Europeiska kretsaren Mars Express upptäckte metangas på Mars i början av 2000-talet och studier från jorden har bekräftat förekomsten av gasen och dessutom pekat ut ett specifikt område varifrån den kommer.
Vad är det med det då? Ja, på jorden finns det två processer som bildar metan – vulkanisk och biologisk aktivitet. Mars anses vara en vulkaniskt död planet och i så fall så…
Men inget är säkert, mer än att vi bör gå till botten med mysteriet. Och det är precis vad Nasa och Esa har bestämt sig för att göra. Nyligen valdes de instrument ut som ska mäta upp och försöka avgöra källan till metanet på Mars.
Instrumenten ska flyga på nya Mars Trace Gas Mission 2016 – en gemensam satsning som realiserades när både Nasa och Esa insåg att man kan göra mer tillsammans. Grunden är för Europas del är att man inte hittade resurser till ExoMars-rovern utan nu skickar den med amerikansk hjälp. Då bidrar man också till den planerade amerikanska kretsaren 2016.
Förhoppningsvis kan ExoMars landa 2018 på ett specifikt, utpekat och intressant metanrikt område och leta efter liv. Så får vi komma efter med spadarna.
Två extra rymdpromenader är planerade framemot helgen för besättningen på ISS ska lösa problemen med kylsystemet. Vi får hoppas att back-up:en funkar tills dess.
Efter en välbehövlig bloggpaus fann jag mig plötsligt inkastad i tv4:s morgonsoffa. Kul att fyran vågar göra ett ”space”-tema en morgon och kul var det att vara med. Nedan ser du andra delen av mitt och Clas Svahns framträdande.
Den första delen verkar ha försvunnit i hanteringen, men handlade om vad det är med rymden som fascinerar och jag pratade om att intresset verkar ligga latent hos de flesta.
Blogginspirationen går upp och ned, men såna här saker fyller definitivt på förråden. Nu kör vi igång en ny bloggsäsong!
Roligt. Och utan att egentligen veta så mycket om medaljens dignitet så verkar inte vara något som delas ut till kreti och pleti (om man kan säga så om astronauter). Christer var synnerligen aktiv i alla delar av sitt yrke och var högt skattad av personalen som höll i olika träningsplass. Det är klart att han ska ha medalj!
Intressant utgåva denna vecka. Gillar huvudartikelns inställning till bemannad rymdfart: It’s not about landing on this rock or that one. It’s about creating a path and, more specifically, it’s about leaving.
Signaturen PerW tipsar om månhuset inte blir den första svenska konsten på månen. En otrolig historia som kanske inte är slut ännu. Vem var den mystiske John F!?
Tiden är ur led (eller ev endast en manifestering av ett underliggande informationslager av oerhörd typ). Detta inlägg skulle publiceras i morgon, men tjuvstartade. Håll till godo och trevlig helg!
Nya bilder från månen visar vad som kan vara gravplatsen för svenskbyggda SMART-1. Den tvättmaskinstora testsonden som kraschade på månen för några år sedan.
UNDERBART! Här har jag gnällt över den tama bevakningen av Prismauppskjutningen och så kommer ett fantastiskt ryskt tv-inslag och en strålande rapport från Prismamedarbetare på deras blogg. Man måste älska ryssarnas inställning. Solen, stäppen, inställningen, allvaret. Som Freeman Dyson säger: "Russians don't go to space for science, they go because it is human destiny". Ska vi någonsin förstå "ryssen" är det här definitivt en pusselbit, men för att återknyta till diskussionen de senaste dagarna - vi lär fortfarande inte få se något av detta i svenska mainstream-medier.
Uppskjutningar av 80 satelliter till ett värde av flera miljarder kronor går till SpaceX. Ny order visar att saker händer snabbt. Kul också att tillverkningen av satelliterna hamnar i Europa.
Nu funkade inte min rutin för att samla länkar under dagen och sedan publicera dem. Något har gått snett och det gör det med viss regelbundenhet. Jag borde således lära mig av Rymdbolaget hur man testar och testar igen och avvisar felkällor, men det tänker jag inte göra för felsökning kostar för mycket tid och jag har inte den budgeten.
Tur att det räckte för Rymdbolaget och Dneprgänget för de har ju lyckats med Prismauppsändningen och här är den gamla kommentaren om detta:
Perfekt uppsändning av Prismasatelliterna
Grattis! Hoppas det festades ordentligt på Hard Rock Café i Stockholm och att även de ansvariga på mission control i Solna fick lite champagne. Det är dock anmärkningsvärt tyst i svenska mainstream-medier om den här speciella händelsen. Inget på sajterna (förutom sr), inte ens en notis i tidningen dagen efter! Något har gått snett här. Att inget bildmaterial från Ryssland funnits tillgängligt är kanske ett problem ur den synpunkten.
En annan länk handlade om Keplerteleskopet som sköljer 750 nya exoplaneter över oss. Kosmos tycks kunna vara oändligt spännande:
De flesta stora medier har ingenting om detta (undantag: svt). Lite märkligt att de sover så djupt. Händelsen borde ändå generera en del nyhetsnerv till deras sajter.
Desto mer exklusivt för den intresserade klubben då.
Något om Dnepr-raketen som denna jättesatsning nu är helt beroende av: Det är egentligen en SS18-missil som gjorde för att bära kärnvapen runt jorden. Nu kör man till omloppsbana istället från samma bunker. Det börjar med att ekipaget skjuts av en krutladdning 30 meter upp i luften. Där först tänds motorerna och de första två stegen funkar precis som på kalla krigets dagar. Det sista steget är omgjort för att kunna placera lasten i den omloppsbana som man vill ha den. Prismasatelliterna kommer att kretsa runt jorden på runt 700 kilometers höjd om jag inte minns fel och de rör sig i en bana runt polerna.
Det verkar som om rymdsonden Hayabusa klarade det!
Den levererade på söndageftermiddagen svensk tid en kapsel som landade i Australiens ödemark. Kapseln innehåller förhoppningsvis damm från en asteroid och var skyddad. Hayabusa brann upp vid mötet med atmosfären. Nedanstående fantastiska video filmades från ett Nasa-plan:
Lämpligt slut för en sann rymdhjälte. Hayabusa har varit på väg i sju år och tillryggalagt enorma sträckor i solsystemet (Spaceflight Now, DN.) Kapseln kommer nu att föras till Japan för att öppnas. Inom några veckor vet vi om den verkligen innehöll något damm från asteroiden.
Om inte så har man säket lärt sig mycket av missionen. Till exempel att man ska sikta högt och inte ge upp.
Sista bilden från Hayabusa medan den snabbt närmade sig jorden:
Hjälten från yttre rymden, den skadskjutna sonden Hayabusa kommer hem. Klockan 16.00 svensk tid ska kapseln som kanske innehåller asteroidgrus återinträda över Australien. Här finns länkarna du behöver för att följa dramatiken.
Funderat på en tatuering? Vetenskapen har den evighet i sig som en tatuering behöver. Bland exemplen finns en Voyagersond och, något märkligt, namnen på amerikanska astronauter som avlidit i tjänsten.
Phil Plait diskuterar kring nya "Symphony of Science", som handlar om Mars. Han kan ha rätt i att Marsfanatiker som Robert Zubrin är naiva, men jag frågar mig samtidigt var Phil Plaits realistiska passivitet ska leda. Om man tycker att rymdfart får för lite pengar jämfört med militär och fotbolls-VM, så måste man nog höja rösten lite.
Många vill följa hur det går med den experimentella japanska solsegelfarkosten Ikaros. En japansk blogg är huvudkällan till information och tack Goo... Gud... för Google Translate.
På tisdag 15/6 klockan 16.42 dundrar en gammal rysk missilmodell iväg mot rymden med de två svenska Prismasatelliterna. Mycket står på spel i Sveriges största rymdprojekt på många år.
350 miljoner kronor har projektet kostat och biljetten till rymden går på 50 miljoner. Allt hänger på att Dnepr-raket lyfter som den ska från den stängda militära staden Yasny. Sedan gäller det att satelliterna fungerar. Projektledaren Staffan Persson kan bara hoppas.
– Vi har kollat allt så mycket att vi kan. Satelliterna ska fungera. Det jag är mest nervös efter uppskjutningen är att separationen fungerar i början av augusti.
Det som ska separeras är delarna av projektet – Den större ”mamman” som kallas Mango och den dansande lilla Tango. I rymden ska de demonstrera formationsflygning. De håller koll på varandra automatiskt och från Rymdbolagets lokaler i Solna kan man beordra dem att möta upp eller avlägsna sig från varandra.
Sverige har gjort något annorlunda när man bestämde sig för att satsa på att testa tekniker i rymden istället för att försöka göra ett vetenskapligt mätprojekt. Förhoppningen är nu att allt det man testar ska generera beställningar till svensk industri.
Rymdbolaget vill visa upp sin formationsflygningsteknik. Tanken är att man i förlängningen med hjälp av den kan tanka satelliter, automatiskt docka med exempelvis rymdstationen eller skapa virtuella antenner av många små istället för en jättesatellit.
Svenska bolaget Ecaps testar ett miljövänligt bränsle som kan slå igenom stort i branschen som i dag kämpar med det livsfarliga Hydrazinet. Fler bolag och tekniker som deltar i projektet kan du läsa om på prismasatellites.se.
Mission Control i Solna. Välbekant ursvensk kontorsmiljö.
På tisdag kommer du förhoppningsvis att kunna följa uppsändningen på rymdkanalen.se. Håll tummarna för gänget i kontrollrummet i Solna som ska vänta på första signalen från satelliten som kommer efter 73 minuter.
73 minuter var för övrigt ungefär vad det tog mig att producera detta referat med foto och video och direkt-twittra från själva presskonferensen – inklusive lunch! Kvaliteten kan bli bättre som vanligt, men vad säger du? Möjligheterna som de nya medierna nu ger är väldigt spännande.
Kanske Falcon 9 är räddningen för Galileo. Om allt går som det ska kommer transporter att erbjudas på en global marknad om några år. Och det till mycket lägre kostnader än "normala" uppskjutningar. Hur låga återstår att se. (Oj, glömde visst att Europa säkert under alla omständigheter tvingas skjuta med dyra, franska Ariane.)
DN.se har hela helgen lyft fram asteroidkrocken med Jupiter, något som popast.nu bloggade om redan tidigare i veckan och dessutom visade videon. Ytterligare ett exempel på hur medievärlden vänds upp och ner.
Även om DN segar med Jupitersmällen visar de på annan plats på dn.se att något ändå händer. Vetenskapsjournalisten Karin Bojs har en trevlig text från Onsala Rymdobservatorium i sin vetenskapsblogg. Den hade aldrig passat i tidningen med sin kåserande ton. Nästa steg för DN borde kanske bli att gifta ihop bloggande, nyhetsförmedling och socialt deltagande i högre grad. Snabbare och djupare är nog enda sättet för överlevnad.
Reaktioner från politiska motståndare till kommersiell rymdfart i USA. Man frestas att dra till med vårt uppsaliensiska "Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större".
Som Popast-Robert skriver så vet ingen som är utlämnad till svenska "gamla" medier någonting om vad som hänt. Som tur är finns det alternativ på svenska.
Om några hundra år kommer dagens uppskjutning av Falcon9 kanske att finnas med i historieböckerna. Det är signifikant på längre sikt att en kommersiellt utvecklad rymdfarkost som kan ta människor till rymden är framtagen – och tycks fungera.
Mediebevakningen i Europa är skral hittills, men amerikanska CNN bevakade händelsen och redan i tredje stycket lyckades journalisten sammanfatta vad det handlar om:
”Paid for by the money and dreams of a millionaire, the rocket serves as a symbol of the future and could carry astronauts and cargo to the international space station.”
Det är ju det som gör hela saken så intressant. En visionär entreprenör som ger sig fan på att betyda något för mänsklighetens framtid och som lyckas pusha sin dröm ända till omloppsbana. Dagens uppskjutning är en symbol för att det går att komma framåt även med de ”omöjligt” höga kostnaderna för att skjuta något till rymden.
SpaceX nådde omloppsbana på första försöket med sin jämförelsevis billiga raket. Vi pratar alltså om en farkost i klass med rymdfärjan och som förhoppningsvis kommer att kunna ta människor till rymden inom tre år.
Ha ha, läs om det faktum att det bara är män ombord. "Grundläggande instinkter är inte avskaffade ännu", citeras forskaren. Det där 'ännu' låter lite läskigt. Minst sagt.
En av produkterna i spinnet kring filmen Avatar är en bok som beskriver månen Pandora och den teknologi som tog människan dit. Man försöker vara trovärdiga och det är kul, men det hade varit ännu roligare om man inte utgår från grundkursen i jordisk antropologi. Fantastiska fantasier behövs för att vi ska förstå mer om vår plats i Universum.
Snask-länk rakt ner i hjärtat av privatlivet. Men om Elon Musk lyckas med Falcon 9 i helgen så kommer han antagligen allt mer synas i skvallerpressen ändå. Och ju mer människa som syns bakom stålet och fotogenet desto mer intresse för rymdfart. Men okej, det snaskar (fast gör en sökning på Talulah Riley också...)
Efter över 40 år och med antagligen kort tid kvar att leva ligger de två första männen på månen på offentlig kollissionskurs.
De stod aldrig speciellt nära varandra. I själva verket pekar många på att dessa två människor hade ganska svårt för varandra, insnärjda i en svår konkurrenssituation. Men instängda i den lilla kapseln, 1000 gånger längre bort än rymdstationen, unikt utsatta och samtidigt unikt symboltyngda, lyckades de hålla ihop och hålla masken.
Därefter har Armstrong för det mesta legat lågt medan Aldrin blivit allt aktivare med åren och bland annat lobbat hårt för Obamas planer för USA i rymden. Nu kliver doldisen Neil Armstrong ovanligt nog in på scenen och kritiserar idén att inte satsa på att etablera mänsklig närvaro på månen.
Armstrong är irriterad på de nya planerna. Om det också är en irritation på Aldrin måste förbli osagt eftersom dessa militärt drillade mänsklighetens förtrupper i rymden knappt har möjlighet att sänka sig till skitsnack.
I senaste ”This week in space” (se avsnittet till höger) kommenterar SpaceX vd Elon Musk frimodigt historien med att peka på att Aldrin har rätt för att han är utbildad rymdfysiker medan Armstrong ”bara” är pilot.
Det säger också något om de två. Hur var det egentligen mellan dem i den där kapseln? Under alla timmar de tillbringade instängda i måndammets krutrökslukt, på en så extrem plats? Det får bli ett uppslag för en pjäsförfattare.
Olika men i samma båt. Neil Armstrong och Buzz Aldrin övar inför månlandningen.
Det fina är att de höll ihop och kontrollerade sin irritation och det gör man på rymdstationen också. Det är själva grunden för bemannad rymdfart och något att bli inspirerad av på det lite större rymdskeppet jorden.
Är det någon som har tänkt på att seriekrockar kan bli riktigt illa i rymden? Nu har någon tänkt, och det låter läskigt mycket möjligt med svåröverblickbara följder.
SvD tar ett grepp om det nya jätteteleskopet ELT och Popast-Robert försöker i artikeln sätta in kostnaderna på 10 miljarder(!) i perspektiv. ELT borde klassas som underverk, om man nu ska prata det språket.
Det här är en bra grej som ESA gör, en underbar chans för studenter att prova på tyngdlöshet - och utveckla sin teori då förstås. Hmm. Vore jag student hade det varit läge att brainstorma. Kanske går det att komma med under förevändning av en djuppsykologisk självstudie som behandlar upplevd verklighet under förlust av grundläggande betingelser såsom tyngd.
