Detta måste vara början

US-SPACE SHUTTLE DISCOVERY-ESA
Christer Fuglesang och Thomas Reiter på rymdstationen 2006

När Christer Fuglesang reste till rymden 2006 trivdes han som fisken i vattnet och fick två uppenbart härliga veckor på den trånga rymdstationen. I samband med hans resa ställde jag en fråga om Thomas Reiter, en gammal kollega till Fuglesang som varit på rymdstationen sedan juli samma år och nu skulle få komma hem. Jag minns inte exakt hur orden föll, men mellan raderna tolkade jag det som att Reiter var nedstämd och bara ville hem.

Astronauterna pratar inte mycket om det, men det är klart att rymden tar sin tribut. Det är oerhört jobbigt att leva månader och år i en bubbla av liv långt ifrån det naturliga habitatet på jorden med sin gravitation, dofter och andra intryck. Vi lägger väldigt mycket pengar på att upprätthålla mänsklig närvaro i en miljö som är mycket krävande och astronauterna tränar stenhårt bara för att upptäcka att de kommer hem som fysiska vrak med urlakad benmassa, synproblem och ont i ryggen. Utsikten och äventyret är fantastisk men när månad läggs till månad kan det bli problem.

En artikel i amerikanska Aeon Magazine är väl värd att läsa. Skribenten Greg Klerkx resonerar om utmaningarna i rymden och jämför de Star Trek-inspirerade drömmarna med den illaluktande verkligheten på ISS. Artikeln slutar med en bra uppmaning:

The next Space Age will require more than humane starships and flashy technologies — more than roomier bunk beds and better rocket fuels. It will take new ideas that are compelling enough to convince us that this wonderful planet of ours isn’t the endpoint of human evolution, but just the beginning.

Rymden är en svår utmaning, men om vi kan vidga bubblan som vi påbörjat med öppen blick, med lust och inspiration når vi så småningom anpassning på ett eller annat sätt och slipper bli nedstämda. Reiter är i dag chef för ESA:s bemannade rymdfart. Förhoppningsvis delger han de nya astronauterna både det fantastiska och det jobbiga med att vara i rymden.

Författare: Dag Kättström

Vetenskapsjournalist