Mycket ska man läsa… Hanna Fahls krönika om Mars i DN trodde jag skulle bli enligt det vanliga formuläret, alltså något i stil med att rymdfart är onödig lyxverksamhet som egentligen bygger på pojkdrömmar och att ställd mot övriga samhällsproblem så är det omoraliskt att sikta mot rymden.
Istället levererar hon en rolig och välskriven krönika om hur hon skulle ha haft det som vinnare av den dokusåpa MarsOne planerar. Avslutningen är magnifik:
För jag tycker, helt allvarligt, att mänsklighetens förbannade plikt är att drömma stort och fortsätta utforska rymden, att det är större och djupare och mer sinnesutvidgande än någon religion någonsin kan vara, att det är svaret på frågan varför.
Det där sammanfattar perfekt varför jag är så förbannat fokuserad på vikten av rymdfart. Kul att en röst som tagit ett sådant helhetsgrepp om tillvaron finns på DN Kultur av alla ställen.
Rymden idag skriver precis det jag tänkte skriva när jag läste Hanna Fahls krönika http://t.co/TIueWKT0
Precis. Jag känner på mig, att om vi inte kommer ut i rymden under detta århundrade så kommer mänskligheten gå under. Jag tror inte på en civilisation som vänder sig inåt.. Den tappar all mening lust till att växa. En civilisation måste sträva utåt för att inte stagnera.