Recently in Mars Category

Nasa har utvecklat en programvara som ska hjälpa astronauter i själanöd. Vid anfall av ångest kan de koppla på datorn och låta en virtuell terapiomgång ta dem tillbaka till en fungerande sinnesstämning.

En av de stora utmaningarna med rymdfart är att anpassa även det mänskliga psyket till ett liv i rymden. Fysiken går att lösa med trycksatta utrymmen, syrsatt luft och andra livsuppehållande åtgärder. Psyket är svårt. Resorna till månen på några dagar ska jämföras med årslånga Marsmissioner.

När månfarana vittnar om hur häftigt det vara att befinna sig mittemellan jorden och månen, i en svart rymd där de upplevde att tiden försvann, då kan man tänka sig att ett halvår i samma miljö möjligen kan bli påfrestande. Lägg till det trånga utrymmen och medresenärer som inte skulle ha befunnit sig där om de inte var mycket prestationsinriktade.

Eftersom en terapeut inte kan följa med och direktkontakt visserligen är möjlig men inte alldeles okomplicerad, blir självhjälpsinsatser viktiga. Det är där dataprogrammet kommer in. Läs mer om det på NewScientist och Technovelgy. Jag har själv jobbat med så kallad e-learning och det finns en stor potential i sådana här program.

Förhoppningsvis kan psykologisk hjälp till rymdfarare spilla över på hjälpprogram till ensamma och psykologiskt utsatta människor på jorden. Det är ju redan så att antalet terapeuter inte räcker till. Även om levande samtalspartner säkerligen är mycket bättre kan en automatisk coachning säkerligen sätta igång vettiga processer. Ett exempel på de är den första "automatiska" psykologen "Eliza" som konstruerades redan 1966. Ta en egen terapisession med ELIZA här.

Ingen vet exakt hur psykiskt påfrestande långa perioder i rymden är, men man samlar på sig erfarenheter från rymdstationen och från simulationer på jorden. Mars500 är ett samarbete mellan Ryssland och ESA som börjar redan i oktober. Sex personer ska låsas in i några moduler under 500 dagar och studeras i detalj. Frågan är om det är meningsfullt. För vad man inte kan simulera är kraften som kommer av att på riktigt vara på väg till en annan planet.

Marsfarkosten Phoenix har för första gången "smakat" Mars-vatten. När man värmde upp ett prov som Phoenix skrapat från Marsytan smälte iskorn och vatten frigjordes.

Förra månaden konstaterade forskarna att "jorden" på Mars nordpol är fullt möjlig att odla jordiska växter i. Marsrobotarna Opportunity och Spirit på planetens ekvator har tidigare har mätt upp sura, salta ytor som inte skulle gå att odla något på, men där Phoenix står är marken utmärkt för odling av exempelvis sparris eller tulpaner.

Vi har alltså jorden och vi har vattnet. Vi behöver ta med oss näring, kväve och skapa en atmosfär och skydda plantorna från strålning, något som borde vara fullt möjligt. Vad skulle du odla? Själv skulle jag satsa på sparris, de vita sorten, som är god att koka. Att grilla de gröna i en känslig atmosfär under plastkupoler är nog inte att rekommendera initialt i alla fall. Skulle man sedan kunna få fart på några tyska vinstockar och framställa en egen riesling därtill, så skulle vistelsen på den karga planeten omedelbart bli riktigt njutbar.

Phoenix har nu smakat på vatten, men det var å andra sidan ingen överraskning att det fanns där. Det mest spännande är nu om Phoenix kan hitta organiska molekyler, dvs kolföreningar. Det är förutsättningen för liv. Hittills har man inte hittat något. Nu gräver man djupare och det finns tid fram till hösten att leta. Sedan börjar den marsianska vintern och snart kommer Phoenix att vara begravd under is.

De stora gamla segelflottornas tid kan komma tillbaka - i rymden. I så fall tas det första historiska steget om några veckor när experiment Nanosail-D vecklar ut mänsklighetens första solsegel för framdrivning i rymden.

Om framtiden exempelvis skulle innehålla en ekonomisk bärkraftig verksamhet på Mars kommer det antagligen att krävas massiva transporter. Likt Ostindiefararen som på 1700-talet korsade världshaven, kan de enorma avstånden komma att övervinnas med hjälp av samma miljövänliga teknik. Då var det vind i seglen. I framtiden kan det bli solljus i seglen. För när fotoner reflekteras mot en yta utövar de faktiskt ett tryck. Det är extremt litet, men i rymdens vacuum och över tid så blir det till slut stora krafter. Solens strålar sinar aldrig och bränslet finns överallt. Man kan till och med gå upp i vind och segla mot solvinden.

En resa till Mars skulle gå betydligt snabbare med ett bra solsegel än med klassisk raketframdrivning. I början halkar solseglet långt långt efter, men på stora distanser har raketmotorerna ingen chans.

När de första stapplande testerna nu görs är det Nasa:s lilla Nanosail-D som kommer att färdas med Falcon 1-raketen från SpaceX senare i sommar. För några år sedan gjorde frivilligorganisationen Planetary Society gjort ett försök med Cosmos 1 som misslyckades eftersom den ryska bärraketen havererade. Nu blir det spännande. Förutom att det är viktigt att SpaceX lyckas skjuta upp sin privat bekostade raket till omloppsbana kan solseglet från Nasa kanske bli början på något stort.

Nedanstående avsnitt av BBC-serien Space med Sam Neill från 2000 handlar om hur vi kan komma att färdas i rymden och solsegel är ett av alternativen som beskrivs.

Phoenix kan ha fått vattenis redan i den första skopan Marsjord man grävt upp. De vita strecken ser misstänkta ut.

Nu väntar analysen i laboratorieugnen ombord.

MRO-kretsaren runt Mars är ett så skarpt öga för oss att det börjar likna ett skifte i utforskandet av grannplaneten.

Titta på bilderna här nere! Medan kontrollrummet höll tummarna i blindo lyckades MRO ta bilder av systerfarkostens nedstigning i den marsianska atmosfären med fallskärmen utfälld. Efter den lyckade automatiska landningen tar MRO bilder av Phoenix med utfällda solpaneler. 300 meter därifrån ligger fallskärm och skalet till själva landaren.

Phoenix landar. Bilden är tagen av Nasas Mars Reconnaissance Orbiter.

Phoneix har landat. Värmeskölden är synlig motsvarande 300 meter från Phoenix. Bilden är tagen av Nasas MRO.

Under tisdagen sändes ett kommando till robotarmen på Phoenix som har en grävskopa och tänker gräva upp Marsytan, men det nådde inte fram och man kommer att försöka under onsdagen igen. Det vore ju himla synd om robotarmen inte skulle fungera nu när allt annat har gått så bra. Den kan ju ha fastnat. Tyvärr finns ingen där som kan ta bort gruskornen. Just därför behövs människor på Mars och när de väl kommer finns en DVD-skiva på farkostens skrov med en uppmaning: "Attention Astronauts: Take This with You".

Skivan är fylld med visioner av Mars från en mängd kulturer, författare och vetenskapsmän. Dessutom finns 250.000 namn från rymdentusiaster världen över inskrivna. Bilden är tagen av Phoenix.

Det gick!
Phoenix har landat på Mars!
Vilken härlig pärs att följa dramat direkt. Telemetrin strömmade in från den ena mer avancerade manövern efter den andra.
Vi lär oss sakta behärska resor till grannplaneten och det har Phoenix resa redan bidragit med.
Nu står den där på slättlandet vid nordpolen på Mars och kommer så småningom att lära oss mer om vilka möjligheter det finns för liv att uppstå på andra platser än på jorden.

Via Assi får jag reda på att Utbildningsradion har börjat sända nyproducerade dokumentären Mars Rising (Resan till Mars). Bloggen har tidigare skrivit om denna Mars-satsningen och då mest om dramat Race to Mars som enligt Imdb:s användare var betydligt sämre än denna dokumentär.

I veckan träffades 45 Nasa-forskare och astronauter i Kalifornien för att lyfta fram planerna på att resa till Mars. Gruppen anser att Mars håller på att drunkna i NASA:s satsning på att återvända till månen.

Positivt nog är de inte låsta i tyckande positioner. Det var inte ett sånt möte. Flera uttryckte tvärtom att de tar intryck av Nasa-chefen Griffins förklaringar till varför månen är en bra destination att träna på.

Icke desto mindre anser många i rymdsamfundet att Mars som destination för människor håller på att försvinna i fjärran i en dimma av tekniska och budgetmässigar restriktioner. En väg framåt är att starta ett samarbete med Kina.

"Vi har sett värdet av samarbete på den internationella rymdstationen. Personligen tycker jag att det vore toppen om Kina kunde engageras i de här diskussionerna", sa Nasa-forskaren Scott Hubbard till New Scientist.

Visst har han rätt. Samarbete måste vara bättre än kapplöpning. Frågan är vems kille eller tjej som ska ta första steget på Mars. Kanske kan de enas om ett mellanting. En svensk?

Forskarna är ett uthålligt släkte. Som en liten specialstyrka arbetsmyror benar de upp verkligheten åt oss vanliga drönare. Deras prestationer borde få samma bevakning som idrottarnas.

För 20 år sedan varnade de för växthuseffekten. Först i dag har det slagit sig in i det allmänna medvetandet, någonstans mellan Bingolotto och nästa charter.

Samtidigt går forskningen vidare. I Centauri Dreams läser jag att de nu talar om en ny geologisk tidsålder: Antropocen, som beskriver en tid där jorden radikalt förändrats - nutiden alltså. Samtidigt refererar Universe Today forskningen som pågår på mikrober och hur dessa kanske kan stoppa en skenande växthuseffekt.

Helt säkert är det forskarna som står emellan oss och den smärtsamt påtagliga lösningen av Fermis paradox som våra barn annars tvingas uppleva (personligen och utan att vara forskare tror jag att lösningen på Fermis paradox är att det är extremt svårt för civilisationer att ta sig ur sin biologiska vagga innan de har förstört vaggan).

Därför är det forskarna och inga andra som borde vara våra hjältar. Så förlåt Charlotte Kalla, Sanna Kallur och Therese Alshammar, men Marsforskaren Ella Carlsson borde få mer ovationer än vad ni får. Populär Astronomi skriver mer om hennes doktorsavhandling och det faktum att hon nu går vidare och som läkare ska hjälpa människan att anpassa sig till ett liv i rymden.

Apropå frontlinjer och Fermis paradox. Tänk om det är så att vi lever i en Matrix-liknande simulation där reglerna för Fermis paradox är satta ur spel? För att uppnå helgens "sense of wonder" - kolla på ett avsnitt av välgjorda BBC-dokumentären "What we still don't know" (fem delar):

Rymdentreprenören Elon Musk tar stora steg med sitt SpaceX. Det privata lågkostnadsalternativet för transport av människor till bland annat ISS håller på att ta form och Musk jämför sin verksamhet med livets övergång från hav till land.

Han har blivit utsedd till årets entreprenör i USA och det är inte svårt att förstå varför. Inte nog med att han drar igång en raketfirma (SpaceX) som mot alla odds ska sänka kostnaderna för rymdfart. Vid sidan av det är han dessutom inblandad i Tesla Motors som gör den första serietillverkade el-sportbilen och i Solar City som ska sprida solpaneler på USA:s tak. Det är antagligen det faktum att firmorna sysslar med för mänskligheten viktiga mål som han får sån energi i verksamheterna.

Den senaste uppdateringen från Space X visar att det händer otroligt mycket. Samtidigt som Falcon 9-motorerna provskjuts i Texas förbereder man uppskjutningsplattan i Florida och konstruerar rymdkapseln i Kalifornien. Elon Musk tar stora steg mot målet som är att bidra till att människan koloniserar Mars. I en intervju med inc.com jämför han sin verksamhet med tidigare stora steg i mänsklighetens historia.

"På 4.5 miljarder år har vi haft tillkommelsen av encelligt liv, flercelligt liv, utvecklingen av plantoroch av djur. På den här tidsskalan sätter jag spridandet av liv till en annan planet aningens högre än övergången från liv i haven till liv på land."

Sådana uttalanden kan låta snudd på hädiska i mångas öron. Själv kommer jag att tänka på sci-fi-klassikern 2001, som handlar om dessa övergångar i livets utveckling. Jag tycker det är fascinerande att få vara med i en tidsperiod när historia håller på att skrivas på den riktigt stora tidsskalan.

Apan upptäcker verktygen i den klassiska scenen från filmen 2001 (1968).

Kort inslag om Elon Musk och Space X. (2006)

Just nu håller jorden på att gå om Mars på innerbanan i det oändliga planetracet runt solen. Det betyder att Mars lyser klarbrandgult på himlen och placeringen alldeles intill en tills nyligen full måne gör det extra maffigt att titta upp i kväll. Större delen av landet får dessutom stjärnklart väder.

När ni beundrar skådespelet kan det vara värt att tänka på de mänskliga aktiviteterna som pågår. Runt månen har den japanska Kaguya-sonden precis fått sällskap av den kinesiska Chang´e, som har skickat hem sina första bilder. På Mars rullar fortfarande robotfarkosterna Opportunity och Spirit. Tyvärr har Spirit kört fast, men man har gott hopp om att komma loss.

Himlakropparna må ligga långt borta, men de håller på att inkorporeras som en del av vår värld.

Filmen kommer från japanska Kaguya och visar en jorduppgång sedd från månens omloppsbana.

Efter äventyr i Stockholms innerstad beundrar jag Månen och Mars som står alldeles bredvid varandra på himlen just nu. Då kommer två svanar.

Med väsande vingslag och ett avmätt chippande konjungerar de två varelserna med himlakropparna. En fantastisk syn. Himlakropparna är tydliga och svanarna skiner vita. Det hade de faktiskt aldrig gjort utan stadsljus.

Det är inte bara mot månen Kina och USA väntas jaga varandra. En ny jättesatsning på Discovery Channel målar upp ett race mot Mars som Kina mot rubbet.

I Race to Mars får vi under fyra timmar följa en dramatisering av de första människornas resa mot Mars. Det är en amerikan, en ryss, en japan, en fransman och - eftersom Discovery Canada gjort serien - en kanadensare som reser tillsammans för att hinna före kineserna. Trailern som du kan se nedan sätter an tonen, med swisch från farkoster som rör sig i ljudlöst vacuum och allt.

Till serien hör också dokumentärserien Mars Rising om hur vetenskapen i dag ser på planeten och en expedition dit.

Under sommaren har svenskar vandrat omkring på kalla och öde Svalbard i ishavet. De har varit på jakt efter bäckraviner som kan lösa gåtan med liknande formationer på Mars.

Ovan: Ella Carlsson framför en bäckravin på Svalbard (Foto: Expedition Svalbard 07). Nedan: En liknande formation på Mars tagen av kretsaren Mars Global Surveyor. Formationen är bara några år gammal (Foto: Nasa).

Expeditionen leddes av Ella Carlsson som är Sveriges mest kända Marsforskare. Hon är van vid miljöer som Svalbards eftersom hon tidigare tillbringat tid på Mars Societys simuleringsanläggningar där man tränar inför framtida expeditioner.

På det Mars-lika Svalbard var svenskarna på jakt efter bäckraviner. Man studerade dem på plats och samma raviner kommer dessutom att studeras via satellit. Nästa år återkommer man för att undersöka bäckravinernas utveckling. Tanken är att resultaten sedan ska jämföras med bilder som tagits av satelliter runt Mars och som överraskande visar nybildade bäckraviner.

Kan flytande vatten ha medverkat till bildandet även på Mars? Det är detta svenskarnas forskning handlar om och eftersom flytande vatten är en förutsättning för liv så är deras expeditionen så pass spännande att en av världens mest kända planetforskare, amerikanske Chris McKay ville följa med, även om han till slut fick förhinder.

Läs mer om expeditionen på Ella Carlssons egen sida.
ESA har en intervju liksom Norrbottenskuriren.

UPPDATERING: Phoenix är nu på väg mot Mars. Lyftet med Delta II från Florida gick utan problem.

Nasas nya mission till Mars startar på lördag förmiddag. Följ med direkt när Phoenix lyfter från Florida på en Delta II-raket och efter 90 minuter i omloppsbana drar iväg mot Mars.

Phoenix består av gamla delar till missioner som aldrig blev av. Efter misslyckade försök är förhoppningen av människan ska kunna sätta ner en landare på Mars polarområden.

I maj 2008 gäller det att hålla tummarna för Phoenix. Då ska den landa som första farkost sedan 2004. Phoenix är på många sätt annorlunda från geolog-robotarna Spirit och Oppurtunity. Den största skillnaden är att Phoenix inte kommer att röra sig. Den står på sina stadiga ben, gräver med en robotarm och analyserar sedan den sand och is som armen gräver upp.

Analyserna ska ge aldrig förut inhämtad information om Marssandens sammansättning, vattnets historia och förekomst i området. En stor fråga är om det finns eller har funnits förutsättningar för liv. Polarområdena är intressanta på grund av de stora isförekomsterna och landningen ska ske på en breddgrad motsvarande norra Norge. Just där rör sig isen fram och tillbaka. Kanske finns förutsättningar för korta perioder av flytande vatten strax under ytan?

Landningen sker inte med luftkuddar, utan med hjälp av raketmotorer som bromsar farten. Detta sätt att landa på Mars har inte lyckats sedan 1976 då Vikinglandarna gjorde det. En annan koppling till Viking är att Phoenix ska kunna leta efter organiska (kol-) föreningar. 1976 gjorde Vikinglandarna det i experiment som visade på så märkliga resultat att de dömdes ut av forskarvärlden - utom av några som ansåg att det visade på liv i provet. Debatten om experimentet har fortsatt sedan dess.

Sändningen från starten börjar 09.30 svensk tid. Raketen dundrar iväg 11.36. Du följer allt på Nasa-tv.

Läs mer om Phoenix här.