Den första indiska månsonden, Chandrayaan-1, steg till väders i morse. Popast har all info om bland annat det svenska instrument som befinner sig ombord.
Rapporteringen har varit ganska omfattande i medierna. Det är ju Indien det handlar om, landet som håller på att resa sig och tar rymden på allvar. Kanske är det just därför som vissa svenska journalister får spel och känner sig tvingade att återigen ta upp den gamla banala diskussionen om rymden kontra mat för dagen.
Svenska Dagbladet vinklar sin text med meningar som ”kritiker undrar varför Indien lägger pengarna på en månfärd när så många indier lever i fattigdom”. Märkligt nog namnges inga kritiker och när man går till Reuters telegram som TT-texten tycks bygga på står det till min förvåning tvärtom:
”Perhaps remarkably in a nation where hundreds of millions of people live in poverty and millions of children are malnourished, the cost of the mission has scarcely been questioned.”
Vad är källan då till Svd:s telegram? Redaktionen bör klargöra detta mycket tydligare.
Samma vinkling återkommer aldrig i andra artiklar om Indien. Landet bygger infrastruktur för miljarder och åter miljarder och producerar filmer i Bollywood för miljarder och åter miljarder. Alla inser att man inte utrotar hungern genom att sätta all annan verksamhet på undantag – utom när det gäller just rymden.
Varför dyker denna åsikt uteslutande upp i rymdsammanhang? Jag har tidigare skrivit att jag tror att det handlar om en existentiell skräck.
Kolla gärna på filmen nedan och de förväntansfulla ingenjörerna i kontrollrummet. Ska de tvingas ut på landsbygden och börja dika ut jordbruksmark? Eller vad menar bloggare som WitchBitch?
3 Comments
Inte nu igen! Jag vet inte om jag tycker att det är existensiell skräck som ligger bakom det här. Helt vanlig självgodhet skulle jag tro. Men visst är det intressant hur man väntar sig lite olika saker av de olika rymdnationerna.
Jag instämmer helt och höll på att svimma när jag hörde nyheten på SR-ekot idag.
Visserligen hade jag väntat mig en moraliserande och värderande vinkling men blev ändå överraskad. Särskilt med tanke på att man i t.ex. SvD rapporterar om projektkostnader på i storleksordningen ½ mSEK.
På något sätt känns det ändå väldigt svenskt att göra just så. En blandning av jante, socialistiska floskler och någon sorts missriktad miljöaktivism.
Jag skulle vilja säga att detta inte bara är en stor dag för Indien – utan även en stor dag för hela mänskligheten. Precis som du säger är det landet som rest sig ur fattigdom och återigen visat att man kan göra saker som inte ens vi feta rika svenskar har en aning hur det går till.
Jag bedömer det som penis-avund och inget annat.
I sanning tragiskt.
Det är bra att fler länder tar steget ut i rymden. Det är något synd att man inte sammarbetar närmare med varandra så att mänskligheten kan ta ett större kliv. Att skicka ut sateliter är idag vardagsmat. Att tillsammans med andra länder bygga en bas på månen är inte en sensation men ett steg i rätt riktning.
One Trackback
[...] är bara att konstatera som Dag Kättström gjorde häromveckan att Indiens och Kinas rymdprogram får västerlänningar – mig själv antagligen medräknad [...]