När Barack Obama svär presidenteden nästa vecka har han enorma förväntning på sig och en minst sagt komplex agenda. Det gäller även vilken väg USA ska ta i rymden.
En instabil värld i ekonomisk kris kräver mycket av världens mäktigaste man och förväntningarna är skyhöga, men han är ingen trollkarl, har inte förmåga att göra allt och många lär bli besvikna. När det gäller rymden har Barack Obama i alla fall möjligheter att sätta rejäla fotspår. Om han agerar engagerat.
Nasa har de senaste åren försökt uppfylla avgående presidenten Bushs vision från 2004 om bemannade färder till Månen och Mars. Problemet är att Nasa inte har fått de medel som behövs för att utveckla dessa nya transportsystem i Constellation-programmet med mindre än rejäla neddragningar på andra områden.
Den avgående Nasachefen Michael Griffin har gjort vad han kunnat och driver på organisationen, men stödet från presidenten har varit blodfattigt. Bush orkade inte engagera sig i visionen efter att han lagt den. När rymdfärjorna tas ur trafik om ett drygt år tar det minst fem år tills vi har ett nytt amerikansk system för att transportera människor till rymden.
Vad Obama kan göra är att gjuta nytt liv i det amerikanska rymdprogrammet. Inte minst viktigt är det att han använder sin retoriska förmåga att övertyga det amerikanska folket om att bemannad rymdfart är ett sätt att utvidga den mänskliga erfarenheten.
Han har hotat att skjuta upp Constellationprogrammet, samtidigt som han har lovat mer resurser till Nasa. Rymdsektorn väntar otåligt på klargöranden. Det som läckt ut tyder på att Constellationfarkosterna fortsätter att utvecklas, men att man väntar med allt som har med en månbas att göra. Att ändå sätta upp mål i form av tidpunkter för människor på Månen och Mars är det enda rätta för att få konkreta mål att sträva emot. Annars fortsätter vi hänga löst i tomheten.
Barack Obama har nu också möjlighet att fördjupa internationella samarbeten. Bemannad rymdfart kräver hela världens resurser. USA:s vidare engagemang i ISS är viktigt. USA och Ryssland, Europa, Kina och Indien skulle kunna jobba mer ihop. De kommersiella krafter som finns måste få fria händer och uppmuntras av staterna.
Barack Obamas USA har fortfarande musklerna att leda människan på de första stegen ut ur födelsehemmet. Med visionär ledning som inkluderar alla globala krafter kan de kommande åren bli ett rejält avstamp. Oengagerat ledarskap på den här fronten kan sätta djupare spår i mänsklighetens framtid än misslyckanden på många andra av de områden där det nu ställs krav.
Kampanjfilm om Barack Obamas engagemang i rymden - som väntar på konkret uppföljning.
4 Comments
Dessvärre så har jag inte några större förhoppningar om Obamas ambitioner inom den amerikanska rymdsatsningen. Kolla länken: http://www.thespacereview.com/article/1100/1
Obama har uttalat sig mer positiv vid senare tillfällen, men det är alltid de första kommentarerna som ger den verkliga bilden av vad han anser är viktigt och vad som är mindre prioriterat.
Det som jag tycker är mest beklämmande är att man lägger månbasen i malpåse/skjuter upp den på obestämd framtid. Ska vi för alltid vara “fast” i Low Earth Orbit? Sedan Apollo 17, 1972, så har människan inte varit längre ut än att man stryker strax ovanför jordens atmosfär. Nu hoppas jag tyvärr på att Kina tar i ordentlig och sätter fart på agendan för framtida månsatsningar.
//
Mats
Ryktet säger att Barak Obama har utsett NASAs nästa chef. Den som ersätter Michael Griffin verkar vara Scott Gration.
Scott Gration är en före detta General Major inom det amerikanska flygvapnet.
Gration har ingen utbildning inom space science och ringa erfarenhet från rymdindustrin.
Det man måste fråga sig är under vilka premisser som han är utsedd från Obama som nästa NASA chef? Gration var en aktiv kampanjledare för Obama inför presidentkampenjen och därför är en teori är att detta är en “tack-för-hjälpen-här-får-du-en-chefspost-på-NASA”.
Jag anser att utnämnandet av en General Major utan engagemang i rymdindustrin och utbildning i ämnät kommer att ta NASA tillbaka till tiden före Bush vision om “The Vision for Space Exploration” och därmed kan vi begrava satsningen mot Månen och Mars.
Just nu är NASA i en riktig kris enligt min mening. Vi är fast i Low Earth Orbit sedan 1972 och om man tittar på hur profilerna för NASA har sett ut genom organisationens historia så har det varit en katastrof.
Jag är själv en fan till Michel Griffin som är en NASA chef som vet vad han talar om, med bakgrund och utbildning inom naturämnen och rymdteknik.
Om man tittar på historiken inom NASA så har organisationen och satsningarna varit katastrofer (läs. Low Earth Orbit) mellan Apollotidens chef Thomas O. Paine och fram till Michel Griffin. Vad har då dessa två NASA chefer tillsammans? Jo, de har en teknisk-, och en naturvetenskaplig bakgrund.
Tyvärr då sätter Obama NASA på undantag för att istället satsa pengarna på utbildning av 6-åringar och bekämpande av AIDS.
Obama kan sälla sig till skolan av debattörer som anser att: “Vi-ska-inte-satsa-på-rymden-förrän-vi-har-löst-alla-sjukdommar-och-svält”"
Mats
Tack för initierade kommentarer.
Jag håller med om det oroväckande i att Scott Gration har mycket begränsad erfarenhet och insikt i rymdsektorn. Griffin brann för rymden och ryggade inte för att tala om mänsklighetens kolonisering av den. Han var mycket uppskattad och närvarande på Nasa och jag såg honom flera gånger bland fotfolket i kantinen på Kennedy Space Center när jag var där.
Jag tror man måste brinna för rymdfarten om man ska vara Nasachef och det återstår att se om Scott Gration gör det. Eller om det är det gamla vanliga feodala “tack för stödet här får du bli byråchef på bostadsverket” som gäller även i Obamas administration.
Med tanke på hur mycket han har att göra den gode Barack så är det nog som du säger, att rymdfarten kommer mycket, mycket långt ner på listan. Vi får hoppas att Gration åtminstone inte sabbar för exempelvis den kommersiella sektorn.
Det behövs en ny rymdkapplöpning.
En vacker dag kommer väl en överraskning, på samma sätt som Sputniken blev.
Kan det bli när exvis kineserna börjar att bygga den första månbasen.