En helt ny värld

Så kom då rapporten om en jordlik planet runt en annan stjärna. Man kan tänka sig mer jordlika planeter, men det är den första med rätt temperatur och storlek den ligger ”endast” 20 ljusår bort. Så upphetsningen är befogad.

DN, SvD med flera rapporterar detaljerna. Här är lite spekulationer:


ESO:s konstnärliga vision av planeten.

Det mesta tyder på att planeten är drabbad av samma fenomen som till exempel månen som visar samma sida mot jorden hela tiden. Effekten av att Gliese 581c cirklar så nära sin sol är ett en sida ständigt är belyst. Ett hav eller en atmosfär skulle kunna distribuera värmen jämnare över planeten, men skulle liv finnas är det antagligen på solsidan. Sol förresten – det är nog inte soligt på det sätt vi känner det. Den röda dvärgen Gliese 581 bäddar snarare in solsidan i ett svagt rödaktigt sken.

Liv? Gliese 581 är bara drygt 4 miljarder år gammal. Det krävdes nästan lika lång tid för att de första tecknen på liv skulle uppstå runt vår sol. Vad som däremot gör de röda dvärgarna intressanta är den tid de lyser. De kan hålla på i hundra miljarder år. Det faktum att vi nu hittat en planet som skulle kunna härbärgera flytande vatten runt en röd dvärg retar fantasin. Borde inte något till slut utvecklas i ett sådant system eftersom stjärnan lyser och lyser efter att vår sol sedan länge dött?

Mer fakta om Gliese 581c lär komma. Och till slut kanske människor beger sig dit. 20 ljusår är ofattbart långt, men med kosmiska mått mätt är det precis dit vi ska nå, om vi nu någonsin klarar språnget till stjärnorna.

Vad skulle det bli för värld? En mänsklig boplats på solsidan, på en ö i ett hav med ständig solnedgång? Människorna lär bli muskulösa på grund av tyngdkraften som är större än jordens. Är världen tom? Finns det ett begynnande ekosystem som vi gör om till vårt? Det kanske helt enkelt inte går att leva där, men Gliese 581 c kommer att bli ihågkommen som den först upptäckta världen runt en annan stjärna som hade kunnat erbjuda livsbetingelser som på jorden.

Mer spekulationer på expertbloggar som Centauri Dreams

Författare: Dag Kättström

Vetenskapsjournalist