Når kronofogden till rymden?

Christer Fuglesang har numera en betalningsanmärkning hos svenska kronofogden trots att han är helt oskyldig. Han lär behålla den hur långt ut i rymden han än kommer, men frågan är om framtidens rymdkolonier kommer att ha ett kronofögderi.

Det var när Fuglesangs utlandsregistrerade bil körde in genom tullarna i Stockholm som vägverket felaktigt påförde trängselskatt. Påminnelserna skickades till en adress där Fuglesang inte bott på 14 år. Följden blev en betalningsanmärkning och trots att vägverket erkänner att han aldrig var skattskyldig dras Fuglesang nu med pricken. Det har kammarrätten beslutat (di, dn)

Det är givetvis absurt. Skälen till att Karl-Oskar stack från Duvemåla till Vilda Västern går igen. Frågan är hur långt ut du måste resa för att komma undan anonyma paragrafryttare i samhällets tjänst. Händelsen ger därför tillfälle att fundera över hur nya samhällen, kolonier i rymden, kommer att fungera i förhållande till de på jorden.

Till en början kommer förstås rymdkolonier och forskningsstationer vara intimt sammankopplade med jorden rent logistiskt och praktiskt, och även mentalt. Så småningom kan man tänka sig mer individuella projekt, där grupperingar ger sig av och hävdar autonomi. Då hamnar man i intressanta situationer rent sociologiskt. En del tankekraft verkar ha lagts på den typen av frågeställningar. Vi kan få helt nya samhällen, baserade på ett urval av de principer som styr oss. Eftersom de ligger så långt bort kan de utvecklas åt sina egna håll.

Personligen tror jag det kan vara en drivkraft för mer verksamhet i rymden. För sådana nybyggare kommer drivkrafterna sannolikt inte från den fattigdom och religiösa förtryck som drev Karl-Oskar och de andra utvandrarna från Sverige, utan från något annat. Vem vet, kanske från en känsla av att vilja ta sig ur ett allt mer kvävande medialiserat samhälle, en vilja att inte ingå i allt mer omfattande och samtidigt opersonliga strukturer.

Gnistan finns nog hos många, men speciellt i rymdsammanhang gäller det att göra saker tillsammans. Den individuella längtan till vildmarken leder inte långt utan samarbete och gemenskap. För en variation på det temat – gå och titta på filmen ”Into the wild” som nu går på biograferna. Eller läs den gripande boken (mer i klippet nedan).

Författare: Dag Kättström

Vetenskapsjournalist