Sista dansen för svenska Prismasatelliten och intervju i P3

Uppdatering: Dessutom intervjuades jag av Natalia Kazmierska i Sveriges Radios P3 om saken. Du kan lyssna här.

De svenskbyggda Prismasatelliterna har cirklat dryga 700 kilometer ovan jord i snart tre år. Efter att ha genomfört allt de byggdes för startar nu en sista mission. Den enda överlevande satelliten Mango ska ta sig till en avstängd fransk satellit som heter Picard. Målet är att träna inför framtida städuppdrag.

Att navigera in en satellit mot en död satellit i omloppsbana har inte gjorts och det är därför Sverige nu passar på att göra det. Allt för att positionera sig och sin industri inför eventuella framtida insatser som kan bygga på tekniken. Projektet handlar också om att fortsätta demonstrera svenska företaget ECAPS miljövänliga rymdbränsle så att fler länder ska vilja använda sig av det.

Jag var på en presskonferens om satsningen i dag och liverapporterade för Populär Astronomis räkning i text, bild och ljud. Här kan du se reprisen:

Missa inte heller SVT:s inslag.

Nya jättekliv på Mars och intervju i P3

Tre marsrobotar
Tre generationers Marsrobotar. Spirit till vänster. Curiosity till höger.

När jag 2004 satt klistrad vid en slö laptop och följde farkosten Spirits landning på Mars ledde det till att jag började blogga om rymden. Drygt åtta år senare fick jag så åter uppleva den storslagna inspirerande känslan – den nya roboten Curiositys ankomst till Mars. Nervositeten, landningen, de första bilderna. I komprimerad form gestaltades i morse människans rörande och viktiga kamp för att lära känna villkoren bortom jordklotet.

Klippet börjar just när fallskärmen har vecklat ut. Rymdsonder har mer om hur landningen gick till.

P3 Nyheter intervjuade mig några timmar senare. Kort inslag, men bra samtal med påläst journalist.

Jag ska nog börja kalla mig aktivist istället för journalist i fortsättningen. Jag har nämligen svårt att förhålla mig speglande objektiv när jag uttalar mig. Det gäller speciellt Mars. Curiosity måste få sällskap så snart som möjligt. Vi måste skicka fler och billigare robotar och utrustning och vi bör kunna skapa ett brohuvud under 20-talet och befästa mänsklig närvaro på Mars under decennierna som kommer. Det är psykologiskt viktigt att veta att det finns alternativ livskraft på säkert avstånd från jorden samtidigt som det kan öka insikten om jordens utsatthet.

Ett mänskligt fotfäste på är Mars en hyllning till allt liv som under miljarder år kämpade för att utvecklas och sprida sig över jorden och till slut frambringade oss människor. Vi har Mars inom räckhåll rent tekniskt. Skulle saker och ting rasa på jorden och möjligheterna att satsa på rymden försämras drastiskt är det vi som måste förklara för våra barn att vi hade chansen men inte tog den.