Rymdfärder i Nextopia

Det finns något välgörande i att koncentrera sig på ett ämne i vår komplexa värld. Man blir bra på det, man skapar en åsikt om det som bottnar och då kan man bryta händelserna inom sitt specialområde mot andra händelser i världen och checka av deras relevans och vikt.

Det gäller speciellt komplexa saker, som nya teorier och förutsägelser. Begreppet Nextopia är ett sådant. Det är ett välfunnet ord som skapats av Handels-professorn Micael Dahlén och som börjar synas mer och mer i medierna – t ex DN. Nextopia står för det nya förväntningssamhället där människor går från upplevelse till upplevelse, snabbare och snabbare. Det är som ett spinn, drivet av konsumtion och nyheter för signalsubstanserna.

Jag har inte läst boken, men Dahléns blogg ger ett visst grepp om begreppet. Nextopia är en intressant teori och jag tror att det ligger en hel del i den, men först när Micael Dahlén skriver ett blogginlägg om rymdfärder och anlägger ett Nextopianskt perspektiv kan jag på allvar börja bedöma hans teorier.

Dahlén tycks övertygad om att drivet efter upplevelser kommer att skapa gigantisk marknad för rymdfärder. Han ser fram emot rymdhissen som transportmedel och spekulerar i att vi snart kommer att kunna lyfta. Allihopa:

Everyone seems sure that it is just a matter of (a short) time, before a wire-secured hundred thousand stories elevator will be able to give people a lift to space. Obama said he wants to jump on board. And so did 70 percent of the thousands of people polled by Sweden’s largest newspaper. Everybody wants to go to space. Soon anybody can.

Som rymdentusiast har man lärt sig att inte ha för höga förväntningar. Det är mycket som ska stämma för att en rymdhiss ska bli verklighet. De tekniska kraven är bokstavligt talat skyhöga och alla osäkra faktorer i världen gör detta till ett jätteprojekt som inte så lite påminner om Babels torn. Detta gör en en ödmjuk och det självsäkra management-tilltalet i bloggen Nextopia känns därför plötsligt mindre realistiskt.

Jag hoppas att Micael Dahlén får rätt, men ”snart” kan bara vara mellan 15 och 30 år. Om hundra år kanske tillgängligheten når flertalet. Eller så blir rymdhissen aldrig verklighet. En angränsande teori som jag har förtvivlat svårt att tro på är teorierna om att singulariteten är så nära att vi inom vår livstid kan bli odödliga. Det vet jag inte om jag ens hoppas på.

Det enda som är säkert är att kosmos är statiskt i den världsliga jakten på nya upplevelser och konsumtion. Att långsamt reflektera över rymdens olösta mysterier är antagligen något av det bästa en snärjd nutidsmänniska kan syssla med.


Ovan en film som förklarar konceptet Rymdhiss.