Med meteoriten mot oss

Jag har länge gillat författaren Lars Gustafsson och den citerade dikten häromdagen blir ingen engångshändelse. På sin blogg publicerar Gustafsson ännu ett smakprov från sin nya diktsamling och ännu en gång låter han bilderna vidgas i tid och rum med hjälp av rymden.

Gustafsson betraktade Sverige ur ett amerikanskt perspektiv när han bodde i Texas i slutet av 1900-talet. Det kräver sin man i det svenska kulturklimatet. Tillbaka i Sverige igen betraktar han oss från rymden och lyckas gestalta vår tillvaros kosmiska sammanhang och stannar inte vid livet i den blåa bubblan jorden.

I väntan på att SpaceX ska få ordning på Dragon inför uppskjutningen till ISS ger jag er alltså Lars Gustafssons ”Meteoriten i Riksmuseet”:

Stor som en välfylld säck potatis
vilar denna himmelska järnklump

i museets frid. Med ytan veckad
på ett sätt som osökt erinrar

om en blottlagd mänsklig hjärna
har den något lillgammalt över sig.

Den fanns före detta planetsystem.
Slutligen funnen på Grönland

var den på väg till denna jord
långt innan denna jord kom till.

Oförskräckt fallande genom
de största, de djupaste mörkren

pilspets plogbill som ett ögonblick till sist
blev svärd som flammade, osedd av ögon

i den kambriska natt då den blev vår gäst.

Och när nu jag, högst tillfällige,
ett ögonblick låter fingrarna glida

över denna stumma, sällsamt stilla yta,
denna alltför erfarna droppe ur djupen

tycks den, stilla och klok,
enbart utstråla tankspridd förbindlighet.

Vill du ha ännu mer Gustafsson? Läs gärna sci-fi-novellerna ”Det sällsamma djuret från norr”, den intensiva, sprudlande  ”Tennisspelarna” och den märkligt påträngande ”En kakelsättares eftermiddag”.

Författare: Dag Kättström

Vetenskapsjournalist