Läser ett intressant reportage i nya numret av Filter som kretsar kring några personer som går en kurs i självhushållning i Värmland. De lär sig bruka jorden och fixa med sitt boende utan att vara beroende av den komplexa samhällstrukturen i övrigt. De får grundläggande kunskaper som inte behövs för att leva i dagens värld, men – som artikeln insinuerar – kanske i morgondagens havererade ekonomiska system.
Jag tror personligen inte på ett globalt sammanbrott (däremot på regionala). Självhushållarna tvingar in sig själva i den domedagskontexten och späker sig dessutom med frågeställningar om sitt förhållande till samhället runt omkring dem – ska de få ta del av samhällsservicen?
Jag vill uppmuntra dessa människor att fortsätta lära och praktisera kunskaperna så långt det går. Allt måste inte motiveras, men här kommer en viktig anledning till att lära sig självhushållning som de kanske inte tänkt på : Även om tekniken för att ta oss till rymden kräver det moderna samhällets yppersta resurser så kommer den nödvändiga etableringen av människor i rymden att kräva grundläggande uthållighet, en känsla för vad odling och självhushåll innebär och tekniker och kunskaper som inte finns i labb och institut – men däremot i kretsloppshuset på Klarälvdalens folkhögskola.
Tack för en intressant vinkling av vår tillvaro på skolan! Vi har inte diskuterat kollapsscenariot så mycket men skulle det bli ett sammanbrott är vi sannolikt de första som får en kula i huvudet. Överlevarna blir de som kommer över vapen, kortsiktigt får i sig mat genom den första delen av krisen och kan fortsätta jaga om det är en fullständig kollaps.