färdigutredd, men Scaled Composits som tillverkar Space Ship 2 har fått böter för att de inte hade kontroll på användningen av kväveoxid i företaget.

Så här tänker sig Virgin Galactic att en rymdresa från rymdhamnen i New Mexico går till med början nästa år:

Den senaste uppdateringen från Space X visar att det händer otroligt mycket. Samtidigt som Falcon 9-motorerna provskjuts i Texas förbereder man uppskjutningsplattan i Florida och konstruerar rymdkapseln i Kalifornien. Elon Musk tar stora steg mot målet som är att bidra till att människan koloniserar Mars. I en intervju med inc.com jämför han sin verksamhet med tidigare stora steg i mänsklighetens historia.

”På 4.5 miljarder år har vi haft tillkommelsen av encelligt liv, flercelligt liv, utvecklingen av plantoroch av djur. På den här tidsskalan sätter jag spridandet av liv till en annan planet aningens högre än övergången från liv i haven till liv på land.”

Sådana uttalanden kan låta snudd på hädiska i mångas öron. Själv kommer jag att tänka på sci-fi-klassikern 2001, som handlar om dessa övergångar i livets utveckling. Jag tycker det är fascinerande att få vara med i en tidsperiod när historia håller på att skrivas på den riktigt stora tidsskalan.

Apan upptäcker verktygen i den klassiska scenen från filmen 2001 (1968).

Kort inslag om Elon Musk och Space X. (2006)

Många trodde nog att Armadillo Aerospace hade priserna på sammanlagt över en miljon dollar i en ask. Men liksom förra året gick det snett i försöken att kontrollerat flyga mellan två landningsplattor. Sista försöket slutade med en ödesmättad explosion på startplattan. Teamet pratar om Gremlins i farkosten som några veckor tidigare gjort en kvalificeringsflight utan problem – se video nedan.

Läs mer om händelserna på Cosmic Log

”Mission Control” på Bigelow Aerospace norr om Las Vegas

Historien står att läsa i ett välskrivet reportage i Wired. Låt det bli helgläsning. Man får reda på en hel del om de unika uppblåsbara rymdstationerna och om personen Bigelow. Är han en galning som vägrar maila av säkerhetsskäl och tror på utomjordisk verksamhet på jorden? Eller en fast besluten visionär som skickligt och realistiskt bygger ett livsverk. Kanske är han både och – kanske måste man vara det för att lyckas i rymden.

I Las Vegas väntar nu fler stationer på att placeras i omloppsbana och väl där är Bigelows tanke inte att nationer och företag ska vilja göra experiment i dem i stället för att vänta på tid i ISS. Där finns också tanken att hyra ut en ”bubbla” till turister – med möjlighet att hitta på i princip vad som helst.

Problemet för Bigelow är att han räknar med att ha habitaten färdiga redan 2010, men i nuläget finns få transportmöjligheter. Därför har han precis gått ut med ett erbjudande på 760 miljoner dollar till dem som lyckas transportera upp människor till rymdhotellen. Jämför gärna med NASA:s Cotspengar som handlar om privata transporter till ISS. Nasa erbjöd 500 miljoner.

Rocketplane Kistler lyckades inte uppfylla de kontrollpunkter som Nasa satt upp för att de skulle få del av så kallade COTS-pengar. De är nu bortkopplade och har stora finansiella problem innan någon farkost har lyft från marken.

Nu är bara SpaceX kvar i COTS-programmet och de gör framsteg. De pengar som skulle ha gått till Rocketplane Kistler kommer nu att utbetalas i en ny runda i Nasas försök att få till stånd alternativa transporter till bland annat ISS.

mer på New Scientist och Cosmic Log.

Offentliggörandet av Google Lunar X Prize skedde nästan samtidigt som Japan skickade upp Selene-missionen till månen natten till fredagen svensk tid. Det är lite ironiskt, för om 10 år är det kanske inte Nasa och andra länders rymdmyndigheter som dominerar på månen, utan privata konglomerat.

Vad har då Google med rymden att göra? Ja på Google and Space förklarar man att den utmaning som rymdfart innebär kan berika företagets tekniska plattform i framtiden. Utan att implicera att Google vill uppnå världsherravälde kan man ju också spekulera i att folket på Google ser att rymden ökar i betydelse – och man vill ha en fot med i det sammanhanget.

Själva priset administreras av X Prize foundation som tidigare skapade Ansari X Prize som ju var den tändande gnistan till att städer som Kiruna kan få en rymdhamn 2012. Från deras webbplats kommer denna film som ger kräkreflexer om man har den minsta känsla för subtiliteter, men visst dras man med av visionen?

Stor förödels på explosionsplatsen vid Scaled Composits anläggning i Mojaveöknen i Californien. Bilden är från tv-kanalen Kero 23- ABC

De anställda skulle testa raketmotorn som troligen är tänkt att användas på Virgin Galactics farkoster för rymdturism. Allt exploderade. Den tragiska händelsen kommer säkert att innebära förseningar för Virgin Galactics planer. Personal Spaceflight länkar till medierapporter om händelsen. DN och Svd rapporterar också.

Man hör ofta om omkomna astronauter, däremot inte om olyckorna på marken som krävt många fler dödsoffer. 2003 omkom 21 brasilianska rakettekniker vid en explosion. I Ryssland omkom 50 personer när en Vostok-raket exploderade i samband med tankning på marken 1980. 1996 exploderade en kinesisk raket på marken. Enligt det officiella Kina omkom sex personer, men ögonvittnen som såg förödelsen menar att betydligt fler måste ha dödats. Även Europa har drabbats. 1995 omkom två ESA-tekniker på raketbasen i Kourou.

Den fortsatta rymdverksamheten kommer att leda till ytterligare dödsoffer. Astronauterna själva och deras familjer är kanske mer förberedda på det än tekniker och andra yrkesgrupper som också är i riskzonen. Apollo-astronauten ”Gus” Grissoms ord som uttalades före hans död 1967 visar på det:

“If we die, we want people to accept it. We are in a risky business, and we hope that if anything happens to us it will not delay the program. The conquest of space is worth the risk of life.”

Wikipedia listar olyckor i rymden

Rymdhamnen har redan en kund i Virgin Galctic och etableringen är en stor möjlighet för Sverige som rymdnation.

Under dagen kommer den officiella invigningen att ske i hangaren Arena Arctica på Kiruna flygplats. Jag är inte där, men däremot Leif Arndorff på rymdturism.se. Han kommer att rapportera om invigningen och i väntan på det kan du botanisera på hans intressanta sajt som handlar om ett verksamhetsområde med gigantisk potential.

När flygningarna kommer igång tror jag att vinsterna för arrangörerna kommer att bli stora. Nästa effekt är att rymdflygningar för allmänheten framstår som mer normalt. Säger Paris Hilton att det är underbart däruppe så ökar acceptansen för mer rymdsatsningar.

Bakgrunden är problem med ”Thrust Vector Control”, de system som riktar kraften från raketmotorn. Man genomför nu 100 kontroller jämfört med 30 inför det misslyckade försöket i mars 2006 och minsta felkälla tas på allvar.

Enligt Elon Musk är man ändå nöjda med att man kommit så här långt på ett bra sätt. Man tänker nu genomföra ett test där motorn startar utan att raketen flyger (static fire) under de närmsta dagarna. På grund av att uppskjutningsfönstret stänger nästa vecka beslutade man att vänta en månad med själva lyftet.

Musk konstaterar avslappnat att man inte planerar en webcast, alltså direktsändning över webben, inför ”static fire”. Man vill inte göra folk galna av väntan. Musk ber oss också att inte hålla andan fram till februari.

- Fler förändringar är att vänta.

Kommande helg vill SpaceX göra ett nytt försök att skicka upp sin revolutionerande Falcon 1-raket. 21 januari öppnar uppskjutningsfönstret på Kwajalein-atollen i Stilla Havet.

Försöket görs 10 månader efter den misslyckade jungfrufärden. En brand fick då raketmotorn att stänga av sig efter 29 sekunder.

Många följer SpaceX och Elon Musks nya försök med uppskruvat intresse. Raketen utlovar möjligheten att skjuta saker till omloppsbana till ett pris som ligger 10 gånger lägre än i dag. Just de höga kostnaderna för att skjuta saker upp i rymden är det som allmänt anses bromsa rymdutvecklingen.

För Sverige är uppskjutningen extra intressant eftersom Esrange anser att just Falcon 1 kan göra Kiruna och Sverige till Europas enda uppskjutningsplats för satelliter. Som det är nu kan man bara skicka sondraketer från Esrange, ingenting som går i omloppsbana. Enligt Sven Grahn på Rymdbolaget är Falcon som gjord för Esrange:

- Falcon är perfekt för oss. Som om den byggts för våra behov. Rätt storlek, vätskedriven och har bara två steg, vilket är ett krav för vi kan inte låta raketsteg regna ner över Kiruna eller Norge. Dessutom är det rätt pris.

Grahn har varit på SpaceX-fabriken i Kalifornien och berättar om den intensiva aktivitet som präglar företaget. Hemligheten bakom priset är den strömlinjeformade organisationen, smart skriven programvara, att man försöker använda delar som är standard industriellt och att man köpt upp gamla lager av motordelar som använts till andra, äldre, svindyra, raketer.

Elon Musk skriver själv om det nya försöket på SpaceX hemsida.

Musk är definitivt en spännande person. Ödmjukt rättfram och realistiskt visionär. När han blev internetmiljardär satsade han stenhårt på att långsiktigt bidra till människans utveckling och en bättre värld – inte genom passiva donationer utan genom att aktivt gå i frontlinjen. Falcon är en privat utvecklad raket som för första gången dramatiskt minskar kostnaden att nå rymden. Tesla är en eldriven sportbil, som på allvar utmanar bensindrift. Han säger sig vilja bidra till att rädda jordens klimat och till att göra människan till en multi-planetär art.

I intervjun med Elon Musk avslöjar han bland annat att han köpt biljett på Richard Bransons Virgin Galactic. Samtidigt hymlar han inte med att han tycker att Space Ship Two:s rymdskutt är en barnlek jämfört med vad SpaceX försöker åstadkomma, nämligen att placera något i omloppsbana.

- Jag är en stor beundrare av Richard Branson, men vad han gör tekniskt är att bygga något som kan korsa Engelska kanalen. Vad vi bygger är något som kan färdas runt jorden. Vi är inte i samma liga. Han behöver nio enheter av energi. Vi behöver 625.

Någon gång under denna månad ska Elon Musk och SpaceX försöka få iväg Falcon 1 på sin jungfrufärd. Han avslöjar att han är nervös för att de har missat något eller tänkt fel och kommenterar frågan ”So Rocket science is hard?”

- Yes, It looks hard, and it’s harder than it looks.

Se den webb-exklusiva förlängda intervjun här

Mer om Musk

Amazon.com-miljardären Jeff Bezos har släppt bilder från sitt topphemliga rymdprojekt Blue Origin. Jungfru-färden med skeppet ”Goddard” gick perfekt – om än bara 90 meter upp i luften.

Det har varit mycket hysch-hysch runt det område i västra Texas som Bezos rekvirerat för sitt stora rymdprojekt som han hoppas ska ta rymdturister upp till tyngdlöshet från 2010.

Testet föregicks av några dagars väntan på bra väder, men verkar ha förlöpt utan problem. Se Goddard lyfta 90 meter och sedan göra en perfekt landning. På ungefär samma sätt kommer det att se ut om några år, men då flyger man upp till 100 kilometer för att sedan falla tillbaka och landa på startplattan (äntligen något som liknar Tintins raket).

När Bezos lättar på hemlighetsmakeriet och släpper bilder gör han det med det uttalade ärendet att rekrytera. Ett smart mediedrag som utstrålar stort självförtroende. Han bjuder också på sin egen oförmåga att öppna champagnen, men kan nöjt konstatera att precis allt annat fungerar.

Kolla Blue Origins sajt

I Sverige har Svenska Dagbladet uppmärksammat händelsen och de har en bra grafik om rymdhissar – ett av alla inslag på X Prize Cup.

På det som vi tenderar att se som Europas bakgård, i ett land som ännu inte är med i EU. Där snickerar man för brinnande livet på egna rymdfarkoster.

Det är ingenting som får plats i Rumäniens budget, utan sker genom den privata stiftelsen ARCA, som i sin tur får medel genom egen företagsamhet i raketsektorn, donationer och sponsorer.

Man vågar sticka ut näsan och hoppas kunna skicka en människa till rymden redan nästa år. STABILO som farkosten heter är utvecklad för att vara säker och billig och den är nytänkande på flera sätt. Drivraketerna sitter i toppen av den och passageraren i en kula underst. Bränslet är väteperoxid (läs mer hos ett göteborgsföretag) som är rent och säkert, men inte så explosivt. Därför lyfts farkosten med ballong till 22.000 meter innan slutracet mot 100.000 meter vidtar.

Studenterna som grundade ARCA i slutet av 90-talet pluggade i ingenjören Hermann Oberths hemstad. Oberth räknas till en av pionjärerna inom raketforskningen. Kanske inspirerade han. I vilket fall har de kommit längre än de flesta europiska initiativ på området.

Ett speciellt bolag har bildats – SpacePort Sweden – som består av Rymdbolaget, Kirunas näringslivsbolag, Ishotellet och Luftfartsverket. De organiserar arbetet med att erbjuda Virgin Galactics kunder tillgång till rymden. Med norrsken och norra Norrlands speciella natur och kultur som krydda.

Läs TT-artikeln

I Valencia hålls just nu den årliga ”International Astronautical Congress” där rymdmyndigheter, företag och forskare möts. Utan att egentligen veta något tippar jag att där finns många kostymer som diskuterar stora statsstyrda kontrakt samtidigt som ESA presenterar sina mål och visioner.

Om två veckor börjar Xprize Cup i New Mexicos öken. Det är en annan typ av mässa som aktivt försöker locka allmänheten. Där handlar det mesta om den mindre, privata rymdsektorn. Provskjutningar av raketer, tävlingar med miljonpriser och Anousheh Ansari är några dragplåster.

IAC är förstås en viktig händelse för branschen och vissa hävdar kanske att Xprize Cup är lite av festival för de troende, men Xprize Cup har stor betydelse eftersom det är en fortsättning på den rörelse mot privat access till rymden som satte igång när SpaceShip One vann Ansari X Prize 2004.

Vad vi nu ser är en pånyttfödd tro på att fronten mot rymden kan bli bredare. En som varit med länge och som också tror det är Gary Hudson, som varit en aktiv ”entreprenaut” i USA i många år. I bloggen Cosmic Log sammanfattar han läget så här:

1969 var månen nådd och alla vill investera.
1979 hoppade investerarna av eftersom inget hände.
1989 vaknade hoppet igen.
1999 slutade folk återigen hoppas på rymden och la sina pengar på dotcom.
2009 kommer det att fungera mycket bättre. Varför? Jo, de som leder branschen nu tar ur egen ficka. De storstilade projekten har inga investerare som hoppar av så fort en uppskjutning går snett. Nu är det karaktärer (Bigelow, Branson, Musk) som satsar sina pengar och sin prestige på detta.

(om någon läsare är på någon av mässorna, så avlägg gärna rapport här på bloggen)

Hennes rymdäventyr tog därmed slut och det var en påtagligt lycklig Ansari som mötte sin man vid landningen. Se bildspel hos svd. De två astronauterna som tillbringat ett halvår på rymdstationen verkade också ganska nöjda med att känna fast mark under fötterna.

Anousheh Ansari bloggar från rymden och det jag sett hittills är mycket givande. Hon ger nya perspektiv på livet i rymden och skriver så bra så att man känner sig riktigt närvarande däruppe. Inspirerande för livet på jorden.

Läs bloggen här och nu.

Om den japanske affärsman som egentligen skulle följa med den ordinarie besättningen hade gjort allvar av sina planer på att klä ut sig till seriefigur, skulle ju denna högtidliga mottagning blivit minst sagt komisk.

De stora medierna uppmärksammar nu Anousheh Ansari och det faktum att hon är muslim återkastar sken på vår tids mest brännande politiska frågor.

Nasa sägs ha stoppat idén att ha den iranska flaggan på hennes dräkt, vilket var dumt och ett förlorat tillfälle att stärka symboliken i hennes färd. Men hennes blogg och kommentarer på andra visar ändå att hos enskilda människor har hon slagit igenom som en symbol. På det sättet hon själv vill framstå. Inte som en dramatisk scenkonstnär utan som det goda exemplet. Hon har redan lyckats.

Iranskfödda amerikanska kvinnan Anousheh Ansari verkar väl förberedd för sin rymdfärd som börjar i en rysk Soujuz-kapsel på måndag.

Hon blir den första kvinnliga rymdturisten och i en intervju med mycket läsvärda Cosmic Log berättar hon om sina förväntningar.

Anouseh ska genomföra en del experiment för ESA:s räkning och hoppas i övrigt vara en förebild – speciellt för kvinnor som lever under fattigdom och förtryck. Hon tycker också att rymdutforskningen förtjänar mer fokus och hoppas bidra till detta.

Hon har en blogg som redan är intressant läsning och som hon vill fylla med personliga rapporter om hur rymden känns – på riktigt.

39-åriga Anousheh Ansari är på väg att bli den första iraniern i rymden och den första kvinnliga rymdturisten.

Efter att japanen Daisuke Enomoto, 35, inte klarat den ryska rymdmyndighetens hälsokontroll står Anousheh nu på tur att som rymdturist få resa med en Soyuz-transport till rymdstationen ISS. Uppskjutningen är planerad till den 14 september.

Anousheh Ansari föddes i Teheran men flydde som 16-åring till USA. Där har hon tillsammans med sin man och svåger byggt upp ett stort telekombolag. Familjen Ansari blev kända när de bekostade Ansari X-prize, tävlingen som ledde till den första privata rymdresan med SpaceShipOne.

Internetmiljonären Daisuke Enomoto tänkte åka till rymden klädd som en seriefigur. Anousheh Ansaris resa är betydligt viktigare. För medan den förtryckande regimen i Iran håller på att skaffa sig kärnvapen för att montera på sina långdistansraketer, blir den första iraniern i rymden en kvinna – utan slöja.

Det var ett väntat val. Nasa tänker spendera en halv miljard dollar under de närmsta fem åren på det så kallade COTS-programmet. Amerikanska statens revisorer har kritiserat upplägget och menar att Nasa förlorar kontrollen över skattebetalarnas pengar på detta sätt. En av favoriterna till uppdraget, Space X och dess vd Elon Musk är säker på att skattebetalarna kommer att få mycket för pengarna.

- Det här är en av de smartaste investeringarna Nasa någonsin gjort, säger han till Space.com.

Space X har tagit fram en kapsel kallad ”Dragon”, som ska skjutas upp med deras Falcon-raketer och kunna användas för transporter till ISS, men också för rymdturism och transporter till Robert Bigelows uppblåsbara rymdhotell.