Förslag för svensk rymdverksamhet

Det senaste numret av Populär Astronomi tar ett grepp på Sveriges rymdindustri och konstaterar att Rymdbolagets satellitdivision kommer att bli utlandsägd. I kölvattnet förlorar vi prestigfyllda ESA-uppdrag och kanske även framtida industriella projekt.

Nu när nationalklenoder som Volvo och Saab går och blir utlandsägda, så kan vi kanske inte förvänta oss att den svenska stoltheten Rymdbolaget ska klara sig från det globaliserande trycket. Och som rymdstyrelsens generaldirektör Olle Norberg påpekar så innebar det inte någon katastrof när Saab Space blev Ruag (schweiziskt) Space.

Men nu gäller det att stå på tå och prioritera. Högteknologisk satellitutveckling kanske måste ske på europeisk nivå, men samtidigt kan vi inte reducera oss till att bli en lydstat i ESA:s undervegetation som bara ger enligt regelverket utan att få tillbaka. Så vad göra?

Mitt ödmjuka förslag som intresserad lekman är att vi gör en sammanhållen satsning på något som kan ge både industrifördelar, folklig uppbackning och ”spin off:s” i form av både teknikvinningar och utvecklad servicenäring.

Vi har nämligen en unik rymdresurs i Sverige som kan utgöra basen för en självständig satsning. Jag tänker på Esrange Space Center. Rymdbasen utanför Kiruna ägs av Rymdbolaget, men för en tynande tillvaro. Nu finns det reella möjligheter att utveckla Esrange till en bas för uppskjutning av satelliter till exempelvis polär bana. Det skulle bli den första uppskjutningsplatsen på det europeiska fastlandet för något annat än sondraketer som går rakt upp och faller ned igen.

Två teknikgenombrott har nyligen gjort att denna vision är fullt möjlig. SpaceX Falcon 1-raket har bara två steg och inga raketdelar riskerar att falla på fastlandet. Dessutom är Falcon 1 billig och uppskjutningsarkitekturen enkel. Det andra genombrottet står svenska ECAPS för. Deras miljövänliga bränsle gör att Esrange redan nu i princip kan hantera satelliter (läs mer på SR).

Mango och Tango i all ära, men idén om en svensk storsatsning på formationsflygning i rymden är ju inte helt klockren. Många frågar sig nog vad vi gör däruppe egentligen. De flesta fattar ingenting. Utväxlingen på satsningen tycks också bli mager.

Att kanalisera svenska medel mot Esrange däremot skulle öka svensk självkänsla, nya teknikområden att satsa på skulle ge sig självt i samband med utvecklingen på basen och renodla helsvensk rymdindustri. Inte minst skulle en intensiv rymdverksamhet runt Esrange kunna ge upphov till tillväxt i andra branscher.

Marknaden då? Ja, ingenting tyder på att behovet av satellituppskjutningar minskar. När dessutom rymdturismen knackar på dörren ökar behovet av en rymdbas som visserligen ligger perifert i Sverige, men jämfört med Kazachstan eller Kourou är det en europeisk dröm.

Raketuppskjutning från Esrange – kanske en vanligare och maffigare syn i framtiden?

Författare: Dag Kättström

Vetenskapsjournalist