Det blir inget (statligt) Marsprogram

Som världen ser ut just nu bedömer jag att det med säkerhet inte kommer att bli någon helt statligt finansierad resa till Mars. Trenden har funnits där sedan 70-talet: rymdresurserna i länders budgetar trängs undan och medborgarnas övriga krav på det offentliga har stigit kraftigt samtidigt som de starka staterna i västvärlden blir allt svagare.

Några nya starka nationer (läs Kina, Indien) kommer inte heller att ta över i rymden helt enkelt för att den globaliserade världen inte ser ut så. Stater blir långsamt svagare på bekostnad av enskilda personers rörlighet på land och nät, vilket leder till lägre lojalitet och upphetsningen inför en specifik flagga på Mars kommer inte att vara tillräckligt stor. Detta är i grunden en positiv utveckling, men reser frågor om rymdverksamheten.

Vi som tror att människor på Mars gagnar mänskligheten, vad kan vi vänta oss? Här ser vi också tydliga tecken på ett skifte. De privata företag som klivit ut på scenen, exempelvis SpaceX, föregår en framtid där en blandning av entusiasm, affär, vision och donation kan bli den kraft som kan göra det. Mer på det temat i en artikel i nya utgåvan av the Space Review vilket är intressant läsning.

Jag har tidigare skrivit om Mars One och vill vara tydlig med att jag inte tror att ett tv-projekt tar oss till Mars, men däremot kan det vara en del i det. Staters forskningsbudgetar kan också vara en del i det. Du och jag kan vara en del i det.

Många svårigheter återstår innan ankomsten till Mars. Det är en enorm utmaning att få till ett stabilt och säkert sätt att resa dit och det blir svårt att upprätthålla en stabil finansiering, men jag tycker mig skönja en framkomlig väg när förhoppningarna på staters rymdbudgetar kan läggas åt sidan.

Resan har börjat.

 

 

Författare: Dag Kättström

Vetenskapsjournalist