Avatar och 2010 års exoplaneter

Liksom Fredrik Strage var jag mycket skeptisk till storfilmen Avatar efter att ha sett trailern, men efter att ha sett filmen är motståndet borta. Visserligen är storyn förutsägbar, men formen är revolutionerande för att inte säga sensationell.

James Cameron har skapat Pandora, en måne runt en Jupiterlik gasjätte. Miljöerna är visserligen kalkerade på vår regnskog, djuren på vår urtidszoologi och humanoiderna i Na’avi-folket på oss människor, men för att kommersiellt gestalta en exobiologisk fantasi måste man börja någonstans.

Cameron började redan 1994 att fundera kring miljöerna på en planet utanför solsystemet och placerade Pandora i Alpha Centauri-systemet, solsystemets närmaste granne. Troligen har inte Alpha Centauri några gasjättar, vi borde ha upptäckt dessa i så fall. Däremot kan det mycket väl finnas mindre exoplaneter där. Läs mer på Centauri Dreams.

2009 blev året då jakten på exoplaneter började ge mängder av resultat och det lär bara bli fler under det nya året. Kanske 2010 bjuder på exoplaneter i vår ”närhet”? Det borde stimulera intresset för både astronomi, vårt eget klot och rymdfart.

Men egentligen har Avatar inte mycket med riktiga exoplaneter att göra. Avatar förebådar något annat, nämligen simuleringar, virtuella miljöer, fantastiska världar som kommer att bli tillgängliga parallellt med vår värld. Dessa kommer att ha en enorm dragningskraft som får dagens tv-vanor att blekna. Förhoppningsvis dödar den inte vår nyfikenhet på vad som finns därute utan stimulerar den, som Avatar gör.

Andra recensioner: AftonbladetSvD, Expressen, DN, GP, Sydsvenskan

Från en spik till en jord

För ungefär ett år sedan besökte jag Estec i Nederländerna för att skriva om ExoMars för Populär Astronomi. Där träffade jag på den framgångsrike svenske astronomen Malcolm Fridlund som frikostigt delade med sig av sin tid. Han hade precis noterat några ”spikar” i sifferserierna som planetjagarsonden Corot hade börjat skicka ned. Det handlade antagligen om en planet och jag gjorde en radiointervju med Fridlund.

Hör den här

Ett år senare har Malcolm Fridlund kokat en soppa på den där ”spiken” som avslöjar att planeten har ungefär samma täthet som jorden och är 1,68 gånger större. Han har fått tag på sin ”jord”, något som man från början inte trodde att Corot skulle kunna klara av. Återstår bara att hitta en jord på ett avstånd från sin sol som motsvarar vårt. Om inte Corot hittar den kommer säkert nya Kepler eller framtida teleskop att hitta den.

Läs mer på Astrobiologen Andrej Kuutmanns blogg

Och Populär Astronomi förstås

Och även SvD, Aftonbladet och Gp.

Nedan ESO:s Corotfantasi musiksatt och rörliggjort av entusiast som inte kan stava. Men entusiasm ska uppmuntras!

Hör mer om jakten på nya jordar

Rymden i dag firar uppskjutningen av exoplanetjägaren Kepler med ett radioreportage som du garanterat inte kan höra i P1 (eftersom det innehåller musik).

Det är baserat på en intervju med den svenska exoplanetforskaren Malcolm Fridlund och du får följa med till kontoret där han sitter och studerar ljuskurvorna från tusentals stjärnor, du får veta mer om hur jakten på nya jordar går till och du får veta vad Malcolm Fridlund tror om liv på andra planeter.

Länk till mp3-filen eller lyssna direkt:

Medan du lyssnar på denna 12 minuters rymdfärd kan du surfa runt på följande sidor som beskriver jakten på exoplaneter, det europeiska rymdteleskopet Corot, dess storasyster Kepler och framtida jättesatsningar som Darwin.

DN: Kepler på plats

Aftonbladet: Här börjar jakten på andra jordar

Nasa: Kepler – a search for habitable planets

Esa:s Corot-sida

Esa:s Darwin-sida

Svenska Prisma-satelliterna

Är reportaget slut? Lyssna på mer radio och Populär Astronomis Robert Cummings podcast i 365 days of Astronomy.

Hör Fridlund om nya exoplaneten

Corotmissionen ledd av svenske Malcolm Fridlund har lyckats ringa in den hittills minsta planeten runt en annan stjärna.

COROT-Exo-7b heter den och den är mindre än två gånger jordens storlek. Den kretsar ytterst nära sin sol 390 ljusår härifrån och därför är den förstås extremt varm. Exakt vad den består av är oklart, men det är iallafall ingen gasjätte som många av de andra upptäckta exoplaneterna.

Tills vidare får fantasin spela upp miljöerna. Kanske reflekteras stjärnans protuberanser av en immig vattenocean på planetytan? Eller så är det en öde jättejord av glödande sten. Det viktiga med upptäckten är att småplaneter kan ligga nära andra stjärnor än solen.

Operatörerna av Corot-teleskopet fick indikationer på planeten redan i slutet av sommaren 2008, men först nu offentliggör man upptäckten efter att ha lagt ner mycket jobb på att verifiera signalerna.

I höstas fick jag en pratstund med Malcolm Fridlund nere på Estec i Nederländerna. Han var mitt uppe i de första analyserna och jaktinstinkterna var påkopplade. Fridlund gör nämligen allt för att hitta en jord, alltså en stenplanet på ett avstånd från sin stjärna som matchar avståndet mellan jorden och solen. Upptäckten av den här planeten är ytterligare ett steg på vägen dit.

Så här lät Malcolm Fridlund efter att de första indikationerna på planeten kommit:

Men den här bilden då?

I dagens SvD lyfts en bild fram som beskrivs som den första bilden på en exoplanet.

Detta är den första bilden (läs mer på a href=Men jag minns att ”den första bilden” kom för tre år sedan. Det är den till höger. Och jag skrev om det här.

Lösningen på gåtan är antagligen att observatoriet som tagit den nya bilden kallar det ”Den första bilden på en planet runt en sol-liknande stjärna”. SvD har missat den lilla skillnaden.  Stjärnan till höger, GQ Lupi, har ’bara’ 70 procent av solens massa.

Men all heder för att man lyfter upp nyheten. Det enda jag vet är att man ska ta ord som ”unika” och ”första” med en nya salt och att det är oändligt spännande att följa upptäckterna av planeter runt andra stjärnor.

Missade du programmet på SVT:s Vetenskapens Värld i går om Exoplaneter kan du se om det här (endast under en vecka).

Tänk å ha Jupiter utanför fönstret

De nya fynden runt sol-liknande 55 Cancri sätter onekligen igång fantasin.


Illustration: Nasa

I den gröna, ”beboeliga” zonen runt 55 Cancri-systemet har en ny jätteplanet upptäckts. Den är ungefär hälften så stor som Saturnus. Om den har månar kan det finnas förutsättningar för liv på dem och man kan ju kontemplera över utsikten på himlavalvet. Undrar hur en gasjätte som granne skulle påverka eventuella intelligenta arters kulturella mönster – ständigt skymmande solen, kanske med oregelbundna skrämmande virvelstormar på sin yta. Vilket monster. Och så läckert.

Du läser mer om upptäckten på Popast, Centauri Dreams och Cosmic Log.

(Redan) nu kan vi hitta nya jordar

Tack vare att alla marginaler för en gångs skull hamnat rätt där ute i rymden så visar det sig att det europeiska Corot-teleskopet fungerar bättre än någon kunnat hoppas på. Tvärtemot förväntningarna så kan det till och med bli möjligt att hitta planeter runt andra stjärnor ända ner till jordens storlek.

Metoden går ut på att mäta skillnader i ljusstyrka när en liten planet passerar framför en avlägsen stjärna. Corot sändes upp för ett halvår sedan och överraskar nu forskare över hela världen. Europa har nämligen lyckats sända upp ett instrument där allt fungerar så perfekt att vi för första gången kan observera nya jordar. Den ansvarige forskaren svenske Malcolm Fridlund pratar om att man vid observationer av potentiella ”jordar” är nere i ”fotonbruset”, att det inte går att komma längre.

Läs den spännande historien på ESA:s svenska sidor.
DN har också haft ett reportage

Vatten upptäckt på planet 63 ljusår bort

För första gången har vatten påvisats på en planet i ett annat stjärnsystem. Det är planeten HD 189733b, 63 ljusår härifrån, som enligt forskare från ESA har vattenånga i atmosfären.

HD 189733b är en planet som är större än Jupiter, men kretsar betydligt närmare sin sol än vad Merkurius gör. Ett år tar dryga två dygn. Forskarteamet upptäckte vattnet genom att studera infraröda spektrum med hjälp av Spitzer-teleskopet. Det är första gången som man med säkerhet kan säga att det finns vatten i planetens atmosfär.

Exakt hur vattnet beter sig går bara att spekulera i. Antagligen vänder planeten samma sida mot stjärnan hela tiden vilket borde skapa kaotiska vädersystem mellan natt- och dagsidan, men troligen finns vattnet bara i ångform.

Mer på ESA.
Populär Astronomi om hur du själv kan se den aktuella stjärnan.

En helt ny värld

Så kom då rapporten om en jordlik planet runt en annan stjärna. Man kan tänka sig mer jordlika planeter, men det är den första med rätt temperatur och storlek den ligger ”endast” 20 ljusår bort. Så upphetsningen är befogad.

DN, SvD med flera rapporterar detaljerna. Här är lite spekulationer:


ESO:s konstnärliga vision av planeten.

Det mesta tyder på att planeten är drabbad av samma fenomen som till exempel månen som visar samma sida mot jorden hela tiden. Effekten av att Gliese 581c cirklar så nära sin sol är ett en sida ständigt är belyst. Ett hav eller en atmosfär skulle kunna distribuera värmen jämnare över planeten, men skulle liv finnas är det antagligen på solsidan. Sol förresten – det är nog inte soligt på det sätt vi känner det. Den röda dvärgen Gliese 581 bäddar snarare in solsidan i ett svagt rödaktigt sken.

Liv? Gliese 581 är bara drygt 4 miljarder år gammal. Det krävdes nästan lika lång tid för att de första tecknen på liv skulle uppstå runt vår sol. Vad som däremot gör de röda dvärgarna intressanta är den tid de lyser. De kan hålla på i hundra miljarder år. Det faktum att vi nu hittat en planet som skulle kunna härbärgera flytande vatten runt en röd dvärg retar fantasin. Borde inte något till slut utvecklas i ett sådant system eftersom stjärnan lyser och lyser efter att vår sol sedan länge dött?

Mer fakta om Gliese 581c lär komma. Och till slut kanske människor beger sig dit. 20 ljusår är ofattbart långt, men med kosmiska mått mätt är det precis dit vi ska nå, om vi nu någonsin klarar språnget till stjärnorna.

Vad skulle det bli för värld? En mänsklig boplats på solsidan, på en ö i ett hav med ständig solnedgång? Människorna lär bli muskulösa på grund av tyngdkraften som är större än jordens. Är världen tom? Finns det ett begynnande ekosystem som vi gör om till vårt? Det kanske helt enkelt inte går att leva där, men Gliese 581 c kommer att bli ihågkommen som den först upptäckta världen runt en annan stjärna som hade kunnat erbjuda livsbetingelser som på jorden.

Mer spekulationer på expertbloggar som Centauri Dreams

Nya upptäckter i världar bortom solsystemet

Spitzer-teleskopet har lyckats fånga och analysera ljus från planeter som kretsar runt andra stjärnor. Det är första gången man kunnat göra det med så kallade exo-planeter. I framtiden kan den tekniken ge oss möjlighet att upptäcka liv i andra solsystem.

De världar som analyserats är två ”heta Jupiter”, alltså stora gasjättar som kretsar nära sin sol. Det är bland annat det infraröda ljuset från planeten HD 209458b som man tittat på. Genom att använda spektral-teknik kan man få fram vilka molekyler planetens yta består av.

Mest överraskande är att man inte har upptäckt något vatten i atmosfärerna. Vattnet kan eventuellt vara gömt. Till exempel under moln av silikater, som kan uppträda i form av små, små sandkorn.

I så fall är det helt olikt något vi kan se i vårt solsystem.

Läs mer om upptäckten på Spitzers webbplats