Nu gäller det att Bolden gör rätt, för han har inte mycket marginaler att spela på vad gäller budget, tid och att nå de mål som för närvarande gäller – att återvända till månen 2020 till exempel.

En instabil värld i ekonomisk kris kräver mycket av världens mäktigaste man och förväntningarna är skyhöga, men han är ingen trollkarl, har inte förmåga att göra allt och många lär bli besvikna. När det gäller rymden har Barack Obama i alla fall möjligheter att sätta rejäla fotspår. Om han agerar engagerat.

Nasa har de senaste åren försökt uppfylla avgående presidenten Bushs vision från 2004 om bemannade färder till Månen och Mars. Problemet är att Nasa inte har fått de medel som behövs för att utveckla dessa nya transportsystem i Constellation-programmet med mindre än  rejäla neddragningar på andra områden.

Den avgående Nasachefen Michael Griffin har gjort vad han kunnat och driver på organisationen, men stödet från presidenten har varit blodfattigt. Bush orkade inte engagera sig i visionen efter att han lagt den. När rymdfärjorna tas ur trafik om ett drygt år tar det minst fem år tills vi har ett nytt amerikansk system för att transportera människor till rymden.

Vad Obama kan göra är att gjuta nytt liv i det amerikanska rymdprogrammet. Inte minst viktigt är det att han använder sin retoriska förmåga att övertyga det amerikanska folket om att bemannad rymdfart är ett sätt att utvidga den mänskliga erfarenheten.

Han har hotat att skjuta upp Constellationprogrammet, samtidigt som han har lovat mer resurser till Nasa. Rymdsektorn väntar otåligt på klargöranden. Det som läckt ut tyder på att Constellationfarkosterna fortsätter att utvecklas, men att man väntar med allt som har med en månbas att göra. Att ändå sätta upp mål i form av tidpunkter för människor på Månen och Mars är det enda rätta för att få konkreta mål att sträva emot. Annars fortsätter vi hänga löst i tomheten.

Barack Obama har nu också möjlighet att fördjupa internationella samarbeten. Bemannad rymdfart kräver hela världens resurser. USA:s vidare engagemang i ISS är viktigt. USA och Ryssland, Europa, Kina och Indien skulle kunna jobba mer ihop. De kommersiella krafter som finns måste få fria händer och uppmuntras av staterna.

Barack Obamas USA har fortfarande musklerna att leda människan på de första stegen ut ur födelsehemmet. Med visionär ledning som inkluderar alla globala krafter kan de kommande åren bli ett rejält avstamp. Oengagerat ledarskap på den här fronten kan sätta djupare spår i mänsklighetens framtid än misslyckanden på många andra av de områden där det nu ställs krav.

Kampanjfilm om Barack Obamas engagemang i rymden – som väntar på konkret uppföljning.

Rysslands allt skarpare profil mot omvärlden och invasionen av Georgien gör att USA inte längre självklart kan luta sig mot ryska Soyuzraketer under åren mellan 2010 och 2015 då rymdfärjan är pensionerad och nya raketen Ares är under utveckling.

”About five minutes after I heard the news of the Russian invasion of Georgia, I became concerned that our policy of depending upon them for crew transport might be in jeopardy”, säger Nasacehefen Mike Griffin till Orlando Sentinel. Detta efter att ett internt mail från honom läckt ut där han i princip förebådar katastrof för hela det amerikanska systemet för rymdfart med människor.

Samtidigt förbereder sig Kina för att i slutet av månaden skicka upp tre taikonauter i omloppsbana. Man placerar den i Kina gigantiska happeningen mellan slutet av paralympics och nationaldagen. Denna gång ska rymdfararna göra en rymdpromenad.

Trots att det är trist med motsättningar går det inte att bortse från den energiinjektion som rymdfarten får av politisk kamp. Månlandningen är det yttersta exemplet. När nu USA vill göra om samma sak lär de få tampas med Kina. Det inser till och med Griffin.

En stilla önskan om samarbete lär klinga ohörd, men det finns en joker på banan och det är den kommersiella sektorn. Om SpaceX får ordning på sina Falcon-raketer kan de mycket väl vara bryggan för Nasa mellan rymdfärjan och Ares. Och vem vet. Ett internationellt privat konsortium som använder Falcon 9 kanske slår både USA och Kina. Och lämnar politiken bakom sig.