OS-invigningen en spinoff från Kinas rymdprogram

I försöken att motivera mer rymdverksamhet försöker entusiaster peka på mer eller mindre fantasifulla spinoffs som vi har nytta av på jorden. Kardborren som utvecklades av Nasa inför månmissionerna är den mest kända.

Ni som såg OS-invigningen kan ju kontemplera över det faktum att man använde erfarenheter från rymdprogrammet för att allt skulle fungera. Enligt det officiella Kina behövdes ett kontrollcenter för att styra alla händelser. Man hade då helt sonika tagit systemet ”Shenzhou 4000” som användes vid raketuppskjutningar. Erfarenheten från att hålla igång komplexa system kom väl till pass. Under OS-invigningen måste 800 delar samverka och inget fick ha ett ”no-go”.

Dessutom rapporterar MSN India att den ”rymdpromenad” som ceremonin avslutades med designades i samarbete med rymdingenjörer, att OS-eldens gigantiska konstruktion testats i raketernas vindtunnlar och att det tusental raketer som steg upp över bergen runt Peking för att ulösa regnväder på betryggande avstånd från arenan sköttes av rymdprogrammet.

Se där. Förutom att vi lär oss mer om jorden och klimatförändringarna tränar rymdverksamheten oss i att samarbeta i stora komplexa arrangemang. Just i Kina behövs kanske inte sådana här påminnelser eftersom nationalismen är en tillräcklig drivkraft för fortsatta rymdsatsningar – och dessutom får man inte gnälla fritt – men det tål att berättas om här hemma.

Om allt går som det ska kommer kineserna antagligen att spricka av stolthet i oktober. Efter ett lyckad OS ska då tre Taikonauter skickas ut igen. Den här gången på rymdpromenad. Några dagar innan invigningen anlände raketen Long March 2F till rymdcentret i Gansuprovinsen.

Författare: Dag Kättström

Vetenskapsjournalist