Rymdstyrelsen måste satsa svenskt

Rymdstyrelsen firade häromdagen att Sverige varit aktivt i rymden i 50 år. Definitivt värt att fira tycker jag och jubileumspaneldiskussionen kan du se här.

Men nu är det dags för Rymdstyrelsen att ta höjd för de kommande 50 åren. Då krävs skärpning. Det är min uppfattning att Rymdstyrelsen under de senaste decennierna inte har varit särskilt duktiga på att tillvarata Sveriges rymdintressen.

Man har år efter år kanaliserat nästan alla resurser till ESA. Vi får tillbaka industriprojekt som dikteras av ESA och det kan i vissa fall vara bra, men lägg märke till att vi måste fortsätta betala för att exempelvis Volvo Aero ska få göra munstycken till Arianeraketen. Tänk om bara en del av alla dessa pengar hade gått till att stödja innovationer som lett till att svenska företag kunnat exportera rymdteknologi på egna meriter? Vi ska fortsätta samarbeta med ESA, men Rymdstyrelsen kan samtidigt stödja svenska innovatörer och aktivt försöka pumpa Anders Borg på pengar för det.

Jag hade förmånen att få träffa riksdagsledamoten Staffan Anger (m) tidigare i veckan. Han är en kunnig och engagerad person som är medlem i riksdagens rymdgrupp (läs mer i artikel i Populär Astronomi (pdf)). Efter att ha träffat honom är min uppfattning att riksdagens alla partier står bakom en mer offensiv svensk rymdsatsning. Det handlar i grunden om att ta tillvara på teknologiskt kunnande och innovationskraft, så det finns pengar. Vi har ett unikt litet rymdprogram och det måste vi satsa på med målet att bli globala ledare på delar av rymdteknologin.

Den tidigare ledningen för Rymdstyrelsen var djupt involverade i ESA:s processer. Den nuvarande ledningen bör försöka hitta ut ur byråkraternas korridorer och tänka framåt. Gärna samarbete, men inte som knähundar.

För övrigt anser jag att Esrange bör skjuta satelliter.

Uppdatering: Rymdkanalen publicerade efter detta inlägg en intervju med Rymdstyrelsens styrelseordförande Peter Egardt. Han säger precis det jag efterlyser: ”vi satsar mer på svensk rymdverksamhet framöver”.

Tid att handla Björklund

Den brittiska vetenskapsministern David Willets har presenterat en ny rymdstrategi som siktar på att göra Storbritannien till ”Europas centrum för rymdturism”. Man investerar direkt 10 miljoner pund i ”kommersialisering av ny rymdteknik” och börjar se över lagstiftningen för att göra det enklare för rymdfarkoster att starta från Skottland.

Spaceport Sweden i Kiruna var tidigt ute med rymdturism, men har fått se sig omkörda av Abu Dhabi som Virgin Galactics andra planerade rymdhamn för uppskjutning. Ska RAF Lossiemouth dundra förbi också? Det rör på sig i flera länder nu och jag tror att farkosterna också snart rör på sig.

Sverige och inte Storbritannien kan fortfarande bli Europas centrum för rymdturism, men då krävs det andra takter. Det är nu politiker kan hjälpa till, skjutsa på och investera för framtiden (public-private partnership är till exempel det som får SpaceX att lyfta). Vad kan staten göra för att sätta fart på rymdverksamheten i Sverige? Hela regeringen verkar tyvärr ganska visionslös just nu, men det behövs inte så mycket, ta något litet av ESA-pengarna och spetsa en liten satsning med stort symbolvärde.

Res till Kiruna, förklara att Sverige siktar högst i Europa, säg att du är övertygad om att rymdturism är en framtidsbransch och anslå några miljoner på att utreda hur Esrange ska börja skjuta satelliter i polär bana med hjälp av Falcon 1. Det vore en utmärkt början.

UPPDATERING: Bara några timmar efter att jag hade publicerat detta kommer en nyhet som utmärkt väl illustrerar vad det handlar om. Enligt TT försöker Rymdbolaget hindra en nedläggning av Kirunas akutvård och hänvisar till att man vill skjuta satelliter från Esrange och att en så pass avancerad rymdbas behöver god sjukvård inom ett rimligt avstånd. Självklart är det så. Nu har ledande politiker chansen. Ligga lågt och låta landstingsbyråkraternas excelark besluta eller ta mandatet från väljarna och styra utifrån översikt, värderingar och perspektiv?

Sverige i samarbete om privat rymdstation

Enligt Space.com är Sverige ”kund” till den privata rymdentreprenören Bigelow Aerospace och alltså en av sex nationer som vill hyra plats på deras uppblåsbara rymdstationer (se förra inlägget).

Det är förstås uppseendeväckande. Bigelows rymdstationer siktar till en början på att vara ett alternativ för nationer som inte får plats på eller vill vara beroende av ISS. Vad planerar Sverige?

Johan Marcopoulos, informationsansvarig på Rymdstyrelsen, tonar ner samarbetet till att det handlar om att man kommit överens om att utbyta information på ett ”strukturerat sätt”. Det är ett så kallat Memorandum of Understanding. Där heter det bland annat att parterna ska ”…create a foundation for future cooperation in a wide variety of potential fields and activities, including but not limited to: space hardware development, microgravity R&D, and astronautics opportunities.”

Detta handlar säkerligen minst lika mycket om att svenska företag ska kunna sälja till Bigelow Aerospace som att Sverige ska använda sig av Bigelows rymdstationer.

Det är förstås ett bra initiativ. Ambitiösa småländer som Sverige har lätt hamnat i bakvattnet inom det europeiska samarbetet ESA och budskapet i Rymdstyrelsens generaldirektör Olle Norbergs twitter härmomdagen kan tolkas som att vi inte kan vänta oss så mycket därifrån i framtiden heller: Är på ESA Council i Paris. Att vi i Europa har det ekonomiskt besvärligt är tydligt även inom rymden. Relationen ESA-EU debatteras mycket.

Bra då att vi vidgar vyerna. Bara det att svenska rymdstyrelsen ingått ett avtal med Bigelow är en kraftfull markering till stöd för hotellmagnaten som gått och blivit rymdentreprenör. Det stärker möjligheterna att det faktiskt blir enklare och billigare att ta sig upp till omloppsbana framöver.

Förhoppningsvis med svenska företags hjälp.


Några år gammalt klipp. 2014 är premiäråret för Bigelows rymdstation.

Förslag för svensk rymdverksamhet

Det senaste numret av Populär Astronomi tar ett grepp på Sveriges rymdindustri och konstaterar att Rymdbolagets satellitdivision kommer att bli utlandsägd. I kölvattnet förlorar vi prestigfyllda ESA-uppdrag och kanske även framtida industriella projekt.

Nu när nationalklenoder som Volvo och Saab går och blir utlandsägda, så kan vi kanske inte förvänta oss att den svenska stoltheten Rymdbolaget ska klara sig från det globaliserande trycket. Och som rymdstyrelsens generaldirektör Olle Norberg påpekar så innebar det inte någon katastrof när Saab Space blev Ruag (schweiziskt) Space.

Men nu gäller det att stå på tå och prioritera. Högteknologisk satellitutveckling kanske måste ske på europeisk nivå, men samtidigt kan vi inte reducera oss till att bli en lydstat i ESA:s undervegetation som bara ger enligt regelverket utan att få tillbaka. Så vad göra?

Mitt ödmjuka förslag som intresserad lekman är att vi gör en sammanhållen satsning på något som kan ge både industrifördelar, folklig uppbackning och ”spin off:s” i form av både teknikvinningar och utvecklad servicenäring.

Vi har nämligen en unik rymdresurs i Sverige som kan utgöra basen för en självständig satsning. Jag tänker på Esrange Space Center. Rymdbasen utanför Kiruna ägs av Rymdbolaget, men för en tynande tillvaro. Nu finns det reella möjligheter att utveckla Esrange till en bas för uppskjutning av satelliter till exempelvis polär bana. Det skulle bli den första uppskjutningsplatsen på det europeiska fastlandet för något annat än sondraketer som går rakt upp och faller ned igen.

Två teknikgenombrott har nyligen gjort att denna vision är fullt möjlig. SpaceX Falcon 1-raket har bara två steg och inga raketdelar riskerar att falla på fastlandet. Dessutom är Falcon 1 billig och uppskjutningsarkitekturen enkel. Det andra genombrottet står svenska ECAPS för. Deras miljövänliga bränsle gör att Esrange redan nu i princip kan hantera satelliter (läs mer på SR).

Mango och Tango i all ära, men idén om en svensk storsatsning på formationsflygning i rymden är ju inte helt klockren. Många frågar sig nog vad vi gör däruppe egentligen. De flesta fattar ingenting. Utväxlingen på satsningen tycks också bli mager.

Att kanalisera svenska medel mot Esrange däremot skulle öka svensk självkänsla, nya teknikområden att satsa på skulle ge sig självt i samband med utvecklingen på basen och renodla helsvensk rymdindustri. Inte minst skulle en intensiv rymdverksamhet runt Esrange kunna ge upphov till tillväxt i andra branscher.

Marknaden då? Ja, ingenting tyder på att behovet av satellituppskjutningar minskar. När dessutom rymdturismen knackar på dörren ökar behovet av en rymdbas som visserligen ligger perifert i Sverige, men jämfört med Kazachstan eller Kourou är det en europeisk dröm.

Raketuppskjutning från Esrange – kanske en vanligare och maffigare syn i framtiden?

”Space Vikings” erövrar världen

Plötsligt syns Copenhagen Suborbitals överallt. Uppskjutningsförsöket av raketen Heat 1x utanför Bornholm har blivit en världsnyhet från Vietnam till Brasilien.

Givetvis har även de allra flesta svenska medier tagit upp söndagens misslyckade försök att tända raketen. DN till exempel.

Det som hände var att det tog för lång tid mellan att man stängde av fönen (underbart, man använde en fön från en stormarknad för att värma ventilen) till dess att man skulle skjuta. Det flytande syret gjorde att ventilen frös.

Gruppen som jobbar med raketen har vanliga jobb som de måste tillbaka till och därför kommer nästa försök troligen inte att ske förrän nästa år, då danska myndigheter återigen kan upplåta skjutområdet utanför Bornholm.

Men man kan väl hoppas att uppmärksamheten projektet ger Danmark kan göra att det går snabbare. Genom att följa sina drömmar och ha roligt samtidigt lyckas entusiasterna i Copenhagen Suborbitals väcka upp en hel världs latenta fascination för rymdfart. Deras projekt har fått större spridning än någon PR-byrå någonsin hade kunnat åstadkomma. Tillsammans med SpaceX, Virgin Galactic och andra energiska och påhittiga människor har de satt en boll i rullning.

Amerikanska mediers påhittiga ”Space Vikings” spiller dessutom över på oss svenskar. Kanske något för Spaceport Sweden eller andra att spinna vidare på?

Månhuset uppe i ljuset

Jag hade förmånen att kunna se den röda stugan på Globens jättesfär i dag. Det ser bra ut kan jag meddela. Gedigen svensk byggteknik gör att den står kvar trots att den enligt sinneserfarenheten borde börja kana ner.

Gedigen svensk rymdteknik kan ta den till månen. Just nu är ett konstnärligt projekt som månhuset helt enkelt det enda som drar igång motivationen att sätta upp strukturer på månytan, men om inte så många år kommer det att finnas helt andra behov. Om svensk rymdteknik kan visa att vi klarar av att sätta något på månen kommer vi att få göra det flera gånger och det är bra för alla svenskar.

Mikael Genbergs månhusmodell på infarten till Västerås har dock brännts ner och på lokaltidningens forum är många motståndare till husen. Det kommer att resas allt mer invändningar mot det här projektet och då gäller det att den nya ”musketören” och ordföranden i månhusets vänner, Per Nuder, lyckas driva det vidare. Han är en grå eminens som bör veta hur man får saker genomförda.

Kolla filmen från uppsättningen på svd.se

Läs mer på dn.se

Och på popast

Och så kan du gå med i Facebookgruppen

Nytt försök för SpaceX


Falcon 1 görs redo under skyarna på Kwajalein-atollen.

Kommande helg vill SpaceX göra ett nytt försök att skicka upp sin revolutionerande Falcon 1-raket. 21 januari öppnar uppskjutningsfönstret på Kwajalein-atollen i Stilla Havet.

Försöket görs 10 månader efter den misslyckade jungfrufärden. En brand fick då raketmotorn att stänga av sig efter 29 sekunder.

Många följer SpaceX och Elon Musks nya försök med uppskruvat intresse. Raketen utlovar möjligheten att skjuta saker till omloppsbana till ett pris som ligger 10 gånger lägre än i dag. Just de höga kostnaderna för att skjuta saker upp i rymden är det som allmänt anses bromsa rymdutvecklingen.

För Sverige är uppskjutningen extra intressant eftersom Esrange anser att just Falcon 1 kan göra Kiruna och Sverige till Europas enda uppskjutningsplats för satelliter. Som det är nu kan man bara skicka sondraketer från Esrange, ingenting som går i omloppsbana. Enligt Sven Grahn på Rymdbolaget är Falcon som gjord för Esrange:

– Falcon är perfekt för oss. Som om den byggts för våra behov. Rätt storlek, vätskedriven och har bara två steg, vilket är ett krav för vi kan inte låta raketsteg regna ner över Kiruna eller Norge. Dessutom är det rätt pris.

Grahn har varit på SpaceX-fabriken i Kalifornien och berättar om den intensiva aktivitet som präglar företaget. Hemligheten bakom priset är den strömlinjeformade organisationen, smart skriven programvara, att man försöker använda delar som är standard industriellt och att man köpt upp gamla lager av motordelar som använts till andra, äldre, svindyra, raketer.

Elon Musk skriver själv om det nya försöket på SpaceX hemsida.

Svenska SMART finns inte mer


En smäll – och sedan ett moln av måndamm. Teleskopet CFHT på Hawaii tog denna bildsekvens av svenska SMART 1:s krasch på månen. Bild: ESA

Svenskbyggda månsonden SMART 1 kraschade precis enligt planerna på månen på söndagmorgonen.

Kraschen var omöjlig att se från Sverige eftersom månen låg bakom horisonten vid tillfället, men från Hawaii kommer bilder från det fransk-kanadensiska teleskopet. En blixt visar nedslaget. SMART höll en hastighet av 7200 kilometer i timmen och kom ner mot ytan mycket flackt. Forskare har observerat kraschen och i framtiden kommer kraftfulla månsonder att titta ner på den krater SMART-1 åstadkom för att göra ännu flera observationer.

SMART 1 var en ESA-sond som Sverige fick ansvaret att bygga. Det var Europas första månfarkost. Primärt var det framdrivningssystemet som skulle testas, men sonden har fördjupat vår kunskap om månen.