Svart vecka för rymdfarten

De mest kända dödsolyckorna i rymdfartens korta historia inträffade vid samma tidpunkt på året. 27/1 1967, 28/1 1986 och 1/2 2003. Men många dödsoffer är bortglömda.

Challengers bärraket fattar eld
Challengers bärraket fattar eld

Att bege sig till rymden har fram till i dag inneburit att risken för att dö ligger på cirka 4 procent. Det gör rymdfart till en mycket riskfylld verksamhet för astronauterna. Men det har omkommit fler rymdtekniker än astronauter.

Den 27 januari 1967 brann Apollo 1-kapseln med tre astronauter i under en övning på marken. Samtliga omkom. Den 28 januari 1986 exploderade rymdfärjan Challenger efter starten – sju omkom. Den 1 februari 2003 exploderade rymdfärjan Columbia vid återinträdet till jorden med sju döda som följd. En svart vecka i rymdens historia alltså. I år uppmärksammades främst Challenger-olyckan eftersom det var 20 år sedan.

Dödsfallen i samband med rymdfart får stort symbolvärde eftersom det är en sådan speciell form av verksamhet. Astronauters död leder ofta till nationell samling kring rymden och man belyser både behovet av och riskerna med rymdutforskning. Ronald Reagans uppmärksammade tal efter Challenger-olyckan är ett exempel på det.

De amerikanska olyckorna har alltid lett till omfattande utredningar. Apollo-olyckan anses ha förstärkt säkerheten inför månlandningarna markant. Efter Columbiahaveriet 2003 har verksamheten med rymdfärjan i princip legat nere på grund av de åtgärder som vidtas för att det inte ska hända igen och rymdfärjan har fått ett visst vanrykte. Den anses vara en allt för osäker konstruktion och syftet ifrågasätts. Även Sovjet/Ryssland har drabbats av olyckor, men de har färre dödsoffer på fler uppsändningar av människor.

Dödsoffer

Vad man inte hör så mycket om är de rymdrelaterade olyckor som inträffat på marken. 2003 omkom 21 brasilianska rakettekniker vid en explosion. I Ryssland omkom 50 personer när en Vostok-raket exploderade i samband med tankning på marken 1980. 1996 exploderade en kinesisk raket på marken. Enligt det officiella Kina omkom sex personer, men ögonvittnen som såg förödelsen menar att betydligt fler måste ha dödats. Även Europa har drabbats. 1995 omkom två ESA-tekniker på raketbasen i Kourou.

Den fortsatta rymdverksamheten kommer att leda till ytterligare dödsoffer. Astronauterna själva och deras familjer är kanske mer förberedda på det än tekniker och andra yrkesgrupper som också är i riskzonen. Apollo-astronauten ”Gus” Grissoms ord som uttalades före hans död 1967 visar på det:

“If we die, we want people to accept it. We are in a risky business, and we hope that if anything happens to us it will not delay the program. The conquest of space is worth the risk of life.”
Läs mer:
Wikipedia listar olyckor i rymden

Tillägg:
Challengerkatastrofen – hundradel för hundradel
Columbiakatastrofen – hela haverirapporten
Apollo1 – en beskrivning av branden

Författare: Dag Kättström

Vetenskapsjournalist