Hayabusa lyckades på andra försöket

Natten till lördagen såg det ut som om asteroidsonden Hayabusa yckats landa på asteroiden Itokawa och samla in små mängder asteroidmaterial.


UPPDATERING 8 december: Nya data från sonden antyder att Hayabusa inte alls lyckades samla in material från asteroiden trots tidigare antaganden. Forskarna säger nu att de inte är säkra, men att det är möjligt att lite material ändå kom med. Man får helt enkelt vänta tills sonden är tillbaka på jorden, vilket den enligt planerna ska vara 2007. Detta är dock inte heller säkert. Framdrivningsproblemen är ännu inte helt lösta.

UPPDATERING 1 december: Hayabusa har problem med motorerna. För närvarande försöker man lösa detta. Risken är att sonden inte kan återvända till jorden. Läs mer hos New Scientist.

Rymden i dag följde landningsförsöket på asteroiden via http://jaxa.tv:

Vad är Hayabusa? Läs tidigare artiklar.

200 meter kvar. Personalen i kontrollrummet stapplar bildligt talat omkring. Det är nu det ska ske efter veckor av anspänning och de har antagligen på japansk manér varit igång flera dygn. Klockan är sex på morgonen i Japan. Men vilken prestation de har gjort!

120 meter kvar. Med det här tempot står sonden på asteroidens yta om 20 minuter. Räknar man då sondens tid eller vår? Det tar tio minuter för signalerna från sonden att nå oss, men det är möjligt att man försöker referera från Hayabusas tidshorisont. Det är oklart för mig.

14 meter kvar. En av de Nasaforskare som deltagit i det här projektet berättade att han tidigare var tveksam till de våghalsiga planer som Jaxafolket hade med Hayabusaexpeditionen. Nu hade han däremot ryckts med och deklarerade: ”I’m a believer now”. Själv tycker jag devisen från ”ArkivX” passar in nu när man börjar bli lite nervös: ”I want to believe”.

Åh nej. Av någon anledning har Hayabusa startat uppstigning igen. Är det misslyckat på samma sätt som förra gången?

Lyckat!? Enligt AP säger japanska rymdtjänstemän att det mesta tyder på att det var en lyckad ”touchdown”. Den pågick bara några sekunder, men det var enligt planerna. Troligen har Hayabusa nu också samlat in damm från asteroiden. Det tar tid att analysera hela förloppet i detalj. Tidigare i veckan tog det flera dagar att konstatera att Hayabusa ens hade landet.

Vad som än gäller: Djärvheten och det jävlar anamma som japanerna visat behövs för att gjuta liv i hela den globala rymdverksamheten.

Nu återstår att ta hem sonden och materialet från asteroiden för att vi ska få reda på mer om asteroiderna och hur solsystemet utvecklades. På längre sikt kan asteroiderna vara viktiga resmål för en rymdresande civilisation. De är lättare att komma åt än planeter och månar med större gravitation och de innehåller en mängd mineraler som skulle kunna utvinnas.

Det finns likheter mellan det Japan nu har visat upp och det lilleputt-rymdnationen Sverige gör. Dels har vi ju varit med och byggt SMART-1 som tog sig till månen med hjälp av jondrift – samma framdrivning som Hayabusa använde. Dels ska vi bygga Prisma, vilket är två små satelliter som ska kunna hålla reda på varandra utan vår inblandning. Den här expeditionen borde inspirera svensk rymdutforskning och öka intresset för rymdfart i Sverige.

Författare: Dag Kättström

Vetenskapsjournalist