”Mars”-resenärerna har det svårt

De sex män som suttit instängda i 450 dagar i projektet Mars500 har det tufft nu. Det är bara 50 dagar kvar, men man vet från studier på exempelvis forskningsbasen i Antarktis att den sista tredjedelen av lång gemensam isolering är fylld av depression och konflikt. ESA-deltagaren Diego Urbinas twitterinlägg skvallrar också om det:

”My family, I miss them a lot, and my friends. Well, in general I miss a lot of the randomness of the world.”

och han råder oss att:

”Kiss the grass, pet a dog, smell the air, listen to the birds, eat a cheeseburger, take a shower, run in the sand, hug a loved one.”

Det är nog inte bara de filosofiska sidorna som förstärks hos deltagarna utan säkerligen interna konflikter. Dessa får inte vi ta del av, men det får forskarna som vill lista ut hur problemen som följer av att stuva in flera människor på liten yta under lång tid ska kunna lösas.

För problem blir det. Vår sociala förmåga är en tunn fernissa som lätt brister under långt och hårt tryck. Flera studier både från rymdstationer och avlägsna forskningsstationer påvisar stora och växande psykologiska och sociala problem i gruppen halvvägs in i en mission. Olikheter och ambitioner krockar förr eller senare och följden blir konflikter. Depressioner kan lätt uppstå i den trånga isoleringen vilket spär på de interpersonella problemen (läs mer: Moving to Mars: There and Back Again. Stress and the Psychology and Culture of Crew and Astronaut av Sheryl L. Bishop, Ph.D).

Simuleringen är förstås tråkigare än en riktig resa till Mars och leder till mer tristess, men en riktig resa skulle kunna vara värre på andra sätt. Expeditionen är slut och det återstår bara tomma timmar på väg hem genom ett ändlöst svart kosmos i minimalt svängrum, men med gott om utrymme för slitningar att explodera.

Vid sidan av de dominerande tekniska utmaningarna är sådana här psykosociala problemställningar viktiga att kartlägga och försöka hitta lösningar på inför att allt fler människor kommer att tillbringa allt mer tid i små bubblor av människovänlig atmosfär i rymden. Diego Urbina och hans kollegors arbete får vi därför sända en tanke (han sänder oss lätt förvirrade tankar, nu kom just inläggen ”Live the terrestrial dream” och ”Earth: the land of opportunity”)

Vad gäller en resa till Mars finns en dramatisk lösning på problematiken: skippa hemresan. En envägsresa till Mars skulle öka stimulansen, förhoppningsvis tillräckligt för att åren på Mars – the land of opportunity 🙂 – ska präglas av gemensamt arbete istället för infekterade relationer.

 

Författare: Dag Kättström

Vetenskapsjournalist