Kina växlar upp i rymden

I går sköt Kina upp sin Shenzhou 8-mission. Den består av en farkost som ska docka med Kinas embryo till rymdstation Tiangong 1 – se kinesiskt nyhetsinslag nedan:

Det har redan tidigare stått klart att Kina satsar högt i rymden, men det har varit långt mellan stegen. Man skyndar långsamt. Denna uppskjutning och den planerade uppskjutningen av människor till den kinesiska rymdstationen nästa år visar att Kina ökar takten. Senare i månaden kommer dessutom Kinas första sond för djupare rymdutforskning lämna jorden på en rysk raket med destination Mars. Man lär öka takten hela tiden om inget oförutsett inträffar.

Givetvis är det kul för oss som tror på rymden som en viktig arena för mänsklig verksamhet att vi nu har ännu en rymdstation i omloppsbana och att kineserna antagligen satsar på månen under 2020-talet. Samtidigt jublar inte alla förutsättningslöst. Som man ser i inslaget ovan så är det inga Nasa-administratörer som håller presskonferens efter uppskjutningen utan en general som meddelar hur bra allt har gått. Detta är typiskt för den uttalat nationalistiska basen i Kinas rymdprogram.

Läser ett intressant uttalande av en USA-baserad Kinakännare, Dean Cheng:

Cheng believes the bigger issue may not be a competition between China and the United States, but between China and emerging commercial space ventures, like Bigelow Aerospace. “The Chinese would very much prefer a world where all the competition is nation-state-based,” he said. “A Bigelow space hotel, [Elon] Musk’s SpaceX worries the heck out of them.”

Kanske är det i det ljuset man ska se Bigelows lätt galna utfall mot Kina på en konferens nyligen (De tänker lägga beslag på månen!!”).

Jag är övertygad att vi får ytterligare rymdstationer efter ISS, Tiangong och de insomnade ryska – nämligen privata. Samtidigt hoppas jag att Kina fortsätter sin rymdsatsning, men att man av politiska skäl på 2020-talet får ge upp namnet ”Long March” på sin bärraket (den långa marschen var Maos militära ”genidrag” som tog tiotusentals soldaters liv) och byta namn till ”Himmelska Friden”.

Författare: Dag Kättström

Vetenskapsjournalist