Här ska månbasen (kanske) ligga

En ny studie visar platser på månens nordpol som är ständigt solbelysta. En sådan plats skulle vara optimal för en framtida månbas. Svenskbyggda månsonden SMART-1 väntas dock belysa frågan betydligt mer ingående.


Bild: John Hopkins UniversityDet är i senaste numret av tidskriften Nature som forskare vid amerikanska John Hopkins-universitetet presenterar de bästa platserna för en månbas. Platserna de ringar in tros ha allt: ”lagom” temperaturer, permanent solljus och närhet till fruset vatten.

Det är topparna på kraterringar i poltrakterna som tros kunna vara evigt solbelysta. Månen lutar inte som jorden utan roterar upprätt runt sin axel. Topparna tros också ha en jämn temperatur på runt minus 50 grader. Det ska jämföras med fluktuerande temperaturer på från 100 plusgrader till minus 180 vid ekvatorn.

Permanent solljus innebär en aldrig sinande ström av solenergi till en månbas. Det som gör poltrakterna riktigt intressanta är att de i kratrarnas evigt mörka djup tros finnas fryst vatten. På så sätt skulle behovet av vatten också vara löst.

Arbetet bygger på tio år gamla bilder från nu skrotade månsonden Clementine. Svenskbyggda ESA-sonden SMART-1 kartlägger i detta nu månytan på ett betydligt mer grundläggande sätt och snart kommer säkert bättre platser att dyka upp. Sydpolen är till exempel överhuvudtaget inte kartlagd.

2007 kommer Indien att skicka upp en månsond. Som rymdenidag tidigare rapporterat ska europeiska instrument följa med, men även amerikanska. Bland annat en radar för att upptäcka fryst vatten.

Författare: Dag Kättström

Vetenskapsjournalist