Hubblefilmen når inte hela vägen

En av mina favoritastronauter Mike Massimino säger att när han såg IMAX-filmen Hubble 3D, så kändes det som att han var däruppe igen.

Tyvärr så tror jag honom inte riktigt. Den nya filmen Hubble som nu börjar gå på IMAX-biografen Cosmonova i Stockholm är definitivt mäktig, men den tar inte själen till omloppsbana.

Det handlar delvis om att Cosmonova saknar 3D-tekniken (filmen heter därför bara Hubble), men det går att se vad som är tänkt som 3D och det är nog mindre än hälften av filmen. Många sekvenser känns igen från Youtube. Tagna med vanlig kamera. På en jätteduk blir det bara suddigt.

Alltså, den som vill uppleva känslan av att ”vara där” blir besviken på Hubble. Däremot ska du se den för huvudobjektets egna bilder. Hubbles foton av världen omkring oss är fantastiska och när man får åka med under jätteduken sitter plötsligt en intuitiv förståelse för hur Vintergatan kan innehålla 200 miljarder stjärnor. Det är svårt att föreställa sig annars.

Den lite flåshurtiga beskrivningen av missionen vägs också upp av en bra lektion i Universums uppbyggnad såsom Hubble har lärt oss den. Dessutom är uppskjutningsscenerna alltid fantastiska (men skruva upp ljudet Cosmonova!)

”Hubble” är inte bortkastad tid, men det är bara att skriva under på kraven att IMAX ska ge Cosmonova 3D-kapacitet eller hoppas på att någon konkurrent skrämmer upp det uppenbarligen självgoda IMAX.

Författare: Dag Kättström

Vetenskapsjournalist