Ducka, ropa eller bara vänta ut Universum?

Stephen Hawkings uttalanden om att vi bör ligga lågt och inte göra vår existens känd i universum har engagerat även i svenska medier.

Sveriges motsvarighet till Stephen Hawking, författaren och professorn i teoretisk fysik Ulf Danielsson, kontrar på Newsmill med att vår existens antagligen redan är känd universum. Av civilisationer som bör ligga några miljarder år före oss i utvecklingen.

Det är stora frågor och de finns alltid där i bakgrunden – för vi vet ju inte. Vi kan mycket väl vara en simulering i en ofattbart avancerad dator. Är de vibrerande strängarna som vi tror att den här verkligheten egentligen består av en motsvarighet till våra ettor och nollor? Tänk om simuleringen handlar om oss och vi är ensamma i centrum av den? Då är ju även Fermis paradox löst.

Oavsett vad så är det vettigt att ta ställning till den fråga som Hawking tar upp. Ska vi ducka och ligga tysta för att inte bli skördade av en överlägsen civilisation med gräshoppstendenser? Eller ska vi skrika HALLÅ!? allt vad vi kan och hoppas att någon hör oss och visar oss att vi inte är ofattbart ensamma?

Vi kan också ta det lite lugnt, vänta och njuta av vad universum, simulationen, eller vad det nu är har åstadkommit. Njuta av vårt självmedvetande, av jordens skönhet och av solsystemets magnifika ödslighet, men samtidigt fortsätta söka svar, resa ut och titta oss omkring, som en symbolisk gest, en vink till programmeraren eller till våra grannar i världsrymden.

Vare sig vi tar död på oss själva eller om andra invaderar blir mycket lättare för våra barnbarn om vi har spridit vår variant av liv i universum. Jordelivet är segt och det blir svårt att helt släcka det om det dessutom har spritt sig i vår del av kosmos.

Låt oss börja jobba på det.

Författare: Dag Kättström

Vetenskapsjournalist