Recently in Jorden Category

Forskarna är ett uthålligt släkte. Som en liten specialstyrka arbetsmyror benar de upp verkligheten åt oss vanliga drönare. Deras prestationer borde få samma bevakning som idrottarnas.

För 20 år sedan varnade de för växthuseffekten. Först i dag har det slagit sig in i det allmänna medvetandet, någonstans mellan Bingolotto och nästa charter.

Samtidigt går forskningen vidare. I Centauri Dreams läser jag att de nu talar om en ny geologisk tidsålder: Antropocen, som beskriver en tid där jorden radikalt förändrats - nutiden alltså. Samtidigt refererar Universe Today forskningen som pågår på mikrober och hur dessa kanske kan stoppa en skenande växthuseffekt.

Helt säkert är det forskarna som står emellan oss och den smärtsamt påtagliga lösningen av Fermis paradox som våra barn annars tvingas uppleva (personligen och utan att vara forskare tror jag att lösningen på Fermis paradox är att det är extremt svårt för civilisationer att ta sig ur sin biologiska vagga innan de har förstört vaggan).

Därför är det forskarna och inga andra som borde vara våra hjältar. Så förlåt Charlotte Kalla, Sanna Kallur och Therese Alshammar, men Marsforskaren Ella Carlsson borde få mer ovationer än vad ni får. Populär Astronomi skriver mer om hennes doktorsavhandling och det faktum att hon nu går vidare och som läkare ska hjälpa människan att anpassa sig till ett liv i rymden.

Apropå frontlinjer och Fermis paradox. Tänk om det är så att vi lever i en Matrix-liknande simulation där reglerna för Fermis paradox är satta ur spel? För att uppnå helgens "sense of wonder" - kolla på ett avsnitt av välgjorda BBC-dokumentären "What we still don't know" (fem delar):

Sveriges Radios "Vetandets värld" hade ett hörvärt program i dag. Tre forskare hade helt olika svar på hur klimathotet skulle motas. Det mest intressanta levererade doktoranden och statsvetaren Rasmus Karlsson vars svar var att vi måste satsa mer på rymden.

Kände professorn Christian Azar laborerade bland annat med skattesatser på koldioxidutsläpp, Eva Friman på Cemus i Uppsala förordade en "förändrad konsumtionskultur" och "förbud mot internationell handel". I teorin låter det rimligt, i praktiken läskigt.

Rasmus Karlsson stack ut hakan och förordade radikal teknisk utveckling. Som exempel tog han att jorden inte räcker till för nuvarande ekonomisk expansion och att vi då måste utnyttja resurserna och möjligheterna i rymden. Dels för att skaffa energi och råvarar dels för att göra oss av med farligt avfall. För att vi ska komma dit krävs det radikala satsningar på teknisk utveckling och då räcker det inte med marknadskrafter, menade han. Regeringar måste storsatsa om vi ska komma längre än till bättre 3G-telefoner.

Mer om programmet

Lyssna på programmet

Den amerikanska militären har presenterat en utredning där de förordar en storsatsning på solceller i rymden. De vill ha el till trupperna i fält och kan därmed bana väg för en ny, ren och säker energikälla för alla.

Tanken med solceller i rymden är att skjuta upp paneler vars genererade elektricitet skickas ner till jorden i form av mikrovågor som tas om hand via en antenn. Fördelen med solceller i rymden är att det aldrig blir natt och aldrig molnigt. Den el som genereras är kontinuerlig och det behövs inga batterier för mellanlagring.

Solenergi som skördas i rymden är en våt dröm för många och rymdentusiasterna gillar att peka på möjligheten, men kostnaderna har avskräckt i alla år. Nu ser det helt plötsligt ut som att det skulle vara möjligt. Pentagon vill satsa en miljard dollar om året för att inom tio år ha en testanläggning igång. Pentagon pekar på att en sådan energikälla skulle minska spänningarna i världen. Man tillstår också att det skulle vara till stor hjälp i exempelvis Irak. Kostnaderna för att transportera bränsle till elgeneratorerna ute på slagfältet är extremt höga - både i dollar och människoliv. Att kunna ladda ner energi från himlen är förstås ett utomordentligt militärt alternativ.

Liksom Sputnik nådde rymden med hjälp av en militär missil kan en ny revolution i rymden visa sig ha militär bakgrund. Mänsklighetens dubbla ansikten får ytterligare en illustration. Destruktivitet och strävan framåt är två sidor av samma mynt och istället för att moralisera bör man omfamna allt som tar oss framåt. Jag skrev tidigare om att Nazi-tysklands V2 redan 1942 sköts till gränsen mot rymden och 1944 nådde rymden och föll tillbaka. Sedan öste man V2 mot människor i exempelvis London och hade ihjäl tusentals. R-7 som bar Sputnik var framtagen som en interkontinental robot som skulle kunna bära kärnvapen till USA. Sputnik var en bonus som blev alla satelliters moder, även militära. Vad dessa militära satelliter gjorde var att kartlägga fiendeland. Informationen om vad fienden hade och inte hade blev med ens mycket mer tillförlitlig. Rykten och farhågor kollades upp på ett helt annat sätt.

Rymdåldern kan ha förhindrat kriget vars förberedelser den red på, liksom rymdverksamheten i dag kanske lyckas förhindra miljöförstöring och klimatkaos genom den information man ger om tillståndet på jorden. Och om vi nu mer aktivt lyckas börja skörda solens energi tar vi ett steg närmare saker som Dysonsfärer och en civilisation av typen 2 i Kardashevs skumma skala.

Luke Skywalkers lasersvärd, eller rättare sagt den leksak som utgjorde rekvisitan, kommer att följa med rymdfärjan STS-120 med planerad start i oktober.

Liksom Fuglesang fick ta med sig ett gäng symboliska prylar i sin packning så har Nasa gått med på att ta med det berömda lasersvärdet från storfilmen Stjärnornas krig. Säkerligen räknar man med att få goodwill.

Personligen har jag aldrig riktigt förstått varför fantasyprodukten Stjärnornas Krig har fått en sådan status som rymdfilm, när det finns epos som Star Trek och Battlestar Galactica, vars teman åtminstone snuddar vid människans plats i rymden istället för att vältra sig i Chewbaccor och Jabba the Huts (min åsikt, det finns andra, jag vet).

Absolut, låt svärdet flyga, men glöm inte att Star Trek gjorde det möjligt :-)

Klippet kommer från Discovery-dokumentären "How William Shatner changed the world".

CryoSat skulle undersöka det viktiga sambandet mellan polarisarnas nedsmältning och vattennivån i haven. När uppskjutningen misslyckades blev många förtvivlade. Nu är det dock klubbat - det blir en CryoSat 2.

CryoSat skulle utföra mycket angelägen forskning. Polarisarnas smältning är dramatisk, men följderna är svårbedömda och svårmätta. ESA:s forskningssatellit skulle ge värdefull ny kunskap, men den ryska Rockot-raketen som bygger på den gamla kärnvapenbäraren SS-19, lyckades inte frigöra sig från jordens dragningskraft och CryoSat kraschade i de ismassor den skulle studera.

CryoSat 2 kommer att skjutas upp om tre år - i mars 2009.

Läs mer om CryoSat och haveriet

En 100 kilometer lång lina skulle kunna bli en hiss till rymden. Behovet av dyra raketer skulle minska drastiskt, vilket många hoppas på. Vissa tänker förverkliga rymdhissen inom 12 år.

När den europeiska miljardsatsningen CryoSat skulle skjutas upp i helgen gick något fel. Satelliten föll ned i havet och viktig miljöforskning gick om intet. Men nu kan CryoSat 2 komma att ersätta förlusten.