Rysslands allt skarpare profil mot omvärlden och invasionen av Georgien gör att USA inte längre självklart kan luta sig mot ryska Soyuzraketer under åren mellan 2010 och 2015 då rymdfärjan är pensionerad och nya raketen Ares är under utveckling.

”About five minutes after I heard the news of the Russian invasion of Georgia, I became concerned that our policy of depending upon them for crew transport might be in jeopardy”, säger Nasacehefen Mike Griffin till Orlando Sentinel. Detta efter att ett internt mail från honom läckt ut där han i princip förebådar katastrof för hela det amerikanska systemet för rymdfart med människor.

Samtidigt förbereder sig Kina för att i slutet av månaden skicka upp tre taikonauter i omloppsbana. Man placerar den i Kina gigantiska happeningen mellan slutet av paralympics och nationaldagen. Denna gång ska rymdfararna göra en rymdpromenad.

Trots att det är trist med motsättningar går det inte att bortse från den energiinjektion som rymdfarten får av politisk kamp. Månlandningen är det yttersta exemplet. När nu USA vill göra om samma sak lär de få tampas med Kina. Det inser till och med Griffin.

En stilla önskan om samarbete lär klinga ohörd, men det finns en joker på banan och det är den kommersiella sektorn. Om SpaceX får ordning på sina Falcon-raketer kan de mycket väl vara bryggan för Nasa mellan rymdfärjan och Ares. Och vem vet. Ett internationellt privat konsortium som använder Falcon 9 kanske slår både USA och Kina. Och lämnar politiken bakom sig.

Jeff Foust på the Space Review gör ett intressant bokslut. Hysterin, visionerna, förväntningarna, de militära komponenterna i rymdåldern och maktspelet. Allt borgade för att rymdålderns början blev en extremt teknisk uppvisning som luften sedan gick ur.

Jag tror han har rätt. De följande 50 åren kommer förhoppningsvis att präglas av ett mer metodiskt arbete där en billigare access till rymden står i fokus.

Det kommer fortfarande att krävas starka visioner, men de måste handla om hur rymden kan göra mänskligheten bättre. Både på ett materiellt plan och som bevis på den okuvliga energi som tagit oss så här långt trots alla svårigheter. En gradvis etablering utanför jordatmosfären är ett sätt att sätta höga mål, uppfylla dem och sätta vidare mål. Att se det som en tävling – vilket Sputnik markerade startskottet för – är i längden en oframkomlig väg.

Läs mer om Sputnik på Google (och notera deras sputnifierade logga).
Rymdprofiler håller föredrag i Stockholm och Malmö.
Ariel reflekterar över vad han egentligen såg på natthimlen som fyraåring.

UPPDATERING: En reflektion om den militära användningen av rymden. Nazi-tysklands V2 sköts redan 1942 till gränsen mot rymden och 1944 nådde de rymden och föll tillbaka. Sedan öste man V2 mot människor i exempelvis London och hade ihjäl tusentals. R-7 som bar Sputnik var framtagen som en interkontinental robot som skulle kunna bära kärnvapen till USA. Sputnik var en bonus som blev alla satelliters moder, även militära. Vad dessa militära satelliter gjorde var att kartlägga fiendeland. Informationen om vad fienden hade och inte hade blev med ens mycket mer tillförlitlig. Rykten och farhågor kollades upp på ett helt annat sätt. Rymdåldern kan ha förhindrat kriget vars förberedelser den red på, liksom rymdverksamheten i dag kanske lyckas förhindra miljöförstöring och klimatkaos genom den information man ger om tillståndet på jorden.

Man ”reser” i 250 dagar. Därefter simulerar man att man är framme på Mars. Sedan är det 250 dagar hem också. Simuleringen är rejäl. Maten är ransonerad, kontakten med yttervärlden begränsad och det tar upp till 20 minuter innan någon svarar på anrop, eftersom det är den tid det kan ta för signaler att röra sig i ljusets hastighet mellan Mars och Jorden och tillbaka.

Man vill i första hand titta på hur deltagarna reagerar psykolgiskt. Urvalet ska ske ungefär på samma sätt som när man rekryterar astronauter i dag.

Det låter hårt. Och det blir nog hårdare än det låter. Speciellt som det är ryssarna som har hand om nyckeln till ståltankarna.

Hennes rymdäventyr tog därmed slut och det var en påtagligt lycklig Ansari som mötte sin man vid landningen. Se bildspel hos svd. De två astronauterna som tillbringat ett halvår på rymdstationen verkade också ganska nöjda med att känna fast mark under fötterna.

En gammal rysk rymddräkt fylld med kläder och en radiosändare håller folk över hela världen vakna på nätterna framför sina amatör-radiomottagare. ”SuitSat1″ är ett experiment för att se om man kan använda gamla uttjänta rymddräkter som satelliter.

På fredagen släppte besättningen på den internationella rymdstationen ISS ut en rymddräkt i samband med en rymdpromenad. Rymddräkten tumlade i väg och radion började sända. Sändningen består av ett hälsningsmeddelande på flera språk och därefter en datorgenererad röst som rabblar telemetri, dvs uppgifter om status i rymddräkten såsom temperaturen.

Tusentals amatörradio-operatörer runt hela jorden har engagerats för att följa rymddräkten. Bland annat kan de vinna priser om de lyckas koda av vissa meddelanden. En kort tid efter att experimentet startade visade det sig att signalen blev mycket svag och på fredagkvällen dödförklarade Nasa sändaren, men det skulle visa sig vara allt för tidigt. Under helgen har rapporterna strömmat in runtom jordklotet. Folk har hört signalen. Visserligen är den svag, men den är där. Natten mellan söndag och måndag tog kom till och med de första telemetri-rapporterna, något som är viktigt för experimentledarna.

Man räknade med att batterierna skulle hålla runt 2 dygn. Nu är signalen mycket svagare än tänkt, men däremot kanske signalerna lever längre. Så småningom kommer dock SuitSat att falla ner mot atmosfären och till sist brinna upp. SuitSat 1 kan dock komma att följas av flera. Varför bygga dyra nya satelliter, när man kan använda gamla rymddräkter?

Läs & Hör mer:
Bloggen aj3u samlar ljudfiler från radiomottagarna

SuitSat.org

Enligt den frispråkige VD:n för Rysslands stora rymdbolag Energia, Nikolai Sevastyanov, planerar man för att sätta upp en permanent månbas 2015 och börja bryta Helium 3 2020. Det är inte många som tar årtalen för något annat än ett försök att få politisk uppmärksamhet inför budgettilldelningen. Det är inte desto mindre intressant att frågan om att utvinna energiresurser från månen förs upp på bordet. I samband med att olja, kol och gas håller på att ta slut och dessutom göra slut på den jordiska livsmiljön, har Helium 3 seglat upp som ett framtida alternativ.

Det är som ett bränsle i de ännu ej utvecklade fusionsreaktorerna som Helium 3 är optimalt. Med Helium 3 skulle reaktorerna bli i stort sett ofarliga. Problemet är att Helium 3 knappt finns på jorden. Det är nämligen något som framförallt genereras av solen och jordatmosfären stoppar effektivt ämnet. Månen däremot, utan atmosfär och magnetfält, har samlat på sig miljoner ton Helium 3 under åren.

Enligt amerikanska forskare skulle vi inom tio år kunna utvinna och använda Heium 3 i fusionskraftverk. Men då krävs enorma samordnade satsningar. Just nu håller man efter många turer på att bygga den internationella forskningsreaktorn Iter i Frankrike.

På torsdagmorgonen lyfte Sseti Express. Världens första satellit byggd av studenter.

Hundratals studenter från 23 universitet i 13 länder i Europa var med om att konstruera satelliten. Från Sverige deltog bland annat studenter från Luleå. Utvecklingsteamen höll kontakt med varandra med hjälp av internet och trots bristen på erfarenhet och avstånden var satelliten klar på 18 månader.

- Det är helt otroligt. Vi har jobbat hårt de här 18 månaderna och att komma så här långt, att se vår satellit fastsatt på raketen, det är en fantastisk känsla, sa projektledaren Neil Melville till BBC strax före start.

Satelliten kallas för mikrosatellit och är bara 52 kilo tung. I den får tre experiment och en kamera plats. Dessutom kommer den att användas för att hantera radioamatörers signaler. Radioamatörer får också delta i tävlingar och till exempel visa att de har bättre koll på satelliten än ledningscentralen i danska Ålborg.

Sseti kommer att fortsätta. Flera mikrosatelliter planeras. Genom att starta motorn på Sseti Express och ge den en liten skjuts mot månen övar man också för framtidsdrömmen. Att inom några år konstruera en månlandare.

SSETI (Student Space Exploration and Technology Initiative) är ett projekt som leds av ESA. under överinseende av ESAs utbildningssektion.

Genom att delta i det ryska Kliper-projektet kan Europa själva styra över när européer ska skickas upp i rymden. Hittills har ESA fått tigga på USA eller Ryssland om att få ”följa med”. I slutet av året tar ESA beslut i frågan.

Det är brittiska tidningen Observer som skriver att ESA överväger att anta ett erbjudande från Ryssland om att vara med och utveckla ett nytt uppskjutningssystem för människor. Kliper eller Clipper skulle ersätta Soyuz-kapseln och kunna ta människor till rymdstationen. I framtiden även till farkoster som utvecklas i omloppsbana runt jorden och som sedan tar astronauter vidare mot Månen och Mars.

Den nya rymdfarkosten skulle skickas upp med en vanlig raket, docka och sedan glidflyga tillbaka till jorden. Enligt Daniel Sacotte, Chef på ESA’s avdelning för rymdfärder med människor, kommer Europa troligen att tacka ja till samarbete.

- Det är inte bara det att Clipper är ett bra projekt rent politiskt och tekniskt. Det kommer också att ge oss en vision, ett vetenskapligt mål som unga europeer verkligen behöver i dag.

Ryssland vill även att Japan, Kanada och Indien ska vara med och dela på kostnaderna. Det handlar för Europas del om cirka 10 miljarder under ett tio-årigt utvecklingsprojekt.

Artikeln i Observer

Russian Spaceweb om Kliper

Ryska kosmonauter kan färdas runt Mars och tillbaka redan år 2014. Fem år senare kommer man att kunna landa på Mars. Det tror Valeri Polyakov, som har världsrekordet i tid i rymden.

Enligt Polyakov har Ryssland i nuläget inte tillräckligt med resurser, men om andra stater bidrog så skulle man utan problem kunna runda Mars och flyga tillbaka om tio år. Han räknar med att de tekniska problem såsom strålskydd ska vara lösta då.

Rysslands rymdmyndigheter håller just nu på att skapa forskningsprojektet Mars 500, där man ska låsa in frivilliga i över ett år och simulera svårigheterna med en Mars-färd.

Enligt Polyakov är ISS ”tråkigt” och ryssarnas mål är Mars. Det har även tidigare kommit liknande uttalanden från den gamla stormakten i rymden.

Läs mer