Efterlysning: mer lösningar och mindre larm i journalistiken

7964517946_d9876c38ab_o

Så här på höstkanten kan himlen plötsligt överraska med plogande gäss eller moln av starar. De flyttande fåglarna är en inspirerande syn. Hur orkar de? Hur hittar de? Dinosauriernas ättlingar har en förmåga att väcka förundran när vi ser dem färdas högt ovan oss.

Men kommer våra barn att kunna uppleva samma sak? Många fåglar är hotade och inte minst gäller det sjöfåglarna i Östersjön. Jag har nyligen skrivit två artiklar om Östersjöns miljöproblem. För Fokus försökte jag gestalta några forskares kamp för att lista ut varför till exempel ejdern minskar kraftigt. För forskning.se tog jag ett större grepp om Östersjöns miljöproblem och tankarna kring ”blå ekonomi” som en möjlig lösning.

Arbetet gav mig anledning att fundera över det här med larmjournalistik. Miljösituationen i Östersjön är katastrofal, men larmen kommer hela tiden och ytterligare en artikel drunkar snabbt. Östersjön befinner sig långt nere i undervegetationerna av det allmänna medvetandet.

Något som engagerar i dag är de många flyktingarna som kommer till Europa, men likt problemen i Östersjön har ”flyktingkrisen” funnits mycket längre än bara i sommar. Fakta om slakten i Syrien har alltid funnits. Själv skrev jag ett debattinlägg i tidningen Journalisten 1992(!) om en massaker som Assads pappa låg bakom i staden Hama på den tiden. 10.000 döda och knappt ett ord i svenska medier.

Skillnaden nu är att människorna från Syrien knackar på vår dörr. Då blir det plötsligt viktigt. Inget fel i det, men det tycks ändå inte leda till etiskt nödvändiga beslut som flygförbudzoner och massiva satsningar på flyktinghjälp i närområdet. Flyktingopinionen stoppar inte kriget i Syrien. En Marshallhjälp till mellanöstern tycks kräva något mer.

På samma sätt är det med Östersjön. Algsörjor på badplatsen, inga fiskar som nappar och avsaknad av fågelsång tycks vara något vi vänjer oss vid. Larmen har kommit och gått i 50 år och få saker blir bättre. Kanske ligger därför lösningen i det som förespråkarna av en ”blå ekonomi” anser. När fisketurismen får fart, när svenska företag kan tjäna pengar på vattenrestaurering och när värdet av liv i Östersjön blir mer än bara ord. Då kanske vi kan se en förändring.

Vad något liknande skulle innebära för Syrien vet jag inte. En bit på vägen kommer vi i allafall om larmjournalistiken kompletteras med lösningsjournalistik. Vilka idéer finns det? Kan det finnas ekonomiska möjligheter i att bygga upp söndertrasade strukturer? Ska något förändras så är det opinion kring lösningar som behövs. Inte bara kring problemen.

Författare: Dag Kättström

Vetenskapsjournalist