Så ska strålningen stoppas

Diskussioner om rymdfart kan ofta sluta typ så här:
– Jo, jo, ni kan prata hur länge som helst om hur man kommer till Mars, ni kommer ändå att bli stekta på vägen.

Stekt betyder i det här fallet strålskadad och de personer som höjer varningsflagg har i princip rätt. Utan jordens atmosfär och jordens magnetfält klarar våra kroppar inte av den strålning som kommer från solen och resten av universum. Detta är en potentiell ”showstopper”. På ISS har man speciella strålningssäkra platser att söka sin tillflykt till vid solutbrott, men faktum är att jordens magnetfält skyddar ganska bra även på rymdstationen. Det är vid färder längre ut som det blir akut.

Man pratar därför om att gräva ner sig på destinationen, färdas i farkoster med väggar fyllda av strålningsabsorberande vatten eller omgivna av konstgjorda magnetfält, men jag tror att en annan del av tekniken kommer att stå för lösningen. Utvecklingen av medicin och biologiskt kunnande accelererar. Vi närmar oss ett läge där bioteknik kan skydda våra kroppar på ett djupare plan med hjälp av mediciner och terapier som stärker cellens funktioner. Det svenska experimentet med björndjur som överlevde rymden visar att biologiska varelser kan fungera i strålning och lite längre in i framtiden kan till exempel små nanorobotar i blodomloppet reparera de celler som skadas av strålningen.

Vad jag vill säga är alltså att vi lugnt kan fortsätta planera för resor i rymden. Samtidigt som tekniken för att ta oss dit mognar kommer tekniken för att skydda oss mot strålningen att utvecklas. The future is so bright we’ve got to wear shades…

Författare: Dag Kättström

Vetenskapsjournalist