Jag tyckte jag såg något – eller – äsch

Vad händer när signalen kommer som visar att vi inte är ensamma?

Nyligen invigdes Allen Telescope Array i Kalifornien (videoklipp nedan). Det är Microsoftmiljardären Paul G Allens bidrag till radioastronmin som också kommer att användas av SETI i sökandet efter utomjordisk intelligens. Bloggen Centauri Dreams borrar enträget vidare i de verkligt stora gåtorna och de har följt det förnyade intresset för SETI:s verksamhet ett tag och avslutningen på helgens inlägg är tänkvärt:

So many questions, and looming above them all that big Fermi question — where are they? I suspect SETI will be a long, hard search. And if it ever does snag an undisputed signal from an extraterrestrial civilization, I would wager that it won’t be a directed beacon but an extraneous transmission that we’ll probably never be able to decipher. A huge event in human history, to be sure, but forever enigmatic, reminding us that in terms of communication, the distance between species, as sometimes between individuals, may dwarf our merely human comprehension.

Ja, nog kan det vara de ofantliga avstånden i tid och rum som bildar grunden till Fermis paradox.
Var är de?
De är för långt borta.

Och när vi får en kort blinkning från någonting ofattbart långt borta, en blinkning från någonting som vi kanske inte ens kan relatera till och ännu mindre kommunicera med, så kommer de flesta nog att rycka på axlarna och byta kanal efter ett tag. Trots att det ställer oss i ett helt nytt ljus.

Författare: Dag Kättström

Vetenskapsjournalist