De sex män som suttit instängda i 450 dagar i projektet Mars500 har det tufft nu. Det är bara 50 dagar kvar, men man vet från studier på exempelvis forskningsbasen i Antarktis att den sista tredjedelen av lång gemensam isolering är fylld av depression och konflikt. ESA-deltagaren Diego Urbinas twitterinlägg skvallrar också om det:
”My family, I miss them a lot, and my friends. Well, in general I miss a lot of the randomness of the world.”
och han råder oss att:
”Kiss the grass, pet a dog, smell the air, listen to the birds, eat a cheeseburger, take a shower, run in the sand, hug a loved one.”
Det är nog inte bara de filosofiska sidorna som förstärks hos deltagarna utan säkerligen interna konflikter. Dessa får inte vi ta del av, men det får forskarna som vill lista ut hur problemen som följer av att stuva in flera människor på liten yta under lång tid ska kunna lösas.
För problem blir det. Vår sociala förmåga är en tunn fernissa som lätt brister under långt och hårt tryck. Flera studier både från rymdstationer och avlägsna forskningsstationer påvisar stora och växande psykologiska och sociala problem i gruppen halvvägs in i en mission. Olikheter och ambitioner krockar förr eller senare och följden blir konflikter. Depressioner kan lätt uppstå i den trånga isoleringen vilket spär på de interpersonella problemen (läs mer: Moving to Mars: There and Back Again. Stress and the Psychology and Culture of Crew and Astronaut av Sheryl L. Bishop, Ph.D).
Simuleringen är förstås tråkigare än en riktig resa till Mars och leder till mer tristess, men en riktig resa skulle kunna vara värre på andra sätt. Expeditionen är slut och det återstår bara tomma timmar på väg hem genom ett ändlöst svart kosmos i minimalt svängrum, men med gott om utrymme för slitningar att explodera.
Vid sidan av de dominerande tekniska utmaningarna är sådana här psykosociala problemställningar viktiga att kartlägga och försöka hitta lösningar på inför att allt fler människor kommer att tillbringa allt mer tid i små bubblor av människovänlig atmosfär i rymden. Diego Urbina och hans kollegors arbete får vi därför sända en tanke (han sänder oss lätt förvirrade tankar, nu kom just inläggen ”Live the terrestrial dream” och ”Earth: the land of opportunity”)
Vad gäller en resa till Mars finns en dramatisk lösning på problematiken: skippa hemresan. En envägsresa till Mars skulle öka stimulansen, förhoppningsvis tillräckligt för att åren på Mars – the land of opportunity 
– ska präglas av gemensamt arbete istället för infekterade relationer.
4 Comments
Hej,
Jag tycker gott att man kan tänka sig en utresa till Mars utan att hemresan är helt planerad, utan att man för den skull kallar det en envägsresa. Tycker det ger lite dåliga vibbar…
Kanske får resenärerna vänta tio femton år innan de kan åka hem med ett par påfyllningar från jorden under tiden. Men det är ändå en mycket stor skillnad mot att säga att det är en enkelresa.
/Per
Hej!
Tack för en mycket intressant site!
När det gäller de långa resorna till mars finns det ju en lösning som har varit på tapeten av och till , och det är ju Chang Diaz, VASMIR motor som kan korta ned resorna till 39 dagar i bästa fall. Han är ju en NASA man och har starka kontakter med Nasa så jag tror att om man kan lösa kärnkraftsdriften (kanske fel utryck) till plasma motorn, känns det bra att ha ett rymdskepp som färdas i 200 000 Km/t :=) Dessutom så blir astronaterna på köpet skyddade av den kosmiska strålningen, för mig och sp, följt VASMIR projektet
sen 15 år när jag läste om det första gången känns det som om det är den lösningen egentligen Obama administrationen väntar på, de ska ju testa den på ISS 2014 och det blir oerhört spännande att ser hur det går. läs gärna länken till Chang Diaz företags sida : http://www.adastrarocket.com/aarc/
MVH
Glenn
uräkta felstavningar och bokstavsbortfall samt felformulering…de blir skyddade från kosmisk stråling skall det vara…
Per, jag är personligen fascinerad av tankarna som uttryckts av bland andra Elon Musk på SpaceX om att lägga de sista åren på Mars. Dvs vänta tills barn och barnbarn är etablerade och sedan resa dit och inte komma tillbaka (utan kanske få sällskap så småningom). Som gammal har man råd att utsätta sig för strålningen. Dessutom är tyngdkraften hälften vilket är bra för slitet hjärta och urkalkade ben
Glenn, VASIMIR är mycket intressant och en del i den snabba utveckling mot ett möjliggörande av Marsresor vi förhoppningsvis får se de närmaste åren.