När DN:s vetenskapsjournalist Karin Bojs skriver en krönika om Sputnik, rymdåldern och de nya månplanerna blir den precis så politisk korrekt som man kan befara.
Det är som att den ypperliga grafiken i tidningen måste balanseras av en avfärdande krönika. Jag tycker det är viktigt med vass kritik och genomlysning, men då måste man vara lite mer saklig. Karin Bojs skriver att USA:s planer att återvända till månen ”nog” är till för att anordna ett fantastiskt skådespel och att de är militärt motiverade.
Det låter som att Karin Bojs har direktkontakt med en ljusskygg grupp med PR-människor som sitter och drar i trådarna och ordnar skådespel. Vad gäller militären är de djupt inblandade amerikansk rymdverksamhet och rymdverksamheten växte ur militären, men det vore skoj att veta exakt vad i Project Constellation som används för militära ändamål om Karin Bojs har sådan inside information. På vilket sätt är månlandaren militär?
Karin Bojs tycker att en läsare sammanfattar det onödiga i månplanerna bra med de föraktfulla orden ”Har de glömt bort hur de gjorde förra gången de åkte dit?” Att Sveriges kanske mest inflytelserika vetenskapsjournalist sänker sig till den nivån utan att förklara bakgrunden är lite märkligt.
I vilket fall vore det lämpligt att i en krönika av denna art nämna vad tillskyndarna av nya månfärder använder: att det finns vetenskapliga värden, att månen är ett naturligt nästa steg för permanent mänsklig närvaro i rymden vilket leder till teknisk, samhällelig och mental utveckling. Varför var förresten Sputnik så fantastisk när månplanerna är så onödiga? Var det värt all kraft för 50 år sedan att skicka upp en blippande konservburk?
Journalister ska vara kritiska och granskande, men man bör ställa krav på sakliga, skarpa invändningar. Genom sitt von oben-perspektiv förstärker Karin Bojs det europeiska kynnet: ”låt USA och Kina kapplöpa så tittar vi på och skakar på huvudet”. Varför inte överraska med att skriva en skarp krönika riktad mot ESA och Europa? Rubrikförslag: ”Varför lämnar Europa fältet fritt för andra makter i rymden?”
6 Comments
En skarp icke politiskt korrekt kommentar är att de kanske inte har glömt hur de gjorde förra gången utan att de förra gången hämtade material (stoft, stenar..) med obemannadde farkoster och spelade in resten i Nevadaöknen…..
Vad jag kan minnas av haverirapporten från Columbiakrashen så kom man fram till att det absolut största problemet för NASA var att de saknade framtidstro och ett mål. I och med målet ”Månen sen Mars” så försöker nog NASA få ett greppbart mål att jobba mot. Vad jag förstått har man inte laggt några bestämmda resurser eller spikat några datum på ”projektet” utan jobbar mer löst, som organisation. Sen vad som blir resultatet är en annan femma men nått gott kommer det säkert, framförallt så får de anställda på NASA ett mål och en framtidstro.
Ser inte med vilka resurser Kina ska ta sig till Månen just nu. Som jag förstår det är deras budget ungefär densamma som ESA:s. NASA har ju ett datum uppsatt, 2020. Så på deras håll handlar det nog mer om ett abstrakt mål. Sedan att det självklart inte kommer ske förrän 2030 eller senare är ju en annan sak. ISS skulle väl stå klar för rätt länge sedan enligt den ursprungliga tidsplanen om jag inte missminner mig.
Rättelse: mer ÄN om ett abstrakt mål.
Bra kommentar av Karin Bojs värdelösa krönika. Jag köpte DN enbart pga artikeln, och blev först imponerad av den grafiska beskrivningen. Blev dock både besviken och irriterad över Karin Bojs typiska teknikfientlighet. Hon och DN:s vetenskapsredaktionella bidrag går mest mot att propagera för klimathotet och koldioxidutsläppen – medan teknik i allmänhet och rymdfart i synnerhet ses med misstänksamhet.
Det är väl inget att hetsa upp sig över… Jag menar, vem tar Karin Bojs på allvar?