Christer Fuglesang om KTH:s nya Rymdcentrum

Är nu på väg till KTH för att intervjua Christer Fuglesang för Populär Astronomi. Klockan 18 föreläser han för allmänheten och jag passar då på att livebevaka den. Häng med på Populär Astronomi!

Om rymdfysiologi i Populär Astronomi

2014_1_rymdhalsa_upp300I det senaste numret av Populär Astronomi har jag med en artikel om vad som händer med kroppen i rymden. Jag besökte Ola Eiken och Patrik Sundblad på KTH:s nya Centrum för flyg- och rymdfysiologi där man nu satsar hårt på att profilera sig inom området rymdhälsa. Och det finns mycket att göra. Kroppen har en fantastisk förmåga att anpassa sig, men det räcker inte i en miljö så väsenskild från de jordiska villkor evolutionen gjort oss till experter på att hantera.

Ett annat hett område inom rymdfysiologin är de synrubbningar som astronauterna upplever. Det är först på senare tid som allvaret i detta har uppmärksammats. 20 procent av astronauterna får synnedsättningar, för flera av dem blir nedsättningen permanent, och enligt Patrik Sundblad är det ett område som framstår som allt mer oroande.
– Om vi får de här effekterna efter bara några månader i rymden, vad händer då efter tre år i rymden? Blir de blinda?
Det finns olika teorier om vad som händer med synen i rymden. Huvudspåret är att trycket i hjärnan blir större i rymden eftersom blodet inte dras ner i fötterna när det inte finns gravitation. Detta förhöjda tryck kan påverka ögats form och funktion negativt.

Läs hela artikeln i Populär Astronomi nummer 1/2014.

Sista dansen för svenska Prismasatelliten och intervju i P3

Uppdatering: Dessutom intervjuades jag av Natalia Kazmierska i Sveriges Radios P3 om saken. Du kan lyssna här.

De svenskbyggda Prismasatelliterna har cirklat dryga 700 kilometer ovan jord i snart tre år. Efter att ha genomfört allt de byggdes för startar nu en sista mission. Den enda överlevande satelliten Mango ska ta sig till en avstängd fransk satellit som heter Picard. Målet är att träna inför framtida städuppdrag.

Att navigera in en satellit mot en död satellit i omloppsbana har inte gjorts och det är därför Sverige nu passar på att göra det. Allt för att positionera sig och sin industri inför eventuella framtida insatser som kan bygga på tekniken. Projektet handlar också om att fortsätta demonstrera svenska företaget ECAPS miljövänliga rymdbränsle så att fler länder ska vilja använda sig av det.

Jag var på en presskonferens om satsningen i dag och liverapporterade för Populär Astronomis räkning i text, bild och ljud. Här kan du se reprisen:

Missa inte heller SVT:s inslag.

Hejdå Discovery – Hej Dragonartikel

Det är något rörande över rymdfärjan Discovery som nu har landat för sista gången. Sliten efter 27 år i tjänst och sammanlagt ett helt år i rymden – längre än något annat rymdskepp hittills.

Döda ting som Discovery eller Marsströvarna Opportunity och Spirit genererar känslor eftersom de som farkoster är så unika (fast egentligen bör man känna för de 1000-tals ingenjörer som gör det möjligt och inte för deras maskiner förstås). Vår resa till rymden kommer att kräva ett intimt förbund med maskiner av olika slag och Discovery är en förebild.

Enligt Christer Fuglesang så får även astronauterna ”känslor” för sina farkoster. Varje rymdfärja har sina egenheter och ”personligheter” berättade han i samband med sin första Discovery-resa. Att det är lite speciellt när Discovery nu tas ur tjänst beror kanske även på att jag hade förmånen att få se rymdskytteln dåna till väders den gången.

Men, nog sörjt, det som kommer efter Discovery är nämligen väldigt spännande. Rymdkapseln Dragon från SpaceX är kanske inte lika maffig, men kommer att få stor betydelse för rymdfarten och eftersom målet är att göra kapslarna återanvändbara kanske vi får se rymdfarkoster som väcker känslor även i en snar framtid.

Jag har skrivit en artikel om Dragon i senaste numret av Populär Astronomi – Sveriges enda riktiga rymdtidskrift och för den rymdintresserade obligatorisk läsning.

Artikeln är utlagd som pdf och du kan läsa den via marsnumrets sida på popast.nu.

En mångalen resa – recension

I det senaste numret av tidningen Populär Astronomi  recenserar jag boken ”Mångalen – Genberg och de tusen musketörerna” som handlar om konstnären Mikael Genberg och hans arbete med att placera en röd liten stuga på månen. Du kan läsa recensionen här (pdf).

Nedan följer en längre variant av den text som publicerats i tidningen.


Författaren Lars Gustafsson beskriver i sin senaste bok Fru Sorgedahls vackra vita armar uppväxten i Västerås på 50-talet. Han kallar industristaden för ett ”slutet system” där ingenting tillåts sticka ut.

Förra årets succé Mig äger ingen av Åsa Linderborg beskriver ett Västerås på 70- och 80-talet präglat av samma likriktning.

Själv växte jag upp i Västerås och flyttade snabbt efter gymnasiet. När jag på besök i slutet av 90-talet gick från Centralstationen genom den traditionstyngda Vasaparken fick jag syn på en röd liten stuga uppe i ett träd. Jag kunde knappt tro mina ögon. Hur kom han på det? Hur fick han tillstånd? Kan man göra sånt här? Det var ett konstverk som fungerade eftersom det väckte reaktioner över hela staden och på åtminstone något plan förändrade den. Allt var inte lika omöjligt i Västerås längre.

Mannen bakom trädhuset var konstnären Mikael Genberg. Han kompletterade senare detta ”Hotell Hackspett” med en röd liten stuga ute på Mälarfjärden, ”Hotell Utter Inn”, och världspressen började uppmärksamma de annorlunda möjligheterna till övernattning.

2002 kom Mikael Genberg på tanken att sätta en röd liten stuga på månen. Det projektet har kommit osannolikt långt och involverar nu högt uppsatta politiker, finansmän och de osynliga spindlar i nätet som kan betecknas pr-strateger.  I den nya boken Mångalen (Sportförlaget) beskriver journalisten och författaren Anders Lif hur Mikael Genbergs vision har spridit sig och börjar få styrfart.

Pastisch på tavlan "Grindslanten" av Mikael Genberg
Pastisch på den klassiska tavlan ”Grindslanten”, målad av Mikael Genberg.

Det är en lättsam berättelse om ett projekt som drivs på ett lättsamt sätt, trots den allvarliga visionen om ”det röda huset med vita knutar som ska stå på den öde månslätten i eviga tider, som en runsten med minnen av midsommar, mygg och lövade bryggor och som en bild av en utsatt mänsklighet, ensam i en stor och kall rymd”.

Boken är byggd kring episoder som beskriver de informella strukturerna i maktens korridorer. Mikael Genbergs kontakter med svenska företaget Rymdbolaget skildras utförligt eftersom de var en förutsättning för hela projektet. Visionen fick liv när Rymdbolaget tog den på allvar istället för att avfärda den. De ser chansen att visa vad de går för och testa ny teknik inför framtida månlandningar i mer traditionella ESA-sammanhang.

Den tekniska utmaning som Rymdbolaget antagit handlar om att landa en farkost på månen och fälla ut en modell av en röd stuga med vita knutar och man tror sig i nuläget kunna göra det till en kostnad av endast 500 miljoner. Det är lite pengar i rymdsammanhang, men det är pengar som i princip måste komma från privata aktörer och än så länge är det långt kvar för Genberg och hans så kallade musketörer.

Många blir fångade av visionen, men är de beredda att öppna plånböckerna? Månhusets tillskyndare måste balansera på en slak lina och hålla igång projektet samtidigt som man håller det borta från jantelagen och förlöjligande. Det är spännande läsning och boken slutar mitt i den virvel av aktivitet kring visionen som Genberg har satt i gång. I vår kommer Globen att krönas av den röda lilla stugan.

Redan i början av boken resonerar Anders Lif kring de etiska problem det innebär att vara journalist och samtidigt i det närmaste kompis med Genberg. Boken är definitivt ingen kritisk granskning utan snarare en del av projektet, men förfaller inte till några devota hyllningar. I den djupgående beskrivningen av vem Mikael Genberg är saknar jag ändå direkta svar på vissa frågeställningar. Hur ser han till exempel på risken att farkosten skjuts upp, men försvinner på väg ner mot månytan? Det är ju ett i rymdsammanhang vanligt scenario.

Boken drar med sig läsaren i spänningsfältet mellan beskrivningarna av en entreprenörs vardag och den bråddjupa utomvärldsliga visionen. För egen del kan jag konstatera att Mikael Genberg lyckades med den röda lilla stugan i trädet i Västerås. Hur meningsfullt månhusprojektet är får varje läsare bedöma själv.

Köp boken

Följ projektet på lunaresort.com

Närkontakt med ExoMars

Jag har skrivit ett reportage för tidningen Populär Astronomi om arbetet med den europeiska Marsfarkosten ExoMars.

Projektledaren för ExoMars Anders Elfving i arbete med modeller
Projektledaren Anders Elfving klädd för en dag på Mars.

Under hösten var jag nere och besökte Anders Elfving som är projektledare för Rovern. Han arbetar på Estec utanför Amsterdam, där man byggt upp ett litet Marslandskap.

Hela artikeln läser du i tidningen Populär Astronomis nya, fullmatade decembernummer.

Här finns artikeln som pdf.

Från Sverige till rymden – om rymdturism i Populär Astronomi

Denna text är en uppdaterad version av den som publicerades i tidningen Populär Astronomi nummer 3 September 2008, då tidningen tyvärr publicerade ett tidigt utkast istället för den färdiga texten.

Om några år kommer tiotusentals personer att ha möjlighet att göra ett kort besök i rymden som rymdturister. Många kan komma att starta från Sverige. I Kiruna pågår förberedelserna och jag reste dit för att ta reda på vad Spaceport Sweden egentligen är.

Från 2012 kan rymdfarkoster rulla på Kiruna Flygplats (bilden är ett montage).
Från 2012 kan rymdfarkoster rulla på Kiruna Flygplats (bilden är ett montage).

På väg ner för landning på Kiruna flygplats. Från hög höjd är Kiruna bara en oregelbundenhet i renarnas vidsträckta betesmarker. En oändlig grön matta av sjöar, myrar och skogar breder ut sig bort till horisonten åt öster. Västerut målar snön breda vita ränder upp mot den skandinaviska fjällkedjan trots att det är mitten av juni.

Planet är en MD-82 från Norwegian Air med 155 sittplatser som nästan är fullsatt. Förutom familjer med Kirunapåbrå som återvänder från förskingringen i söder lagom till midsommar finns där turistande sydeuropéer som förväntansfullt har tagit sig till midnattssolens land. Stadens rutnät av vägar och byggnader blir snabbt större när flygplanet går ner och LKAB:s gigantiska svarta slagghögar vid gruvberget Kirunavaara tornar upp sig.

Om ungefär fyra år kommer rymdturister att uppleva samma vyer om allt går som planerat. En stor skillnad jämfört med den rutinmässiga inflygningen med Norwegian Air är att de befinner sig i farkosten SpaceShipTwo från Virgin Galactic med sex sittplatser och att de precis har varit i rymden. De har varit tyngdlösa, de har upplevt jordens rundning och med egna ögon sett den tunna blåa atmosfären och den svarta rymden.

– En flygning från Kiruna blir blå. Man ser Ishavet i väster och Bottenviken och Östersjön i söder. Du får både landmassor och hav och känslan av att jordklotet är blått blir tydligare här än om man flyger från Spaceport America i New Mexico. Där blir det gult. Du kommer inte att se mycket mer än öken. Möjligen Mexikanska Golfen i fjärran, säger Johanna Bergström-Roos som är informationschef för Rymbolagets bas Esrange Space Center utanför Kiruna.

Utsikten från en Virgin Galactic-farkos ovanför Kiruna. Enligt Google Earth.
Utsikten från en Virgin Galactic-farkost ovanför Kiruna, enligt Google Earth. Tittar man upp och åt sidorna är det istället rymdsvart eftersom farkosten befinner sig utanför atmosfären.

Johanna Bergström-Roos arbetar 30 procent med kommunikation för Spaceport Sweden, men det räcker inte. Suget efter information är stort och under två timmar ringer både DN och SR P4 oberoende av varandra. Något händer i Kiruna som handlar om annat än svårfattlig rymdforskning. Johanna Bergström-Roos framhåller att Spaceport Sweden redan finns.

– Vi säger att vi är “open for business”. Vårt koncept är inte så futuristiskt som skisserna från New Mexico eller så lyxigt som planerna i Dubai, men mycket är redan på plats.

De existerande pusselbitar som tillsammans skapar Spaceport Sweden är Kiruna Flygplats med hangaren Arena Arctica, Ishotellet i Jukkasjärvi, Näringsutvecklingsbolaget i Kiruna och Esrange. På Esrange finns den teknik och kunskap som krävs för rymdverksamhet, men platsen ger också en unik inramning. De stora vita satellitdiskarna är spridda åt alla väderstreck, uppskjutningsramperna, ballonguppsändningsplatsen, radarbollarna på taken, kontrollrummen med skärmarnas karaktäristiska bilder av en utsträckt jord med satellitbanor utritade. Allt sammantaget ger en känsla av rymdbas. Här ska rymdturisterna utbildas och bo och känna sig delaktiga i en bredare tradition av rymdutforskning.

Alternativ för satellituppskjutning
Johanna Bergström-Roos framhåller gärna fördelarna med Spaceport Sweden, men vill inte kalla de tiotalet rymdhamnar som nu ligger på ritborden världen runt för konkurrenter. Hon ser dem alla som ett slags samarbetspartners. I framtiden kommer de kanske till och med att knytas ihop som destinationer. En svindlande tanke ligger nämligen nära. När farkosten som lyfter från Kiruna väl är uppe i rymden, då har man gjort det svåra, då är man utanför atmosfären. Att då tända motorn och dra iväg kräver inte så mycket energi. En resa från Kiruna till Karibien skulle kunna ta minuter utanför atmosfären.

För överskådlig framtid kommer det ändå att handla om så kallade rymdskutt. Upp och ner på samma plats. Då handlar det för operatörerna om att välja plats och det är tydligt att Spaceport Sweden vill ta en position här. Och för Esrange betyder Spaceport Sweden mer än rymdturism.

Johanna Bergström-Roos framför en av alla de stora satellitantenner som spårar, följer och styr en stor mängd satelliter från kullarna runt rymdbasen Esrange.
Johanna Bergström-Roos framför en av alla de stora satellitantenner som spårar, följer och styr en stor mängd satelliter från kullarna runt rymdbasen Esrange.

– Förutom rymdturister kan man tänka sig att skicka upp vetenskap. Kanske bemannad vetenskap. Vi har skickat upp massor av micro-gravity-raketer härifrån. Nu kan vi skicka med forskare eller försökspersoner också och det betydligt billigare än på en rymdfärja eller upp till rymdstationen. Sedan kan man tänka sig att släppa ut en satellit som skjuts till omloppsbana däruppe. Då har vi helt plötsligt ett kommersiellt utvecklat alternativ för satellituppskjutning, säger Johanna Bergström-Roos.

Hon blir avbruten av högtalare uppsatta i kontorsbyggnadens korridorer. Det är projektledaren för den pågående ballonguppsändningen som rapporterar att man beslutat avbryta. Regnet låg i luften. Esranges VD Olle Norberg åker ut till ballonguppsändningsplatsen som är en gigantisk grusplan, stor som 40 fotbollsplaner. Den heliumfyllda tankbilen mitt på platsen ser ut som en leksaksbil i jämförelse och skogskanten ser ut att ligga vid horisonten. De första regndropparna har börjat falla och Olle Norberg berömmer personalen för att de avbröt precis innan ballongduken av plast skulle rullas ut.  De har varit igång i ett dygn och väntat på lämplig vind och väder, men måste nu hem och vila. De konstaterar att det är svårt att sova när man gått över gränsen och in i andra andningen.

Över 550 ballonger som gör mätningar i de översta delarna av atmosfären har skickats upp från Esrange sedan 1974 och behovet fortsätter att vara stort. Från uppskjutningsramperna på området har 500 raketer stigit upp i rymden sedan 1966. Lägg till det 25 års satellitövervakning. Esrange har alltså fler ben att stå på än framtida rymdturism, men det märks att de högtflygande planerna med människor är i fokus för tillfället.

Esranges VD Olle Norberg på ballonguppsändningsplatsen.
Esranges VD Olle Norberg på ballonguppsändningsplatsen.

Under Olle Norbergs bruna tweedkavaj skymtar en svart pikétröja med Virgin Galactics karaktäristiska logotyp i form av ett öga. I arbetsrummet på Esrange är en modell av SpaceShipOne i fönstret en röd färgklick i den administrativa vardagen och en av de få rymdprylarna. Det är helt uppenbart att Olle Norberg tycker att arbetet med Spaceport Sweden är kul. Det är också uppenbart att samarbetet med Virgin Galactic tuffar på som det ska. I januari 2007 skrev parterna under ett avtal om samarbete i samband med att näringsminister Maud Olofsson besökte Kiruna för att inviga Spaceport Sweden. Målet är att en studie om förutsättningarna för rymdturism ska resultera i ett driftsavtal som innebär att Spaceport Sweden blir Virgin Galactics första rymdhamn utanför USA. Man betar av punkt för punkt och är enligt Olle Norberg på god väg. Att det kan bli förseningar vet alla. Det har redan blivit förseningar. När SpaceShipOne gjorde sin jungfruflygning 2004 hoppades Virgin Galactic vara i rymden vid det här laget. Under hösten startar provflygningarna i luften med bärplanet.

Relation till rymden
Under tiden lär sig parterna av varandra. Människorna på Virgin Galactic har upptäckt att människorna på Esrange har djup kunskap och lång erfarenhet av rymdverksamhet. Olle Norberg avslöjar att Virgin pumpar dem på information. Tack vare Esrange insåg till exempel Virgin att de måste utveckla någon form av rymddräkt och Olle Norberg tipsade om vilka konsulter de kunde använda. Det som nu pågår är ett givande och ett tagande, ett partnerskap där Esrange gärna bjuder på allt de kan. Ingen pratar om pengar. Allt som gäller är att få upp människor i rymden.

– Frågan är om Branson kommer att tjäna några pengar på detta. Det är kanske inte så affärsmässigt, men han brinner för det, säger Olle Norberg.

Ögat i Virgin Galactics logotyp på tenniströjan är grundaren Richard Bransons egen iris. Branson med familj kommer att sitta i den första reguljära flygningen med Virgin Galactic. Det är personligt för honom. Han har dessutom flera gånger uttryckt en vision om rymden som en plats för lösningar på jordiska problem.

– Skönheten med farkosterna är att de kan förändra vår relation till rymden och hjälpa oss nå en era där tillgängligheten inte längre är ett undantag utan kommersiell och vetenskaplig norm, sa Richard Branson vid avtäckningen av SpaceShipTwo i januari 2008.

Olle Norberg, Richard Branson och Rymdbolagets Sven Grahn under en av de många USA-resorna som svenskarna gör för att sy ihop samarbetet med Virgin Galactic.
Olle Norberg, Richard Branson och Rymdbolagets Sven Grahn under en av de många USA-resorna som svenskarna gör för att sy ihop samarbetet med Virgin Galactic.

Spaceport Sweden kommer att tjäna pengar genom att ta ut avgifter av operatörer som Virgin Galactic och andra framtida operatörer. Klart är att man inte tänker göra några jätteinvesteringar. Tvärtom tänker man minimalistiskt. Kiruna Flygplats kommer inte att byggas om med futuristiska terminaler. Johanna Bergström-Roos kan tänka sig en enkel båge eller liknande som en symbol för att flygplatsen faktiskt också är en rymdhamn.

En amerikansk studie visar att 5000 nya jobb kan komma att skapas i New Mexikos öken om rymdhamnen där blir lyckad. Om Kiruna får endast 10 procent så många rymdturister skulle det innebära 500 nya jobb i kommunen. LKAB sysselsätter 1500 personer. Det är förstås något som intresserar kommunalrådet Kenneth Stålnacke. Han tar emot i Kirunas stadshus där man precis håller på att städa upp i den stora hallen. Dagen innan invigde LKAB ett nytt pelletsverk som kostat över sex miljarder kronor och kronprinsessan Victoria var där och klippte bandet och på kvällen var det fest i stadshuset.

– Då LKAB bjuder, då sparas det inte, säger Kenneth Stålnacke och växlar några ord med vaktmästarna på väg in till sitt kontor där väggen domineras av målningar med gruvarbetarmotiv.

– Beroendet av gruvan är enormt så vi måste arbeta på att skaffa andra ben att stå på häruppe. Nu ser vi fantastiska möjligheter.

Kirunas kommunalråd Kenneth Stålnacke framför en raketmodell som helt nyligen placerats i mitt emot kommunhuset. I Kiruna stad syns nu även rymdverksamheten. Inte bara gruvan.
Kirunas kommunalråd Kenneth Stålnacke framför en raketmodell som helt nyligen placerats i mitt emot kommunhuset. I Kiruna stad syns nu även rymdverksamheten. Inte bara gruvan.

Turistströmmen
– Inom ett antal år kan rymdturismen vara hur stort som helst. Det är visserligen ingenting man pratar så mycket om på stan, men Kiruna jäser av entreprenörskap. Spaceport Sweden kan få igång mycket annat också, säger Kenneth Stålnacke.

Att Kiruna är en gruvstad är övertydligt med närheten till gruvan. Kenneth Stålnacke pekar från sitt fönster på vägen bort mot LKAB:s huvudkontor och det gigantiska Kirunavaara-berget. En bit därifrån går den gamla vägen. Förra året var den öppen för trafik. Nu ser det ut som om en jätte har tagit munsbitar av vägbanken. Delar av den har kollapsat. Samma sak kommer att hända med stora delar av Kiruna eftersom malmådran går in under staden. Det är staden som får flytta på sig. Jätteprojektet att flytta byggnader och anlägga en ny stad intresserar många människor och kan krydda rymdturisternas upplevelse ytterligare.

På senare tid har det också hänt andra saker. Turistströmmen på vintern var tidigare mycket låg tills för några år sedan då Ishotellet i Jukkasjärvi mellan Kiruna och Esrange slog upp portarna. Nu vallfärdar människor från hela världen dit på vintrarna för att tillbringa en natt i minusgrader, dricka sprit ur isglas och flyga helikopter till Kebnekaise. Ishotellet är också en avgörande faktor till varför Olle Norberg en dag 2006 tog upp telefonluren och ringde till Virgin Galactics vd Will Whitehorn och bad dem komma och titta på Kiruna.

– Kunde Ishotellet lyckas kan vi. Ishotellet ordnar dessutom allt boende och alla kringaktiviteter för rymdturisterna och deras vänner och familjer. Det var en förutsättning för att vi skulle satsa, säger Olle Norberg.

Esrange Space Center ute i den lapska ödemarken.
Esrange Space Center ute i den lapska ödemarken.

Det är lunchtid i matsalen på Esrange. En ung kvinna i rosa huvudduk är en kontrast mot de sävliga norrländska männen i illgröna arbetsvästar med Rymdbolagets internationella logga “Swedish Space Corporation”. Kvinnan ingår i en grupp från Malaysia som utbildas i satellitövervakning av en marockansk anställd på Rymdbolagets tyska dotterbolag LSE. För de muslimska gästernas skull har dagens rätt som är kassler med potatisgratäng kompletterats med en välsmakande risgratäng med kebabkött.

Det är i den här miljön rymdturisterna ska befinna sig. Det är långt ifrån ishotellets lyx, men det är rymdbas på riktigt. De kommer att bo i en nyligen renoverad och tillbyggd hotelldel på Esrange och få teoretiska genomgångar i befintliga lokaler. Man kommer också att komplettera med träningsfaciliteter, eventuellt också med en centrifug för att förbereda astronauterna på de G-krafter som kommer att uppstå när SpaceShipTwo skjuter fart mot rymden. Resan till rymden kommer inte bara vara fem minuters tyngdlöshet, det är också teambuilding och noggranna förberedelser. Virgins Galactics första kunder brinner för sin resa. Det är Olle Norbergs absolut intryck efter att ha träffat dem.

Människor med makt
– I februari fick vi besök av Virgin Galactics Founders. Det är människor som redan har betalt 1,4 miljoner för att försäkra sig om en biljett. Vi var lite nervösa innan. Skulle de gilla det? Skulle dessa miljardärer acceptera det vi erbjöd? Skulle vårt koncept hålla? Vårt koncept höll. Det var väldigt lyckat. Under sammandragningen fick besökarna bo på ishotellet och bland annat se en mindre sondraket stiga upp i klart väder. Virgins kunder är genuint intresserade av rymden. De vill vara en del i utforskningen av rymden. Här på Esrange blir de en del av det, säger Olle Norberg.

Olle Norberg och Johanna Bergström-Roos pratar roat om vilka dessa “Founders” är – rika människor som lever ett kringflackande liv. Investeringen de gjort är början på en lång resa med många aktiviteter och av allt att döma gemenskap med övriga i gruppen.

– Det faktum att det handlar om människor med makt är väldigt spännande, säger Johanna Bergström-Roos. Vad händer när de kommer upp i rymden och ser det ytterst tunna lager av atmosfär som skyddar jorden? När de ser ett jordklot utan gränser? De astronauter som hittills sett det med egna ögon vittnar om starka känslomässiga upplevelser. Nu kommer många människor med förmögenhet och makt att få samma upplevelse. Kanske satsar de på sina pengar på saker som kan bli viktiga för mänskligheten framöver.

Det är tid att lämna Esrange och svårare att få tag på vakten för att komma ut ur området än det var att komma in. På kullarna runt basen vrider sig de vita satellitdiskarna som vanligt efter de artificiella himlakropparnas banor. Färden in till Kiruna flygplats tar 40 minuter på den slingrande tomma vägen. Om Virgin Galactic lyckas med de första kommersiella flygningarna från amerikansk mark 2010, då kommer Spaceport Sweden att bli en fungerande rymdhamn 2012. Då kommer resan in till flygplatsen att göras av förväntansfulla rymdturister efter ett känslosamt farväl till instruktörerna på Esrange.

Antingen gör rymdturisterna resan i det ständiga ljuset på sommaren eller i det ständiga mörkret på vintern med chans att färdas rakt igenom ett norrsken. På vintern går färden förbi ishotellets gnistrande väggar i Jukkasjärvi. Bussen kanske saktar in och stannar och det blir möjligt att vinka till församlade vänner och bekanta som haft Ishotellet som bas. Sedan fortsätter man till Kiruna flygplats där det blåvita bärplanet WhiteKnightTwo väntar med SpaceShipTwo som en jättebaby i sele på magen.

Animation från Virgin Galactic som visar hela rymdturen.

Efter ombyte, förberedelser och väntan lyfter WhiteKnightTwo från flygplatsens startbana. Under en och en halv timme samlar sig rymdfararna, allt medan bärplanet sakta stiger till 15.000 meters höjd. I ett av moderskeppet WhiteKnightTwo:s två kabiner sitter gänget som ska upp nästa gång. Kabinerna är kopior av SpaceShipTwo:s innandöme och perfekta att träna i. I den andra kabinen sitter kanske utvalda vänner till några av astronauterna.

Med en halvtimme kvar vänder WhiteKnightTwo upp över Esranges skjutområde. Nu är det totalt fokus på rymdfärden. Slut på småpratet, på med hjälmarna. De spänner fast sig. De går igenom säkerhetsrutinerna en sista gång. En röst i högtalarna räknar ner 10.9.8…ett dovt mekaniskt mullrande… 5.4.3… SpaceShipTwo släpper från bärplanet… 2.1. Ett ögonblicks total tystnad som känns som en evighet. Därefter raketmotorns fulla kraft. SpaceShipTwo rusar mot rymden. G-krafterna blir allt mer påtagliga 3 G, 4 G, 5 G. Rymdfararna pressas mot sina stolar. Rymdskeppet skakar och kränger i sin kamp för att komma ur jordens gravitation. Så plötsligt tystnar raketmotorn.

Sväva i rymden
SpaceShipTwo rusar fortfarande uppåt, men kommer snart att börja falla tillbaka. Inne i rymdskeppet märks inte detta. Rymdturisterna klickar loss säkerhetsselarna. De har förlorat känslan av tyngd. Utanför är himlen svart. Ett svagt blått streck under dem markerar var jordens tunna atmosfär välver sig. I fem minuter kommer de att sväva i rymden.

Därefter viks rymdfarkostens vingar upp och SpaceShipTwo singlar ner som ett löv i atmosfären och undviker återinträdets hetta. Det tar 20 minuter att i spiraler glidflyga ner från rymden mot det avlysta raketskjutningsområdet norr om rymdbasen Esrange. Kroppens tyngd återvänder och jorden blir platt igen. Den sista sträckan lämnar man skjutområdet och glider fem mil sydväst mot Kiruna flygplats. Flygledartornet dirigerar piloten som bara får en chans att landa. Likt fallet med de amerikanska rymdfärjorna går det inte att starta raketmotorn och försöka igen.

I anslutning till hangaren Arena Arctica på Kiruna Flygplats tar äventyret slut. Det är en gigantisk byggnad som varit värd för alltifrån melodifestivalen till testgäng från Nasa och stora flygplanstillverkare. Här ska bärflygplanet WhiteKnightTwo vila ut mellan uppdragen med sitt vingspann på 43 meter och i anslutning till hangaren vilar även rymdfararna ut i en specialinredd terminal. De har blivit ett team och flera dagars gemensamma förberedelser har svetsat dem samman. Nu delar de en upplevelse som åtminstone de närmare 500 personer som till dags dato varit i rymden beskriver som fantastisk och omvälvande. För dryga miljonen kronor var har de genomfört en unik resa. Några har kanske blivit historiska som den första personen eller den första kvinnan från sitt land att nå rymden. Alla har förhoppningsvis kunnat njuta av upplevelsen.

Text: Dag Kättström Bild: Dag Kättström samt pressbilder från Spaceport Sweden och Virgin Galactic.

Mer fakta:
Spaceport Sweden är en sammanslutning av intressenter i Kiruna som tillsammans kan erbjuda vad som behövs för att få en rymdhamn att fungera. Förutom Rymdbolaget och Ishotellet är Luftfartsverket med eftersom de administrerar Kiruna Flygplats och Arena Arctica. Näringslivsutvecklingsbolaget Progressum som ägs av Kiruna kommun och ett stort antal Kirunaföretag är den fjärde delägaren.

Virgin Galactic grundades av industrimagnaten och äventyraren Richard Branson. Det var efter att företaget Scaled Composites antagit och vunnit utmaningen X-Prize med SpaceShipOne 2004 som Branson klev in och lovade en flyglinje till rymden. Sedan tidigare äger han flera vanliga flygbolag och han har dessutom själv försökt flyga runt jorden i luftballong.

Ett stort antal projekt för att starta rymdhamnar har på kort tid uppstått. Vissa har redan kommit en bra bit på väg som Spaceport America och Spaceport Sweden. Spaceport Singapore tycks ha stött på finansieringsproblem. Andra platser som planerar för rymdhamnar är Barcelona, Karibiska övärlden, Dubai, Australien och Förenade Arabemiraten.

Populär Astronomi om privat rymdfart

Jag har fått äran att bidra med en artikel i det nya numret av tidningen Populär Astronomi som är ute nu.


Min text handlar om privat rymdfart och jag har pratat med Olle Norberg, chef på Esrange i Kiruna, som beskriver hur annorlunda allt kan komma att bli däruppe förutsatt att den privata rymdindustrin lyfter. Och det är mycket som tyder på att det är precis vad den håller på att göra. Missa inte artikeln i nya numret.

Förresten, om du är intresserad av rymden, så bör du teckna en prenumeration på denna tidning. Den ger både bredd och djup och görs av människor som är aktiva inom astronomin.