Så vill Musk bygga vägen mot Mars

musketeer

För industrialisten och kändisen Elon Musk handlar allt om Mars. Eller rättare sagt om att göra livet multiplanetärt som en slags försäkring om att det liv som utvecklats på jorden får en fortsättning. Medvetandet får inte släckas ut. Biosfären måste backas upp.

I ljuset av historien där högstående civilisationer så småningom tappat greppet om framsteg och fallit tillbaka, tycks Elon Musk livrädd för att samma sak ska hända med vår tids förmågor som nästan, men bara nästan, sträcker sig utanför jordens gravitationsbrunn. Alltså gör han vad han kan för att röja en väg till Mars, den naturliga vägen ut i rymden. Personligen lovar han att allt överskott från ett framgångsrikt företagande som bland annat inbegriper Tesla, ska gå till det stora livsprojektet.

Och nu har han avslöjat sin plan. På den internationella astronautkongressen i mexikanska Guadalajara berättade han om SpaceX Interplanetary Transport System. Det handlar om att bygga en väg till Mars på det sätt järnvägen byggdes i USA eller skeppslinjerna över Atlanten. Inte om att stå för all teknik som kommer att krävas för att människan ska överleva på planeten.

Så det finns inte mycket att hymla om, tycks vara Musks utgångspunkt, och säger rakt ut att de första som åker måste vara beredda på att dö, men han räknar med att en ansenlig mängd människor uppfyllda av äventyrslusta och entreprenörskap kommer att vilja bygga de strukturer på Mars som möjliggör ett stabilt samhälle, en ny civilisation.

För att vi ska nå dit krävs omkring en miljon individer på Mars. Det i sin tur kräver tusen rymdskepp som gör 10 resor under 50-100 år med 100 personer i varje. En resa till Mars kommer att ta cirka 100 dagar och på rymdskeppen som SpaceX tillverkar ska det inte likna den jobbiga resan från Karlshamn till New York i mitten av 1800-talet utan vara betydligt bekvämare. Nollgravitation-sporter, biograf, utsikt, det ska vara ett roligt äventyr att kryssa till Mars.

Transportarkitekturen bygger på att rymdskeppet tankas i omloppsbana av en flotta raketer som likt Falcon 9 landar efter uppskjutning och kan användas igen. Efter att ha lastat av på Mars kan rymdskeppet återfyllas med bränsle som har utvunnits på planeten och återvända hem. De som rest till Mars har enligt Musk en gratis biljett hem om de så skulle vilja.

Och vad ska det kosta? Elon Musk räknar med att SpaceX kommer att ta cirka en miljon kronor för att transportera en person till Mars. En miljon kan många skrapa ihop om man “säljer allt”. Elon Musks ord under presentationen om att det “åtminstone kommer att finnas arbete på Mars” öppnar för reflektioner kring att drivkrafterna att ta sig till Mars kan komma att likna dem som skapar migrationsströmmar på jorden.

Men i huvudsak handlar detta om den största utmaning livet på jorden kan ta sig an, att sprida sig i rymden. Det är en utmaning som baseras på inspiration till skillnad från den problemkontext som dominerar begreppet idag.

musk_bild
Bild som Elon Musk visade under sin presentation. Grunden för hela tanken att kolonisera Mars är att fler som vill åka också ska ha råd att göra det.

En animation som enligt Elon Musk bygger på de CAD-skisser som man gjort på SpaceX, det är alltså inte någon ”artist impression”.

Tre trender som kan bli tidlösa

Mängder av vetenskapliga framsteg har gjorts under 2013 och alla listor blir av nödvändighet kompromisser. På min lista vid årets slut hamnar tre saker som kan ses som starten på något större, tre fenomen som kan få stor betydelse under åren som kommer. Gott Nytt 2014!

Tillvaron får nya lager. En mindre grupp utvalda pionjärer fick under andra halvan av 2013 testa Google Glass. Det är en talstyrd dator vars minimala monitor bärs framför ögat i en glasögonliknande konstruktion. Google Glass släpps till allmän försäljning under 2014.

glass

Denna typ av ”eyewear” från Google och andra företag har potential att förändra vårt sätt att kommunicera och uppfatta världen. En möjlighet som öppnar sig när position, igenkänning och uppkoppling kombineras är nya lager ovanpå verkligheten. Med Google Glass kan vi sätta upp digitala ”post-it”-lappar i omgivningen och på oss själva och vi kan välja att läsa andras kommentarer och etiketter. Världen blir ännu mindre och kommunikationen ökar. En annan mer direkt möjlighet med Google Glass är att koppla in sig på en annans Glass. Det har redan visat sig vara ett fungerande redskap för kirurgi på distans.

Upplevelser går i arv. Ett av 2013 års mest uppseendeväckande forskningsresultat var ett experiment på möss som visar att rädsla för en specifik lukt kan ärvas vidare till kommande generationer. Farfar mus utsattes för en ananasliknande lukt samtidigt som han fick en lätt stöt. Hans avsky för lukten ärvdes till både barn och barnbarn. Hur i hela friden kan då ett känslominne föras vidare i form av DNA-kod? Forskarna har inte svaret. Man har visat att cellreceptorer känsliga för lukten blev fler och att området i hjärnan som reagerar på lukten blev större och triggade en avvärjande reaktion. Nästa steg är att ta reda på hur en förändringssignal har gått från hjärna till könsceller och hur DNA-kedjan i dessa kan ha förändrats så genomgående att reaktioner på lukt kan kodas in i kommande generationer.

mouse

Forskningsområdet kallas för epigenetik och handlar om hur DNA-sekvensen kan styras av molekyler som kopplar på DNA-kedjan och ändrar genernas uttryck beroende på vad vi går igenom i livet. Epigenetiken kommer att betyda mycket för alltifrån förståelsen av vår tillvaro till nya metoder att behandla sjukdomar.

Resan mot Mars har startat. 1961 annonserade president John F Kennedy att USA innan decenniets slut skulle landsätta människor på månen. Det initierade en jättelik statlig satsning på teknologiutveckling och ett lyckat månprogram. Att resa till Mars är ännu svårare och under de dryga 50 år som gått har inte mycket hänt på den fronten, men under 2013 etablerade företaget SpaceX sin billiga raketteknologi på marknaden och företagets vd Elon Musk har som uttalat mål att nå planeten Mars. Samtidigt har ett mer allmänt intresse för att resa till Mars kanaliserats via projektet Mars One vars mål är envägsresor och kolonisering av Mars. De statliga satsningarna ligger inte i närheten av 60-talets, men under 2014 kommer Nasa att prova ut en ny rymdkapsel, Orion, som ska kunna bära människor till Mars.

mars

Kanske kommer man i backspegeln att kunna konstatera att resan mot den röda planeten startade 2013.

Humörhöjare

Plötsligt känns det inte längre sci-fi-nördigt att prata om att människan bör bli en multiplanetär art. Det blev över en helg en realistisk målsättning på bara några årtiondens sikt och det ger goda skäl att fira. Inte minst för att jorden kommer att tjäna mycket på att vi etablerar oss på Mars och lär oss att leva snålt och få perspektiv på vår unika bubbla av liv i rymden.

Det som hänt är att mentala barriärer har raserats av SpaceX och detta lilla företags enorma prestation att skicka upp en kapsel till ISS. En kapsel som är många gånger billigare, men betydligt mer avancerad än europeiska jätteprojektet ATV till exempel.

Här är presskonferensen efter att Dragon dockat med ISS i går. Man smittas av glädjetjuten på SpaceX och framåtsyftande uttalanden av Elon Musk såsom (25:55 in i videon):

This was a crucial step, and having achieved this step it makes the things in the future and the ultimate path towards humanity becoming a multiplanet species much, much more likely. The chance of that happening just went up dramatically, so people should be really excited about that.

Så förändrar SpaceX rymdfarten

Dagens historiska uppskjutning mot ISS kan utgöra avstamp mot en mycket snabbare utveckling av rymdfarten än många tror. SpaceX har på egen hand förändrat spelplanen ordentligt och nu kan mycket hända på kort tid.

Vi är vana vid att allt efter månlandningen blev väldigt dyrt och svårt och långsamt. SpaceX visar att trösklarna för människans verksamhet i rymden har sänkts. Nu öppnar sig rymden för nya verksamheter: gruvbrytning av asteroider, nya rymdstationer och rymdturism.

Det var bara tio år sedan Elon Musk började ragga nytänkande raketingenjörer hos de stora jättarna Boeing och Lockheed Martin. De grundade SpaceX i ett garage. På tio år har man skapat rymdfarkoster som matchar de stora nationella rymdprogrammens och man har lagt en miljard dollar på detta. Det är vad rymdfärjan kostade – per uppskjutning.

För investeringen har SpaceX i dag en anläggning i Los Angeles som producerar rymdfarkoster på löpande band. Man gör allt själva med hjälp av hypermodern tillverkningsutrustning och kan därför fortsätta utveckla produkterna i rasande takt. Inom tre år tror Elon Musk till exempel att man kommer att kunna återanvända det första raketsteget och sänka tröskeln till rymden ytterligare.

Musk bedömer att han kommer att placera en människa på Mars ”i bästa fall om tio år, i sämsta fall om 20”. En fortsatt utveckling därefter med skytteltrafik till Mars kan bli startskottet för kolonisering. I så fall är det en extrem utveckling, helt utanför de flesta experters bedömningsramar. En mans beslutsamhet och ett företags hårda, fokuserade arbete kan göra enorm skillnad.

Låt oss hoppas att det blir så också.

Se den perfekta uppskjutningen igen nedan – och här finns många fler videor från uppskjutningen:

I väntan på Google

Google är ett enormt företag i själva mittpunkten av informationssamhället. De har växt explosionsartat och fortsätter att stärka sitt grepp om vår livsföring genom att vara medvetna om våra behov ett steg innan vi själva blir det. Jag tror därför att de kommer att spela en stor roll när vårt behov av rymden blir tydligare framöver.

Det var väl någon gång på 80-talet som man slutade definiera vår tid som ”rymdåldern” och istället gick över till ”informationssamhället”. Människan tog sina stora utvecklingssteg i informationsflöden och inte i rymden som många trodde i början av 70-talet. Men nu går det med god vilja att skönja en rymdrörelse igen och jag tror att informationssamhällets gigant kommer att betyda mycket för den rörelsen framöver.

För att något ska hända på allvar behövs det att någon sätter igång vågen. Jag har skrivit mycket om företag som SpaceX, men de är trots allt mikroskopiska i jämförelse med andra inflytelserika krafter. Av dessa går demokratiska stater bort av politiska orsaker – rymden ger få röster – och diktaturer har ingen uthållighet. Traditionella ekonomiska krafter har heller inte visat något intresse för rymden då det inte gagnar affären. Återstår otraditionella, dvs nya, ekonomiska krafter. Google är huvudexemplet med en organisk organisation, snabbfotad styrning och avslappnad affärsmodell. De tjänar sina stora pengar på att ha ett öppet sinne och utforska möjligheter förutsättningslöst.

Och givetvis har Google kastat blickar på rymden. I grundarnas huvuden tror jag dessutom att det finns större planer. Hittills har vi sett saker som:

Google LunarXprize – Google står för prispengarna i den pågående tävlingen som går ut på att skicka farkoster till månen.
Googles olika karttjänster för månen, Mars och stjärnhimlen.
En allmän hållning till rymden som grunar sig i att rymdverksamhet stärker kunskapsnivån.
I bakgrunden har Google-grundaren Sergey Brin gått in med några tiotal miljoner i Space Adventures, troligen för att garantera sig själv en plats på någon av Space Adventures kommande rymdfärder med Soyuz till ISS. Att Brin också har gått in i Elon Musks elbilsfirma Tesla ger vid handen att han är välinformerad om möjligheterna som systerfirman SpaceX kan ge.

Bli med andra ord inte ett dugg förvånade om ni snart får se något ännu större annonseras av Google som har med rymden att göra. De bjöd på ett smakprov 2008 – då i form av ett aprilskämt, men att tanken finns på riktigt i Sergey Brins huvud tycker jag klippet som skulle sälja in skämtet visar.

Hejdå Discovery – Hej Dragonartikel

Det är något rörande över rymdfärjan Discovery som nu har landat för sista gången. Sliten efter 27 år i tjänst och sammanlagt ett helt år i rymden – längre än något annat rymdskepp hittills.

Döda ting som Discovery eller Marsströvarna Opportunity och Spirit genererar känslor eftersom de som farkoster är så unika (fast egentligen bör man känna för de 1000-tals ingenjörer som gör det möjligt och inte för deras maskiner förstås). Vår resa till rymden kommer att kräva ett intimt förbund med maskiner av olika slag och Discovery är en förebild.

Enligt Christer Fuglesang så får även astronauterna ”känslor” för sina farkoster. Varje rymdfärja har sina egenheter och ”personligheter” berättade han i samband med sin första Discovery-resa. Att det är lite speciellt när Discovery nu tas ur tjänst beror kanske även på att jag hade förmånen att få se rymdskytteln dåna till väders den gången.

Men, nog sörjt, det som kommer efter Discovery är nämligen väldigt spännande. Rymdkapseln Dragon från SpaceX är kanske inte lika maffig, men kommer att få stor betydelse för rymdfarten och eftersom målet är att göra kapslarna återanvändbara kanske vi får se rymdfarkoster som väcker känslor även i en snar framtid.

Jag har skrivit en artikel om Dragon i senaste numret av Populär Astronomi – Sveriges enda riktiga rymdtidskrift och för den rymdintresserade obligatorisk läsning.

Artikeln är utlagd som pdf och du kan läsa den via marsnumrets sida på popast.nu.

Del 3 – Elon Musk – SpaceX

SENASTE NYTT – 8/12 lyckades SpaceX med den historiska bedriften att skicka en rymdkapsel till omloppsbana och ner igen (hade det funnits en människa i kapseln hade människan överlevt):

Elon Musk framför en Falcon 9-raket
Elon Musk framför en Falcon 9-raket
Entreprenör: Elon Musk
Företag: SpaceX
Bakgrund: Grundade och sålde PayPal

SpaceX är det mest uppmärksammade företaget på den nya rymdkartan. När grundaren Elon Musk sålde sitt framgångsrika internetföretag PayPal och ville skicka ett experiment till Mars för pengarna upptäckte han hur orimligt dyrt det är att få upp något i rymden. Han bestämde sig för att börja bygga raketer billigare och det har han lyckats med.

Falcon 9 är byggd för att kunna ta satelliter till omloppsbana, men även gods och i förlängningen människor till rymdstationer. En tur med Falcon 9 kostar i nuläget en tredjedel av vad en tur med europeiska Ariane kostar. Orderböckerna börjar fyllas med satellituppskjutningar och Nasa vill betala för att Falcon 9 med kapseln Dragon ska ta människor till ISS. SpaceX tycks ha en fungerande affär även om Musk tillstår att om det var vinstmaximering som gällde så skulle han inte ha valt raketbranschen.

Elon Musks strategi för att nå högst är att ta kontroll över tillverkningen. SpaceX bygger hela raketen i en gammal hangar i Los Angeles. Allt från att svarva noskonen till att programmera styrsystem gör man inhouse och därmed kontrollerar man flöde och kostnader på ett helt annat sätt än konkurrenterna. Det är med hjälp av hypermoderna datorstyrda maskiner man klarar av att exempelvis skapa alla de metalldelar som behövs för raketen.

Elon Musk har också lyckats attrahera de mest kompetenta medarbetarna, bland annat genom sin visionära svansföring där han kopplar rakettillverkningen till motivet att göra mänskligheten till en rymdfarande civilisation. De absoluta toppstudenterna i USA går inte till Boeing utan till en lägre lön på SpaceX. I företagskulturen ligger att specialisterna får fria händer att utforma sin del av processrna på bästa sätt. Det finns heller inga rum på SpaceX, bara öppna ytor där alla lätt komma i kontakt med varandra och diskutera problem och lösningar. Musk har lagt stor energi på att hantera personaltillväxten så att SpaceX växer utan att förlora energin och känslan av att bygga raketer i ett garage. SpaceX har nu över 1100 anställda.

Musks entreprenörskap i rymdbranschen skalar han ner till två komponenter i ett framträdande på Pennsylvania University::

“Grundläggande är att sänka kostnader och öka tillförlitligheten. Det är detta du söker och all utveckling är bara relevant om det bidrar till dessa två variabler. Jag skulle kunna skryta genom att prata om den och den förbättringen, men det enda som betyder något i slutändan är att du gör din produkt mer tillförlitlig och billigare.”

Som person är Elon Musk omvittnat drivande, vilket förstås har betytt mycket för resultaten han levererar. Han hymlar inte heller med sina högt ställda mål, till exempel säger han på fullt allvar att han hoppas kunna pensionera sig på Mars. Förutom SpaceX jobbar Elon Musk även med elbilstillverkaren Tesla och solpanelsföretaget Solar City.

Prognos: Musk satsar högre än de flesta och har också kommit högst. Det är stora investeringar som krävs när man ska till omloppsbana, men blir transportsystemet så billigt och tillförlitligt som SpaceX hoppas öppnar sig nya möjligheter för mänskligheten och för SpaceX. Angående det visionära målet om att göra människan till en rymdfarande civilisation får Elon Musks fru, skådespelerskan Talulah Riley, stå för prognosen. “Jag har sagt till Elon att jag följer med honom till Mars när vi pensionerar oss – om han har hunnit kolonisera tills dess.”

Nedan: Elon Musk på presskonferensen efter den lyckade Dragon-flygningen. Notera den aggressivt framåtsyftande stilen. Inga ”Hurra vad vi är bra, nu ska vi flyga till ISS” utan istället ”Dragon kan landa på Mars och Månen”. Notera också att Musk tror sig inom tre år kunna ha ett första raketsteg som kan återanvändas. Detta skulle betyda enormt mycket för rymdfarten. Raketsteg som kan tankas igen och flyga igen gör att rymdfart närmar sig flygtrafik.

Citaten om entreprenörskap:

Avsnitten i serien:
Del 1: Entreprenörerna som siktar högst
Del 2: Jeff Bezos
Del 3: Elon Musk
Del 4: John Carmack

Buzz och Neil

Efter över 40 år och med antagligen kort tid kvar att leva ligger de två första männen på månen på offentlig kollissionskurs.

De stod aldrig speciellt nära varandra. I själva verket pekar många på att dessa två människor hade ganska svårt för varandra, insnärjda i en svår konkurrenssituation. Men instängda i den lilla kapseln, 1000 gånger längre bort än rymdstationen, unikt utsatta och samtidigt unikt symboltyngda, lyckades de hålla ihop och hålla masken.

Därefter har Armstrong för det mesta legat lågt medan Aldrin blivit allt aktivare med åren och bland annat lobbat hårt för Obamas planer för USA i rymden. Nu kliver doldisen Neil Armstrong ovanligt nog in på scenen och kritiserar idén att inte satsa på att etablera mänsklig närvaro på månen.

Armstrong är irriterad på de nya planerna. Om det också är en irritation på Aldrin måste förbli osagt eftersom dessa militärt drillade mänsklighetens förtrupper i rymden knappt har möjlighet att sänka sig till skitsnack.

I senaste ”This week in space” (se avsnittet till höger) kommenterar SpaceX vd Elon Musk frimodigt historien med att peka på att Aldrin har rätt för att han är utbildad rymdfysiker medan Armstrong ”bara” är pilot.

Det säger också något om de två. Hur var det egentligen mellan dem i den där kapseln? Under alla timmar de tillbringade instängda i måndammets krutrökslukt, på en så extrem plats? Det får bli ett uppslag för en pjäsförfattare.

Olika men i samma båt. Neil Armstrong och Buzz Aldrin övar inför månlandningen.

Det fina är att de höll ihop och kontrollerade sin irritation och det gör man på rymdstationen också. Det är själva grunden för bemannad rymdfart och något att bli inspirerad av på det lite större rymdskeppet jorden.

Obama öppnar upp rymden

I ett tal på Kennedy Space Center i går kväll avslöjade president Obama vad han tänker sig att Nasa och USA ska syssla med i rymden framöver.

Farhågorna om att han skulle vara ointresserad och strunta i rymdfart tycks ha kommit på skam. Obama ÖKAR anslagen till Nasa samtidigt som han skrotar tanken på att återvända till månen till förmån för en asteroid som nästa mål för en amerikansk människa.

Läs talet, se det nedan och surfa runt på reaktionerna. Många är positiva. En av dem kommer från SpaceX vd Elon Musk. Som chef för ett av de privata företag som Obama vill ska sköta rymdfart till omloppsbana har han sina egna skäl att tycka som han tycker, men det är en intressant text.

Today, the President will articulate an ambitious and exciting new plan that will alter our destiny as a species. I believe this address could be as important as President Kennedy’s 1962 speech at Rice University. For the first time since Apollo, our country will have a plan for space exploration that inspires and excites all who look to the stars. Even more important, it will work.

Nya amerikanska giv i spännande spel

Dramatiska rykten från USA (som DN sprider) tyder på att Obamas administration kommer att lägga ner satsningen på Aresraketen och nuvarande planer på att återvända till månen. Det finns inte pengar helt enkelt. Man väljer att satsa på ISS, på att stötta kommersiella transportsystem och på att lägga de statliga rymdpengarna på forskning och miljöövervakning.

Visa mig en stats rymdprogram och jag ska säga dig hur den staten mår, brukar jag säga till folk som tycker att rymdintresse är insnöat (värt ett eget inlägg – återkommer). USA behåller ledartröjan ett tag till, men detta visar att musklerna helt enkelt inte räcker till.

Exakt vilket skifte vi står inför blir än tydligare när man ser en intervju med Nasas nye chef Charles Bolden från årliga Ilan Ramon International Space Conference i Israel. (Christer Fuglesang är för övrigt också där. Han var personlig vän med israelen Ilan Ramon som dog i Columbiakatastrofen 2003).

Här pratar Bolden öppenhjärtligt om att det inte längre handlar om astronauter till månen utan om astronauter överhuvudtaget. Han säger att vad än presidenten än säger nästa vecka så kommer näste man på månen att vara resultatet av internationellt samarbete (mer på Space Politics).

Kanske har han rätt och det bådar gott att han är så öppen och tillgänglig istället för en tillknäppt tjänsteman/politiker (ja, Charles Bolden var astronaut). Men jag håller med Sven Grahn som i senaste numret av Populär Astronomi konstaterade att ett internationellt samarbete i nuläget havererar eftersom varken USA eller Kina accepterar att den andre leder dem.

Vad återstår då? Vid skiften uppstår alltid nya spelregler och i brist på ett starkt FN kan ett internationellt samarbete som inte involverar nationalism ledas av en global privat satsning som både Kina och USA betalar till – och den som betalar mest får ta det första steget.