Otrag – ett europeiskt misslyckande

Historien om Otrag är en spännande berättelse som innehåller alltifrån ”galna” tyska vetenskapsmän i Afrikas djungler till rymdresor och storpolitik och svenska Esrange. Den ger också en ledtråd till varför USA och inte Europa jäser av kommersiella rymdprojekt.


Otrag-anställda framför den privatutvecklade raketen i Zaire 1978

Historien om Otrag är en spännande berättelse som innehåller alltifrån ”galna” tyska vetenskapsmän i Afrikas djungler till rymdresor och storpolitik och svenska Esrange. Den ger också en ledtråd till varför USA och inte Europa jäser av kommersiella rymdprojekt.

Sedan SpaceShip1 bevisade att privata rymdresor var praktiskt möjliga har det börjat bubbla och jäsa bland företag i USA. En mängd firmor och personer har gått från drömmar och visioner till aktiv handling.

Europa ligger efter, men de privata initiativen finns även här. Starchaser i Storbritannien är ett. I Sverige har vi Niklas Järvstråt i Trollhättan – en ingenjör som dragit ihop ett internationellt samarbete för att skapa en självförsörjande bas på månen.

Faktum kvarstår dock att Europa ligger efter och den fascinerande historien om tyska Otrag sätter kontinentens problem i blixtbelysning.


Lutz Kayser

Tyske ingenjören Lutz Kayser, född -39, brann för rymden redan som tonåring och lyckades på 70-talet få ett kontrakt med tyska staten om att utveckla ny raketteknik. Han gjorde stora framsteg och insåg redan då att hans nya teknologi skulle kunna skjuta upp raketer till en bråkdel av de stora spelarnas kostnader.

Lutz Kayser grundade Otrag (Orbital Transport und Raketen AG) och satte igång. Gamla landsmannen Wernher von Braun som pensionerats från NASA stödde Kayser, som började med att skapa en raketbas i Kongo/Zaire för tester. Tekniken byggde på att flera billiga enheter verkade parallellt och testerna var lyckade. Då började problemen. Ryska påtrycknignar ledde till att Kongoleserna stängde Otrags verksamhet i landet.

Dessutom såg fransmännen avundsjukt hur tyskarna byggde raketer för brinnande livet. Men hänvisning till rädsla för tysk förmåga till militära långdistansraketer började Frankrike tillsammans med Sovjet trycka på tyskarna att stoppa Kaysers verksamhet. Amerikanarna såg hur deras raketindustri riskerade allvarlig konkurrens och gjorde inget för att stoppa de fransk-ryska påtryckningarna.

Fransmännen lyckades tvinga Otrag bort från Tyskland. Nu fann Lutz Kayser en fristad i Khadaffis Libyen. Där genomförde han flera lyckade tester. 1981 gjordes 14 testflygningar som nådde som mest 30 kilometer. Testerna visade att konceptet höll och att det dessutom var dramatiskt mycket billigare än dåtidens uppskjutningsteknik.

1983 kom Libyska militären på att raketteknologin kunde vara något för dem. Man konfiskerade helt enkelt hela anläggningen och tvingade bort Otrag. Khadaffi lovade gång på gång att lämna tillbaka raketerna, men så skedde aldrig. Istället försökte Libyerna själva driva programmet vidare, vilket inte lyckades alls och efter tio år gav man upp.

Sverige och Kiruna blev Lutz Kaysers reträtt. 1983 försökte han skjuta upp en av sina raketer från Esrange, men uppskjutningen misslyckas och sen var pengarna slut.

Lutz Kayser gjorde av med 200 miljoner dollar på Otrag. Kanske skulle han ha satsat på Kiruna redan från början. Kanske gjorde han många egna misstag, men framför allt var de politiska förutsättningarna katastrofala. Frankrikes regering ville bygga Ariane och stoppade alla andra alternativ. Med ett annorlunda europeiskt samarbete kanske historien hade tagit en annan vändning.

Kayser har nu fört över konceptet till USA där han bor och arbetar på samma sätt som de andra små företag inom området. Han sägs försöka hitta samarbeten för att delta i NASA:s COTS-program med sin firma von Braun Debus Kayser Rocket Science LLC.

Mer om Kayser
Och om Otrag-projektet

Författare: Dag Kättström

Vetenskapsjournalist