I går sköt Kina upp sin Shenzhou 8-mission. Den består av en farkost som ska docka med Kinas embryo till rymdstation Tiangong 1 – se kinesiskt nyhetsinslag nedan:
Det har redan tidigare stått klart att Kina satsar högt i rymden, men det har varit långt mellan stegen. Man skyndar långsamt. Denna uppskjutning och den planerade uppskjutningen av människor till den kinesiska rymdstationen nästa år visar att Kina ökar takten. Senare i månaden kommer dessutom Kinas första sond för djupare rymdutforskning lämna jorden på en rysk raket med destination Mars. Man lär öka takten hela tiden om inget oförutsett inträffar.
Givetvis är det kul för oss som tror på rymden som en viktig arena för mänsklig verksamhet att vi nu har ännu en rymdstation i omloppsbana och att kineserna antagligen satsar på månen under 2020-talet. Samtidigt jublar inte alla förutsättningslöst. Som man ser i inslaget ovan så är det inga Nasa-administratörer som håller presskonferens efter uppskjutningen utan en general som meddelar hur bra allt har gått. Detta är typiskt för den uttalat nationalistiska basen i Kinas rymdprogram.
Läser ett intressant uttalande av en USA-baserad Kinakännare, Dean Cheng:
Cheng believes the bigger issue may not be a competition between China and the United States, but between China and emerging commercial space ventures, like Bigelow Aerospace. “The Chinese would very much prefer a world where all the competition is nation-state-based,” he said. “A Bigelow space hotel, [Elon] Musk’s SpaceX worries the heck out of them.”
Kanske är det i det ljuset man ska se Bigelows lätt galna utfall mot Kina på en konferens nyligen (De tänker lägga beslag på månen!!”).
Jag är övertygad att vi får ytterligare rymdstationer efter ISS, Tiangong och de insomnade ryska – nämligen privata. Samtidigt hoppas jag att Kina fortsätter sin rymdsatsning, men att man av politiska skäl på 2020-talet får ge upp namnet ”Long March” på sin bärraket (den långa marschen var Maos militära ”genidrag” som tog tiotusentals soldaters liv) och byta namn till ”Himmelska Friden”.
Hej Dag,
Verkligen kul att någon i Sverige börjar skriva om rymden ur ett säkerhetspolitiskt sammanhang. Utan det perspektivet blir diskussionen enögd.
Mot bakgrund av att Kina nästa år hamnar på andra plats efter Ryssland i antalet uppsända satelliter, så är det verkligen en formidabel resa Kina gjort på rymdområdet. Och den resan har man inte embarkerat enbart av vetenskapliga skäl. Kina var en av de första länderna som formulerade en militär doktrin för rymden – förutom för land, hav och luft. Kina insåg tidigt att en etablering i rymden är avgörande för en modern stats alla utvecklingsområden – såväl vetenskapliga, ekonomiska som militära. Eller som General Xu Qilang uttryckte det:
“As far as the revolution in military affairs is concerned, the competition between military forces is moving towards outer space… …this is a historical inevitability and cannot be turned back”
Insikten i hur civil och militär verksamhet interagerar på många plan i rymden finns hos de flesta länder. Sambandet kanske inte är lika framträdande i USA, Frankrike, Tyskland, och numera inte ens i Ryssland, som i Kina där generaler framträder vid presskonferenser. Men kopplingen i form av riktade budgetflöden, gemensamma utvecklingsprojekt och integrerade rymdprogram finns hos alla rymdnationer. Ja, förutom hos några få mindre ESA-länder såsom Sverige.
Sedan är det en annan sak om man anser att detta är en världsordning som är positiv eller alternativt bör motverkas. Inte minst bör det faktum att rymden inte har några gränser och huvudsakligen är oreglerad mana till eftertanke. Tyvärr har Sverige under årtionden försummat möjligheten att påverka denna utveckling genom att inte acceptera rymdverksamhetens fundamentala civil-militära dualism. Det går dessvärre inte att önska bort något enbart genom att och blunda enögt.
Tack för intressant kommentar!
Visst är det så som den kinesiske generalen säger, att en militär expansion i rymden i är oundviklig. Det är ett perspektiv som vi lätt tappar i Sverige, jag håller med. Även om militära behov driver på en viktig rymdutveckling som även kan fylla civilia funktioner måste vi ta ställning till om vi vill försöka begränsa en accelererande rymdkapprustning exv.
Jag tycker också det känns intressant med privata krafter i rymden. De verkar då på en plan som inte är nationsuppdelad. Vad innebär det för nationer med hävdelsebehov?
Lite svensk koppling till Kinas expansion:
http://www.spacedaily.com/reports/China_has_Australia_space_tracking_station_report_999.html