Excalibur Almaz och The Economist

Den ansedda internationella tidskriften The Economist kampanjar just nu i Stockholm. Det är kul att de har valt en artikel om den framväxande kommiersiella rymdturismen att tapetsera tunnelbanan med. Jag har bara en liten invändning.

Under rubriken ”Next stop, the moon” ställer man de två firmor som vill erbjuda rundturer runt månen mot varandra. Det är en faktaspäckad, korrekt och koncentrerad artikel om Isle of Man-baserade Excalibur Almaz och amerikanska Space Adventures. Ingenting är fel och man konstaterar också att det blir tufft för Excalibur Almaz att lyckas.

Jag skulle vilja lägga till att chansen är nära noll och att The Economist därmed skjuter lite förbi målet, som för deras del måste vara att ge en fullkomligt korrekt bild av hur saker och ting ligger till. För mig som har följt den spirande industrin för kommersiell rymdfart under några år framstår Excalibur Almaz som en av de minst möjliga alternativen för den som vill uppleva rymden. Få blir gladare än jag om de skulle få igång något, men möjligheterna är försvinnande små av följande orsaker:

  1. Man följer samma spår som mängder av misslyckade projekt har gjort under de senaste 40 åren. Idén ser bra ut på papperet och man lyckas samla kapital, men underskattar svårigheterna och kostnaderna.
  2. Man använder sig av gamla ryska Almaz-farkoster. Min ryggmärgsbedömning är att de inte har kontroll på dessa i tillräckligt hög grad. Det man tjänar på att bygga på en existerande farkost tror jag att man förlorar på att försöka säkra och modernisera den tillräckligt.
  3. Man visar inga konkreta framsteg med hårdvaran, bara ord, löften, samarbetsavtal och andra papper.

Alltså. Har du 150 miljoner dollar över, lägg dem inte på Excalibur Almaz. Space Adventures har ett track record av att skicka turister, de har sålt en biljett redan och de bygger på Soyuz-teknik som är i bruk.

Fast själv skulle jag vänta på att SpaceX och Bigelow Aerospace kommer igång ordenligt. De utvecklar modern teknik från grunden och visar att de kan flyga saker. Dessutom använder de sina egna pengar i utvecklingen. Då är det lättare att satsa rätt. Samma sak med Virgin Galactic. Man har blivit försiktigare med löften, Richard Branson använder sina egna pengar och de bygger själva en ny farkost.

Kina växlar upp i rymden

I går sköt Kina upp sin Shenzhou 8-mission. Den består av en farkost som ska docka med Kinas embryo till rymdstation Tiangong 1 – se kinesiskt nyhetsinslag nedan:

Det har redan tidigare stått klart att Kina satsar högt i rymden, men det har varit långt mellan stegen. Man skyndar långsamt. Denna uppskjutning och den planerade uppskjutningen av människor till den kinesiska rymdstationen nästa år visar att Kina ökar takten. Senare i månaden kommer dessutom Kinas första sond för djupare rymdutforskning lämna jorden på en rysk raket med destination Mars. Man lär öka takten hela tiden om inget oförutsett inträffar.

Givetvis är det kul för oss som tror på rymden som en viktig arena för mänsklig verksamhet att vi nu har ännu en rymdstation i omloppsbana och att kineserna antagligen satsar på månen under 2020-talet. Samtidigt jublar inte alla förutsättningslöst. Som man ser i inslaget ovan så är det inga Nasa-administratörer som håller presskonferens efter uppskjutningen utan en general som meddelar hur bra allt har gått. Detta är typiskt för den uttalat nationalistiska basen i Kinas rymdprogram.

Läser ett intressant uttalande av en USA-baserad Kinakännare, Dean Cheng:

Cheng believes the bigger issue may not be a competition between China and the United States, but between China and emerging commercial space ventures, like Bigelow Aerospace. “The Chinese would very much prefer a world where all the competition is nation-state-based,” he said. “A Bigelow space hotel, [Elon] Musk’s SpaceX worries the heck out of them.”

Kanske är det i det ljuset man ska se Bigelows lätt galna utfall mot Kina på en konferens nyligen (De tänker lägga beslag på månen!!”).

Jag är övertygad att vi får ytterligare rymdstationer efter ISS, Tiangong och de insomnade ryska – nämligen privata. Samtidigt hoppas jag att Kina fortsätter sin rymdsatsning, men att man av politiska skäl på 2020-talet får ge upp namnet ”Long March” på sin bärraket (den långa marschen var Maos militära ”genidrag” som tog tiotusentals soldaters liv) och byta namn till ”Himmelska Friden”.