Recently in Nyheter Category

Solsystemet rusar genom en rymd som inte är helt tom. Mellan solen och grannstjärnorna existerar moln av interstellärt material (från solar och novor) som har en tydlig struktur.

Rymden i dag har tidigare berättat om hur Voyagersonderna nosar på gränsen mellan solsystemet och detta material. Populär Astronomi-bloggen berättar om Ibex-sonden som ska understödja dessa observationer. Den skjuts 2008 upp med hjälp av privatutvecklade Pegasus-systemet. Väl i rymden studerar den på avstånd "det slutgiltiga gränsområdet".

Mänsklighetens yttersta utposter, rymdsonderna Voyager 1 och 2, har uppmätt överraskande resultat i gränslandet mellan vårt solsystem och interstellära universum.

Sonderna är det mest avlägsna som människan tillverkat och befinner sig nära hundra gånger så långt bort från solen som jorden ligger.De sköts upp 1977 och få trodde då att de skulle göra upptäckter i universum 30 år senare. Men nu skickar de data (som tar över 10 timmar att nå jorden) med överraskande uppgifter.

Man har tänkt sig att solen skapar en jämn sfär runt solsystemet med sin strålning. Men när nu Voyager 1 och 2 håller på att passera ut ur sfären så har man upptäckt ojämnheter. Voyager 2 uppmäter samma magnetiska förändringar som Voyager 1 gjorde mycket längre bort från solen.

Slutsatsen är att något som kommer utifrån påverkar solvindens magnetfält så att det buktar in och inte är "jämt". Vad detta är för något återstår att se. Om ungefär tio år räknar de ansvariga för Voyager att sonderna har lämnat gränslandet och inträder i det interstellära universum. Då kan de mäta på fenomen som inte solen längre kan dölja.

Troligen kommer sonderna fortfarande att skicka data om tio år. Radioaktivt plutonium ombord sköter kraftförsörjningen i 15-20 år till. Den trettio år gamla teknologin håller och man kan till och med programmera om den enkla datorn ombord för nya uppgifter.

Lyssna på den ansvarige för hela Voyager-äventyret i en NASA-podcast

En grupp amatörastronomer i USA har upptäckt en planet motsvarande Jupiters storlek som kretsar runt en stjärna på 600 ljusårs avstånd, som liknar vår sol.

Amatörerna konstruerade ett eget teleskop med "vanlig" kommersiellt tillgänglig utrustning 2003, rapporterar space.com. Man ställde upp det på en vulkantopp på Hawaii och scannade universum under två år. Med hjälp av ett datorprogram gick man vidare med en grupp intressanta stjärnor. Runt en av dem, XO-1, fann man den nya planeten: XO-1b.

Det var genom att stjärnans ljus var fjärde dygn blev lite svagare som man kom fram till att en planet av Jupiters storlek kretsar runt den. Omloppstiden tyder dock på att planeten befinner sig extremt mycket närmare sin sol än vår egen Jupiter.

Detta är den första exo-planet som upptäckts av amatörer - till en kostnad betydlig under priset för den professionella utrustning som annars används.

Hubblesite.org rapporterar att Amatörastronomerna nu går vidare. Genom att mäta XO-1b:s rörelser försöker man lista ut om det kan finnas ytterligare planeter runt stjärnan - exempelvis en jordlik planet.

Vid ett SETI-möte i England nyligen som New Scientist berättar om uttryckte flera forskare att vi bör söka spår av främmande civilisationer när vi väl etablerar oss på månen.

Det kan handla om artefakter som medvetet placerats på månen av varelser från andra solsystem för många tidsåldrar sedan, men också om mikroskopiska spår av verksamhet i rymden. Extremt små bevis på att rymdresor har företagits i rymden kan ha bevarats några meter ner i månens sterila yta och dessa kan hittas vid en systematisk genomsökning.

Ett sådant sökande skulle kräva mycket av teknologi och resurser. Just nu är det sökandet efter vatten som gäller på månen. Vår generation får antagligen hålla till godo med månartefakten i 2001: a space odyssey. Inte så illa.

SVT:s Vetenskapsmagasinet 10/5 handlade om SpaceX grundare Elon Musk. En entreprenör som dessutom har stora visioner och ett filantropiskt sinnelag.

Vi fick också följa med till Nasa och deras anläggning där de bygger CEV och testar koncept för månbaser. Christer Fuglesang berättar om läget som han ser det med rymdfärjan och skiftet till CEV. Intressant program. Missade du det finns det här.

Forskare vid amerikanska University of Arizona har producerat en film gjord av bilder som ESA-sonden Huygens tog under landningen på Saturnus måne Titan.

Den 14 januari 2005 sjönk Huygens i sin fallskärm genom Titans atmosfär. Efter 147 minuter långsamt singlande nådde sonden mark i ett område med frusen lera som innehöll bland annat vatten och flytande metan.

Filmen börjar med en bild av hur jorden och månen passerar framför solskivan från Saturnus sett. En mycket ovanlig händelse som också tydligt visar storleks- och avstånds-relationerna mellan jorden, månen och solen. Därefter kopplas Huygens loss från Cassini och börjar sin färd mot Titan.

Läs mer och se filmen på ESA.int

Brittisk-amerikanska rymdturist-projektet Virgin Galactic vill flyga från Kiruna. Bolaget som tros bli först med rymdturism 2008 vill ha flera startplatser runtom i världen. Om fyra år kan de första turisterna lyfta från Sverige.

Luftfartsverket, den svenska rymdbasen Esrange utanför Kiruna och Ishotellet i Jukkasjärvi har bildat ett konsortium för att förverkliga planerna. 2010 eller 2011 tror Esrangechefen Olle Norberg att flygningarna kan komma igång,

- Det tog ett tag för oss att ta in det här, men nu satsar vi på att det faktiskt blir av, säger han till TT.

Virgin Galactic tar turister till rymden med hjälp av SpaceShip2 som byggs av Scaled Composits, företaget som tog den första människan till rymden helt på privat väg.

Kiruna passar för rymdturism, anser Virgin Galctic. Man kan se norrsken under flygningen man kan kombinera den hyperexotiska rymdresan med ishotellet. Dessutom kan Esrange ladda raketmotorerna som tar farkosten den sista biten ut i rymden efter en konventionell start från startbanan på Kiruna flygplats.

Utsikten från rymden ovanför Kiruna

TT-artikeln på SvD

I slutet av förra veckan gick en nyupptäckt stor asteroid upp på NASA:s lista för möjliga katastrofkollissioner med jorden. Det speciella med asteroiden var att den inte upptäckts förut, att den var 800 meter i diameter och därmed skulle åstadkomma stor skada och att det fanns risk för krock redan 2008.

Asteroiden 2006 HZ51 har dock bara en chans på 1.8 miljoner att träffa jorden, så det krävs ordentlig otur. Dessutom har studierna av banan bara börjat och det troliga är att risken minskar med tiden.

Överst på listan ligger fortfarande asteroiden 2004 VD17 som om nästan exakt 96 år, den 4 maj 2102 riskerar att kollidera med jorden, även om det troliga är att även den missar.

Det diskuteras ganska friskt i de vetenskapliga kretsarna om vilka metoder man skulle kunna använda för att avvärja en hotande kollission. Det handlar om att avleda asteroiden i ett tidigt skede med hjälp av rymdfarkoster. En smäll redan 2008 skulle dock kräva andra metoder.

- Vi skulle tvingas ducka och ta smällen, säger Dan Durda på B612-stiftelsen till tidningen New Scientist. Det finns inget annat att göra än att samla mat och evakuera nedslagsplatsen.

NASA:s risklista för asteroidkollissioner

När kometer närmar sig solen på sina extrema banor i solsystemet riskerar de att brytas sönder. Solens strålar tär på den isiga kometkroppen. En sönderbruten komet är nu på väg och i mitten av maj kommer du eventuellt att kunna se kometskärvorna på himmelen.

Kometen 73P/Schwassmann-Wachmann 3 bröts sönder 1995 framför ögonen på fascinerade astronomer. Den orkade inte stå emot solens påverkan. Nu är den på väg tillbaka och skärvorna går i samma bana. De tre delarna från 1995 tycks ha blivit 19 och de kommer att passera mycket nära jorden. Nära är i det här fallet 25 gånger avståndet till månen och någon risk för kollission finns inte.

12 maj kan du eventuellt se den döende kometen på himlen, men det kommer inte att bli något stort skådespel.

Mer om kometen hos NASA

Kinas rymdprogram tuffar på - sakta men säkert. Man meddelar nu tidpunkt för nästa bemannade rymdfärd. Efter lyckade försök med en respektive två personers besättning 2003 och 2005 kommer man i september 2008 (direkt efter OS i Peking) att sända upp tre personer. De ska genomföra en så kallad rymdpromenad i farkosten Shenzhou 7.

Därefter kommer Kina att skicka upp obemannade Shenzhou-farkoster som dockar och skapar en rymdstation som sedan taikonauterna kan besöka.

Det kinesiska månprogrammet Chang'e utvecklar sig också. 2007 lyfter den första kretsaren som sedan ska följas av landare och robotar som återvänder med mångrus. 2017 vill kinserna landsätta människor på månen. Som av en händelse är det även årtalet som NASA har satt för att återvända med amerikaner på månen.

Mer om Kinas rymdprogram

Planeten Mars hade en kort, men varm och fuktig barndom. Sen ödelades allt av vulkaner och syraregn. Den nuvarande, kalla och sterila, fasen har pågått i tre och en halv miljard år. Nya mätdata från den europeiska sonden Mars Express stärker teorierna om planetens tre åldrar.

Genom att kartlägga mineralfördelningen på Mars med hjälp av spektrometern OMEGA på Mars Express kan forskarna peka ut platser som domineras av den första, blöta, erans sammansättning.

- Där skulle man kunna börja söka efter spår av liv, påpekar forskaren Ray Arvidson för New Scientist.

Resultaten från spektrometern har också givit ett internationellt forskarteam möjlighet att i större detalj än tidigare mejsla fram en bild av planetens historia.

Den första åldern utmärks av lerhaltiga mineraler som formas i fuktig miljö. Strax efter att planeten bildats för 4.5 miljarder år sedan skapades dessa bergarter. Det visar att flytande vatten och värme omfamnade den unga planeten Mars, men troligen "bara" i en halv miljard år.

Den andra ålderns mineraler är rika på sulfater och vulkaniskt material. Vulkanutbrott orsakade lavaströmmar och sura regn och under några hundra miljoner år omformades planeten.

När infernot upphörde la sig lugnet och kylan och Mars blev den öde planet vi känner i dag. Under tre och en halv miljarder år har ytan endast påverkats av den tunna atmosfären som till exempel skapar järnoxiden som ger Mars sin röda färg.

Och nu har något nytt precis hänt - farkoster från grannplanetens biosfär lämnar spår på planetytan.

Mer om OMEGA på esa.int

Den amerikanska månutforskaren Lunar Reconnaiscance Orbiter (LRO) kommer att få en kamrat med sig på färden. Lunar CRater Observation and Sensing Satellite (LCROSS) ska ge svar på hur mycket vatten som kan finnas på månens sydpol. Att krascha och få vattnet att kastas upp är konceptet som vann NASA:s tävling.

Det är sedan länge klart att en sond liknande den som nu kretsar runt Mars (MRO) ska skjutas till månen 2008. Nytt är att LRO får sällskap i raketen. NASA utlyste en tävling och erbjöd vinnaren finansiering och plats på transporten. Forskarna vid Ames Research Center vann med sitt billiga, lätta och hårdhänta koncept. LCROSS består av två delar. En del kraschar på månens sydpol. Den andra följer efter, in i den stora plym av material som kastas upp.

På detta sätt kan forskarna få bättre koll på exakt hur mycket vatten trakterna runt månen sydpol egentligen innehåller. Där finns av allt att döma vatten, men oklart i vilka mängder. Den efterföljande farkosten (kallad "herden") mäter även andra typer av material, såsom metall- och syreinnehåll.

Man vill lista ut hur de människor som i framtiden ska bemanna en forskningsstation på månen kan använda material på plats eftersom det kostar ofantliga summor att till exempel transportera vatten från jorden. LRO och LCROSS är början på en rad uppskjutningar som ska kulminera 2017 med människor.

Bilder på LCROSS

Mer om LRO-missionen

Nu börjar bilderna från Mars Reconnaissance Orbiter (MRO) strömma in. Visserligen ligger den nya kretsaren runt Mars inte i sin slutliga låga bana förrän i höst, men teamet bakom de oerhört skarpa HIRISE-kamerorna börjar redan fotografera för glatta livet.

I höst hoppas forskarna att bilderna ska kunna bli 10 gånger så detaljrika. De som nu kommer är ändå oöverträffade i sin upplösning. De täcker stora områden med olika geologiska fenomen, samtidigt som det går att zooma in på enskildheter. HIRISE-teamet producerar också 3D-bilder av datan som strömmar in.

Europeiska Mars Express visade helt nya sidor av planeten när den gick in i omloppsbana för tre år sedan, bland annat tog den de första egentliga bildbevisen på förekomsten av glaciärer. MRO kommer att ta forskarna ännu närmare planeten och avslöja fler hemligheter.

HIRISE-teamets bilder.

Teleskopet Antares har invigts. Det är placerat 2500 meter ner i havet utanför franska Rivieran och väntas avslöja ytterligare några av universums hemligheter.

Ska du till Medelhavet och bada i sommar, så kan du alltid filosofera över det nyinstallerade teleskopet 2,5 kilometer under dig.

Genom att placera en grupp av instrument nere i havsdjupet hoppas forskarna få en tydligare bild av de osynliga partiklar som strömmar genom universum - från solen och från andra galaxer. Vanliga ljuspartiklar når inte ner i havdjupet (där är mörkt). Neutrinopartiklar däremot kan gå rakt igenom jorden utan att märkas. Fast alla gör inte det. En del reagerar när de når jordens kärna. Antares är avskärmad från alla andra partiklar där det ligger i havets stillhet och därför kan instrumentet registrera dess krockar i jordens inre.

Så vad Antares egentligen tittar på är himlen som den ser ut från södra halvan av klotet, Neutrion-bombardemang från galaxer vi inte ser från Europa passerar genom jordens kärna.

Antares kommer också att delta i jakten på den mystiska mörka materien, som antas utgöra en stor del av universums samlade massa.

Mer om Antares

För runt 30 kronor kan du komma till rymden. Det amerikanska företaget Rocketplane håller på att färdigställa sin rymdfarkost och de erbjuder en plats till vinnaren av en tävling som står öppen även för svenskar.

Rocketplane XP ser ut som ett vanligt mindre jetplan, men istället för att nöja sig med 10.000 meter riktar den nosen uppåt och tänder en raketmotor. Därigenom når planet upp till rymden och de fyra personerna i planet erfar tyngdlöshet under ungefär tre minuter. Sommaren 2007 räknar företaget med jungfrufärd. Rocketplane har samarbete med NASA och nyckelpersonerna i företaget var med och byggde upp det japanska rymdprogrammet.

Tävlingen som lanseras i dag heter Space-Shot. Priset är en plats på Rocketplane. Tävlingen går ut på att gissa vädret i Central Park kommande dag, men du måste köpa dig en plats. Är du bättre än en utvald motståndare går du vidare. Vinner du 18 gånger - så har du en plats i rymden.

Tävlingen

Rocketplane.com